Bilindustrins nödrop till EU. Nu kräver svenska bilgeneralen Ola Källenius att ouppnåeliga CO2-mål och elbilskrav kastas på sophögen.
– Att uppnå de strikta CO2-målen för bilar och lätta transportfordon 2030 och 2035 är, i dagens värld, helt enkelt inte längre genomförbart, skriver Ola Källenius, chef för Mercedes och bilindustriföreningen ACEA.
Bilmärke efter bilmärke har redan rivit upp sina ambitiösa löften om att bara sälja elbilar. Alla vet det sedan länge. EU:s CO2-mål är inte möjliga att uppnå utan en kollaps i bilindustrin. Att det bara ska få säljas elbilar från 2035 är en utopi som inte går att klara utan fulständigt beroende kinesiska batterier.
Nu kommer ett väntat nödrop från bilindustrin. Mercedes-Benz svenske vd och Matthias Zink, chef för bildelsjätten Schaeffler, slår larm i ett brev till Ursula von der Leyen som är ordförande för EU-kommissionen. Om inte EU ändrar reglerna riskerar bilindustrin att gå under, hävdar duon som även representerar de tunga branschföreningarna ACEA och CLEPA. Detta är EU:s sista chans om man ska tro Källenius.
– EU reglerar för närvarande tillverkare vad gäller utbudet av nya fordon, men misslyckas med att skapa förutsättningar för själva omställningen. Europa är nästan helt beroende av Asien för batterivärdekedjan, har en ojämn utbyggnad av laddinfrastruktur, högre tillverkningskostnader – inklusive elpriser – samt belastande tullar från viktiga handelspartner, såsom den amerikanska tullsatsen på 15 % på EU:s fordonsexport. Vi ombeds att genomföra en transformation med händerna bakbundna, skriver Ola Källenius och Matthias Zink.
Nu vill de att EU river upp olika krav på industrin. Det handlar om allt från CO2-mål till att enbart elbilar ska användas för att sänka CO2-utsläppen. I närtid vill de stoppa tuffare krav och högre skatt på laddhybrider.
– Om EU däremot skärper de nuvarande reglerna för hur lång sträcka laddhybrider körs på el – den så kallade “nyttokvoten” – kan det motverka syftet och istället gynna våra konkurrenter, skriver de.
Nödropet till EU – ord för ord
Här är hela brevet från Ola Källenius och Matthias Zink till Urusla von der Leyen:
EU riskerar att missa omställningen av fordonsindustrin – september månads strategiska dialog är chansen att korrigera kursen
Till Europeiska kommissionens ordförande,
Som fordonstillverkare och leverantörer är vi fast beslutna att hjälpa EU att nå målet om nettonollutsläpp till 2050. Tillsammans har vi lanserat hundratals nya elfordonsmodeller och åtagit oss att investera mer än 250 miljarder euro i den gröna omställningen fram till 2030.
Vi vill få denna omställning att lyckas – men vi är frustrerade över avsaknaden av en heltäckande och pragmatisk politisk plan för fordonsindustrins transformation.
EU reglerar för närvarande tillverkare vad gäller utbudet av nya fordon, men misslyckas med att skapa förutsättningar för själva omställningen. Europa är nästan helt beroende av Asien för batterivärdekedjan, har en ojämn utbyggnad av laddinfrastruktur, högre tillverkningskostnader – inklusive elpriser – samt belastande tullar från viktiga handelspartner, såsom den amerikanska tullsatsen på 15 % på EU:s fordonsexport. Vi ombeds att genomföra en transformation med händerna bakbundna.
Resultatet är att marknadsandelen för batterielektriska fordon fortfarande ligger långt under den nivå som krävs – cirka 15 % för personbilar, ungefär 9 % för lätta transportfordon och 3,5 % för lastbilar. Vissa EU-marknader visar tecken på framsteg, men en stor del av kunderna är fortfarande tveksamma till att byta till alternativa drivlinor.
För att få en kritisk massa av europeiska konsumenter och företag att välja omställningen krävs betydligt mer ambitiösa, långsiktiga och konsekventa efterfrågestimulanser – inklusive lägre energikostnader för laddning, inköpssubventioner, skattereduktioner och fördelaktig tillgång till stadsmiljö. Även flera olika drivlineteknologier kan påskynda marknadsacceptansen och bidra till att klimatmålen nås i verkligheten. Andra marknader har redan framgångsrikt tillämpat detta tillvägagångssätt.
Europas transformationsplan måste gå bortom idealism och erkänna de industriella och geopolitiska realiteterna.
Att uppnå de strikta CO2-målen för bilar och lätta transportfordon 2030 och 2035 är, i dagens värld, helt enkelt inte längre genomförbart. I stället måste den nuvarande utsläppsminskningsbanan för vägtransporter kalibreras om för att säkerställa att den levererar på EU:s klimatmål, samtidigt som Europas industriella konkurrenskraft, sociala sammanhållning och försörjningskedjornas motståndskraft tryggas.
En lyckad avkarbonisering innebär mer än mål för nya fordon – det kräver att utsläpp från den befintliga fordonsflottan hanteras (t.ex. genom snabbare förnyelse av fordonsparken), utökade ekonomiska och skattemässiga incitament (även för tjänstebilar och lätta transportfordon) samt riktade åtgärder för lastbilar och bussar för att jämna ut totalkostnaden för ägande.
En lyckad ekonomi innebär att tillverkare och leverantörer förblir lönsamma och konkurrenskraftiga för att kunna driva framtida investeringar och stärka ekosystemet. Det kräver också enklare och mer strömlinjeformade EU-regler för att minska byråkratin.
En lyckad resiliens innebär att skapa förutsättningar för smarta investeringar i batteri-, halvledar- och råmaterialkedjor. Det innebär också att utveckla långsiktiga, strategiska partnerskap med pålitliga globala allierade för att minska beroenden.
Misslyckas en av dessa dimensioner, riskerar hela omställningen att haverera.
Den kommande översynen av CO2-standarderna för bilar och lätta transportfordon är en möjlighet att korrigera kursen och lagfästa den flexibilitet, industriella förankring och marknadsdrivna inriktning som krävs. Det är nu uppenbart att enbart böter och juridiska påbud inte kommer att driva omställningen.
Teknologineutralitet bör vara det grundläggande regleringsprincipen – vilket säkerställer att alla teknologier kan bidra till avkarboniseringen. Elbilar kommer att leda utvecklingen, men det måste också finnas utrymme för (ladd-)hybrider, räckviddsförlängare, mycket effektiva förbränningsmotorer, vätgas och avkarboniserade bränslen.
Att bättre utnyttja nyckelteknologier i omställningen, som laddhybrider, blir avgörande för att nå klimatmålen, engagera konsumenterna i den gröna omställningen och betjäna exportmarknader där efterfrågan på denna teknologi kommer att förbli hög. Om EU däremot skärper de nuvarande reglerna för hur lång sträcka laddhybrider körs på el – den så kallade “nyttokvoten” – kan det motverka syftet och istället gynna våra konkurrenter. Att avskaffa en potentiell restriktion här är det logiska alternativet, vilket öppnar för industriell produktion av dessa teknologier i Europa.
Utöver avgasutsläpp har tillverkare och leverantörer också gjort stora investeringar för att minska utsläppen vid själva fordons- och komponenttillverkningen. Det är värt att överväga om och hur dessa insatser kan erkännas inom ramen för en mer flexibel avkarboniseringsstrategi. Att stimulera innovation skapar ofta starkare och bredare bidrag i hela värdekedjan och stärker ekosystemet. Långsiktiga lösningar kan exempelvis inkludera koldioxidlagring och -borttagning.
CO2-regleringen för tunga lastbilar och bussar måste också ses över snarast. Denna särskilda marknadssektor behöver robusta affärsmodeller för alla aktörer inom kommersiell vägtransport för att omställningen ska komma igång. Detta kan inte vänta till 2027.
Slutligen måste kommissionen säkerställa att Europa behåller sin viktiga produktionskapacitet och tekniska kompetens. Utan politik som stärker Europas konkurrenskraft riskerar omställningen att urholka vår industriella bas, vilket äventyrar innovation, kvalificerade arbetstillfällen och försörjningskedjornas motståndskraft.
Världen har förändrats drastiskt sedan den nuvarande riktningen fastställdes – och EU:s strategi för fordonssektorn måste förändras med den. Vi måste gå bortom den snäva föreställningen att omställningen enbart handlar om CO2-mål för nya fordon.
Därför är den kommande strategiska dialogen om fordonsindustrins framtid den 12 september ett avgörande tillfälle att ändra kurs. Detta är EU:s sista chans att anpassa sin politik till dagens marknads-, geo- och ekonomiska realiteter – annars riskerar man att äventyra en av sina mest framgångsrika och globalt konkurrenskraftiga industrier.
Vi delar samma mål, men resan kräver mer pragmatism och flexibilitet för att hålla Europas fordonsindustri igång.
Med vänlig hälsning,
Ola Källenius
Ordförande, Europeiska bilindustriföreningen (ACEA),
VD, Mercedes-Benz
Matthias Zink
Ordförande, Europeiska leverantörsföreningen (CLEPA),
VD för Powertrain & Chassis, Schaeffler
LÄS MER:
Maths Nilsson är grundare av Carup.
