Tesla Model Y är Sveriges och världens mest sålda bil hittills i år. Under våren har en ny billigare bakhjulsdriven version med mindre batteri kommit. Carup har testat ”folk-Teslan” och jämför den mot de största konkurrenterna Volvo XC40 och Volkswagen ID.4. Är nya Teslan en olidligt billig snikmodell – eller ett smart lyxklipp för den förnuftige?
För tio år sedan var det nästan ingen som kunde drömma om att Tesla skulle bli världens mest sålda bil. De som trodde på riktigt är miljardärer på Teslaaktier idag. 2013 hade Tesla precis lanserat sin första egentillverkade riktiga bilmodell, Tesla Model S. De första våghalsiga kunderna i Sverige fick sina Model S levererade, en bil som då kostade 610 000 kronor i sitt enklaste utförande. Här snackar vi ”early adopters” på riktigt. Ett par år senare fanns det drygt 1000 Tesla Model S i Sverige.
Tio år senare har Tesla fått igång en elektrisk revolution och de andra biltillverkarna sliter hårt för att komma ikapp företaget som omvandlat hela bilbranschen. Under våren har Teslas prissänkningar, i likhet med Lidls, blivit uppmärksammade och omskrivna. Till slut fick jag chansen att testa den billigaste och mest prissänkta version av Teslas mest sålda modell: Tesla Model Y med bakhjulsdrift och ett mindre batteri med järnfosfatkemi (LFP) på 60 kWh.
Någon jättebillig bil är det ändå inte tal om, den går loss på 550 000 kronor. Men faktum är att betydligt fler svenskar väljer den dyrare Long Range med fyrhjulsdrift som kostar 646 000 kronor. Vi svenskar är tokiga i fyrhjulsdrift!
Den som väntar sig en strippad instegsmodell av Model Y RWD tar miste. Jag har tidigare ägt en Model Y Long Range och en Performance, och den här bilen är helt identisk med dessa bilar i alla yttre detaljer, förutom att Performance har större fälgar och bromsar.
Traditionella bilmärken tar bort en mängd utrustning från sina billigaste inroparmodeller, men det gör inte Tesla. Model Y RWD har exakt samma säkerhetssystem, elstolar och infotainmentsystem som sina dyrare syskon. Det gör att du sparar ytterligare sisådär en 100 000 kronor jämfört med om du ska plocka på motsvarande förarstödssystem och komfortdetaljer på en Volvo eller Volkswagen. Stor eloge till Tesla som har samma säkerhetsnivå på förarstödssystemen även på sin billigaste modell, det har inte Volvo. Tesla måste vara olidligt – för konkurrenterna.
Jag väntar mig att den bakhjulsdrivna Y ska kännas lite slö och seg när jag drar i väg och trycker på gasen. Men kraften är mer än tillräcklig, och du kommer sällan att behöva använda alla resurser i vardagstrafik. Förutom när jag trampar gasen helt i botten känns den precis som sina starkare syskon att köra. Sanningen är att Long Range-modellen är övermotoriserade och att Performance är löjligt snabb. Instegsmodellen som gör 0-100 km/h på 6,9 sekunder räcker och blir över till alla normala behov.
Jag har tidigare kritiserat fjädringen på Model Y, och det var den avgörande anledningen till att jag sålde bilen. Den tycks bli lite bättre hela tiden och på den kinatillverkade bakhjulsdrivna Y har den värsta stötigheten slipats bort. Men fortfarande är det inte bra, och fjädringen är alltjämt bilens akilleshäl. Framsidan av medaljen är dock att bilen är extremt responsiv och belönande att köra.
Räckvidden är på papperet 11 mil kortare än den dyrare Long Range. Enligt WLTP ska Model Y RWD komma 45 mil. Under mitt test som mest sker på 70-vägar på landet i för elbilar perfekt väderlek hamnar jag på en snittförbrukning på otroligt låga 120 wh/km. Det är otroligt lite för en stor SUV, och Model Y RWD torde vara en av marknadens mest energieffektiva elbilar.
Märkligt nog laddas många elbilar bara till 80 procent, eftersom full laddning kan skada batteriet. Men järnfosfatbatteriet i Y RWD får laddas till 100 procent, det tar inte särskilt stor skada. Skillnaden i praktisk räckvidd utom vid långresor över 40 mil blir därför inte särskilt stor. Hur det är på vintern törs jag inte säga, vissa säger att järnfosfatbatterier påvkeras mer av kyla än litiumjonbatterier. Men för den som inte kör långt ofta är åtta mils lägre räckvidd inget problem alls.
Hur står den sig då mot konkurrenterna? En motsvarande Volkswagen ID.4 med bakhjulsdrift, sex mil längre räckvidd men sämre fartresurser är 35 000 kronor dyrare i inköp. Då saknar el-Folkan dessutom en stor del av den utrustning som Teslan har. Den verkliga prisskillnaden är över 100 000 kronor. En Volvo XC40 med bakhjulsdrift är betydligt trängre än Teslan, och har ungefär samma räckvidd. Den går på 608 000 kronor, 58 000 kronor mer än Tesla. På rationella skäl går det inte välja någon av konkurrenternas bilar längre, de måste i så fall köpas på känsla och märkespreferens.
En stor svaghet finns hos Teslan, det löjliga beslutet att ta bort parkeringssensorerna. Det kan vara en dealbreaker för vissa. Tesla har ersatt ultraljudssensorerna med kameror, och det fungerar ok bakåt med backkamera, men framåt måste bilen parkeras på känsla för att inte få parkeringsskador. Dumsnålt av Tesla, och en detalj de förlorar många köpare på.
Den största konkurrenten till Teslas bakhjulsdrivna instegsmodell är i själva verket de dyrare versionerna Long Range och Performance. Väldigt många klarar sig bra med bakhjulsdrift och kortare räckvidd, men frågan är hur mycket dyrare en fyrhjulsdriven Long Range blir i slutändan?
Andrahandsvärdet på de fyrhjulsdrivna modellerna kommer att bli avsevärt bättre. Tittar vi på tre år begagnade Model 3 skiljer det en bra slant mellan standard range med bakhjulsdrift och Long Range. Så kalkylera med att du inte behöver betala 95 000 kronor fullt ut för fyrhjulsdrift. Kanske har det bara kostat 20 000-30 000 kronor efter tre år. Men allra mest prisvärd är den snabbaste modellen. Påslaget på endast 40 000 kronor för Model Y Performance med sportbilsprestanda är det riktiga fyndet.
Maths Nilsson är motor- och ekonomijournalist och grundare av Carup, har mångårig erfarenhet från stora mediehus och tidningar. Mer information och kontaktuppgifter
