Den sexfaldiga olympiska mästaren och Le Mans-legendaren har obotlig cancer.
– Kampen mot cancern sker inte i kroppen, utan i mitt huvud, säger Sir Chris Hoy i Sunday Times.
Det är snart tio år sedan världens främsta bancyklist överraskade motorvärlden. Sir Chris Hoy kom till Le Mans med sex olympiska guldmedaljer hemma i byrålådan.
– Det är en barndomsdröm som blivit sann, att få vara med i Le Mans är något som jag fantiserat om hela livet, säger Sir Chris Hoy i Sunday Times.
En del kallade det PR-jippo. Medan andra motorvänner med ett mer öppet sinne tyckte det skulle bli spännande att få se den folkkära skotten i en tävlingsbil. Och Sir Chris Hoy överraskade dem alla med att vinna sin LM P3 klass tillsammans med sin rotekamrat Charlie Robinson.
Chris och Charlies oförglömliga framträdande satte sina spår hos Le Mans-publiken. Skotten med sitt lugna och mjuka framträdande vann alla hjärtan. Men han hade inga planer på att bli seriös bakom ratten.
Han hade lämnat tävlandet bakom sig. Tolv år inom bancykling fick räcka. Det började under OS i Sidney 2000, där blev det ett silver. Det följdes upp med guld i Aten fyra år senare och när det var dags för Peking 2008. Då tog han dubbelt upp.
Därför var det inte konstigt att hemmapubliken satte stort hopp till Chris Hoy inför OS i London 2012. Pressen var blytung på hans axlar, trots det blev resultatet en trippel av guldmedaljer och han lade karriären på hyllan som cykelsportens främsta.
Men en dag förändrades allt. Chris Hoy kände värk i en axel och vände sig till sin sjukgymnast som genast remitterade idrottslegendaren till en läkare. Där fick han veta att det var en tumör i axeln.
– Sjuksköterskan hade tårar i ögonen när de berättade, säger Chris Hoy.
Några dagar senare fick han ett besked som blåste ut hoppet. Efter nya undersökningar visade det sig att han hade cancer i stora delar av kroppen. Sara Hoy frågade om det gick att operera, men läkarna skakade på huvudet. Cancern var obotlig, men med rätt sjukvård kunde han få leva två till fyra år till.
– Det svårt är att berätta för sina barn att deras pappa ska dö. Och det hände att jag knackade på hos min tonårsson, kröp upp i hans säng för att bara hålla om honom, säger Chris Hoy.
Nu kämpar han för att göra det bästa av den tid som finns kvar, hemma, nära de som han älskar.
LÄS MER:
Andreas Jemn är journalist och författare.
