En holländsk bilägare har kört över 50 000 mil i sin diesel-Opel. Bilen har rullat troget i elva år – men efter en noggrann besiktning på verkstaden mottog ägaren en krossande dom. Reparationsnotan överstiger bilens värde mångfalt.
När Gerke Postma hämtade ut sin Opel Insignia Sports Tourer som ny tjänstebil 2015 hade han knappast räknat med att familjen fortfarande skulle köra bilen elva år och 51 000 mil senare. De flesta leasade bilar lämnas tillbaka vid 16 000 mil, men på Gerkes arbetsplats glömdes bilen bort.
– Man kan tro att leasingsbolaget vill ha tillbaka bilen efter 16 000 mil av rädsla för höga kostnader. Men hos mitt företag togs inget beslut och leasingsbolaget avvaktade. Plötsligt stod mätaren på 25 000 mil. Då räknade de om och kom fram till att det fortfarande var lönsamt. Så jag körde nästan 37 500 mil under ett och samma leasingkontrakt, berättar Gerke Postma till AutoWeek.
När leasingavtalet till slut löpte ut köpte Gerke loss sin Insignia för en billig peng. Bilen fungerade utmärkt och han körde vidare i tre år till innan han bytte bil med sin son.
– Opel har ett rykte om att vara ett tråkigt märke, och det är det väl också. Men jag har faktiskt aldrig haft några större problem, förutom två mindre kylarvätskeläckor. Ingen trasig topplockspackning eller vattenpump som skurit. Bara vanligt underhåll, kamremsbyte var 15 000:e mil och nya däck när det behövdes.
Testturen avslöjar svåra slitage
Men tiden och de dryga 51 000 milen har satt sina tydliga spår. När AutoWeeks besiktningsman och mekaniker Arjan tog ut Opeln på en första provkörning märktes bristerna direkt. Nyckeln var helt trasig, motorn vibrerade kraftigt vid start och acceleration, och varningstexten för däcktryck samt oljebyte lyste i instrumentpanelen.
– Det vibrerar rejält från motorn, vilket tyder på en sliten motorkudde. Dessutom skakar bilen kraftigt vid pådrag, sannolikt på grund av slitna drivaxlar. Och stötgänget är helt slut – vid första fartguppet märks det att däck och dämpare inte dämpar någonting längre, konstaterar besiktningsmannen Arjan under provturen.
Skräckfynden
När bilen väl hissades upp i verkstaden upptäcktes ännu fler allvarliga fel. Under motorhuven luktade det diesel från en läcka vid bränslepumpen, olja läckte från både intercoolerslangen och vakuumpumpen, och kylarvätskenivån var oroande låg. Motorhuvens isolering var söndergnagd och ovanpå växellådan låg resterna av ett dött djur.
Under bilen saknades det mellersta plastskyddet helt. Främre stötfångaren hade slagit i vägen så många gånger att den satt fastspänd med buntband, och smällarna mot marken hade tryckt in och deformerat intercoolern. Framvagn och bakvagn var kraftigt rostiga, avgasröret sprucket vid flexröret och en av fjädrarna i bakvagnen var helt avbruten.
– Stötdämparen på höger sida bak är helt dränkt i olja och läcker extremt mycket. Den avbrutna fjädern bak skrapar mot upphängningen. Det är livsfarligt att köra på motorvägen när bilen konstant gungar fram och tillbaka, säger Arjan.
Därutöver var bromsskivorna nedslitna till minimimått, bussningarna torkade och spruckna, och bilen rullade fortfarande på sex och åtta år gamla vinterdäck med begynnande torrprickor.
Inbytesvärdet: Mindre än en ny glödlampa
Trots den nedslående listan tar ägaren beskedet med ro. Bilen är redan utbytt och ska lämnas in som inbyte hos Tesla, där Gerke har beställt en ny Tesla Model Y.
– Tesla värderade bilen på papperet till 150 euro (cirka 1 700 kronor). För en månad sedan satte jag i en ny strålkastarlampa som kostade 130 euro. Så två glödlampor är alltså dyrare än hela bilen i inbyte, skrattar Gerke.
För besiktningsmannen var domen omräknelig. Reparationskostnaderna för att få Opeln i säkert och godkänt skick skulle överstiga bilens värde mångdubbelt.
– Det är väldigt många små och stora fel tillsammans som gör att den här bilen har nått vägs ände. Den är helt enkelt utsliten. Det blir en klar tumme ned – det är helt rätt beslut att skrota eller lämna in den, summerar Arjan.
”Ser tillbaka med ett leende”
Trots att Insignian nu gör sin sista färd mot återvinningen ångrar Gerke inte sina elva år bakom ratten.
– Med tanke på vad jag köpte loss den för har jag haft en totalkostnad för värdeminskning och underhåll på cirka 10 000 euro under sex år. Den har tjänat familjen fantastiskt väl. Jag ser tillbaka på den här bilen med ett stort leende, avslutar Gerke Postma.
LÄS MER:
