Den absolut första Ferrarin med en mittmonterad V12-motor bevisade den att framtiden låg bakom föraren. En tidigare ägare sålde ikonen för 120 000 kronor. Nu förväntas den gå för 200 miljoner kronor.
Under 1950-talet hade Ferrari etablerat ett järngrepp om sportbilsracingen med frontmotoriserade mästerverk som 290 MM och 250 Testa Rossa. Grundaren Enzo Ferrari var en envis man. Han levde länge i tron om att en riktig racerbil skulle dras av hästarna, inte knuffas av dem. Men när det nya decenniet grydde, och små, mittmotoriserade brittiska bilar började dominera Formel 1, insåg man till slut även i Maranello att fysikens lagar krävde en förändring.
Resultatet av detta ingenjörsmässiga skifte är bilen som nu går under klubban på Pebble Beach via auktionshuset Gooding & Christie’s: Ferrari 250 P. Detta specifika exemplar, chassinummer 0810, är inget mindre än prototypen som lade grunden för en av de mest framgångsrika erorna i Ferraris racinghistoria. Att stoppa in en tung, tolvcylindrig motor bakom föraren på en långdistansracer möttes av stor skepsis inom företaget.





Den blott 27-årige, men briljante, chefsingenjören Mauro Forghieri fick i uppdrag att övertyga “Il Commendatore”.
– Alla på Ferrari var säkra på att en 12-cylindrig sportracerbil med bakmotor skulle vara teknisk galenskap, mindes Forghieri senare. Enzo hävdade envist att det aldrig skulle fungera med all den vikten där bak.
Men Forghieri hittade en ovärderlig allierad i teamets nya stjärnförare, britten John Surtees. Genom noggrann viktfördelning, ett extremt lätt rörchassi och avancerade vindtunneltester – en process som gav bilen den dramatiska, välvda vindrutan och avhuggna aktern – skapade de historia. Resultatet var en bil ritad av Pininfarina och handbyggd i aluminium av Carrozzeria Fantuzzi. När John Surtees testade bilen i Modena krossade han bokstavligen varvrekordet, och Enzo Ferrari fick ge med sig.
Triumf i Sebring och Le Mans
I mars 1963 kastades 0810 rakt in i hetluften under det krävande 12-timmarsloppet i Sebring. Trots att bilen knappt var färdigutvecklad och förberedelserna stressades fram på några veckor, körde den felfritt. Den korsade mållinjen som tvåa, strax bakom systerbilen 0812. Ferrari-prototyperna sopade helt rent och knep de sex första platserna totalt. Tvivlet var krossat.
Chassi 0810 fortsatte sitt segertåg. Den deltog i Targa Florio och på Nürburgring, innan den i juni tog sig an det ultimata mandomsprovet: 24-timmarsloppet i Le Mans. Där rattades bilen av Mike Parkes och Umberto Maglioli och rullade, med imponerande uthållighet, i mål som trea totalt (och tvåa i sin klass). Även detta lopp vanns av en 250 P, vilket innebar att Ferraris första sportprototyp hade vunnit Le Mans redan under sin debutsäsong.
Efter att ha lagt grunden till Ferraris sportvagns-VM 1963 såldes bilen vidare till den legendariske Ferrari-importören Luigi Chinetti och hans team, North American Racing Team (NART). Under 1964 uppgraderades den med en fyraliters V12:a (330 P-specifikation) och fortsatte tävla på högsta nivå med den mytomspunne mexikanske föraren Pedro Rodríguez bakom ratten, som bärgade flera segrar i Nordamerika
Bilen gick sedan vidare till privata stall och tävlades flitigt fram till slutet av sextiotalet. Vid det laget hade bilen åldrats från en spjutspetsprototyp till en uttjänt racerbil. År 1966 bjöd föraren Bob Grossman ut bilen till försäljning för blygsamma 12 000 dollar. Det är en hisnande påminnelse om en tid när historiska tävlingsbilar från Ferrari bara sågs som gamla, begagnade sportbilar snarare än ovärderliga konstverk.
Men till skillnad från många andra bilar från den här epoken – som kraschades, försummades eller byggdes om till oigenkännlighet – räddades 0810. Under 70- och 80-talen vandrade den genom händerna på några av USA:s mest insiktsfulla tidiga bilsamlare. 1988 köptes den av sin nuvarande ägare, som varsamt bevarat den i närmare 40 år.
Idag står chassi 0810 som ett av de mest autentiska exemplaren från Ferraris guldålder. Bilen har kvar avgörande originalkomponenter, inklusive sin rätta växellåda och den motor (Tipo 128 LM 63, nr 4) som definierade dess ursprung. När den nu ska byta ägare förväntas prislappen landa någonstans mellan 15 och 20 miljoner dollar.
FAKTA: Ferrari 250 P (Chassi 0810)
- Årsmodell: 1963.
- Kaross: Handbyggd i aluminium av Fantuzzi.
- Motor: 3,0-liters “Testa Rossa” V12 (mittmonterad, torrsumpssmörjning).
- Betydelse: Ferraris absolut första mittmotoriserade P-bil (Prototipo).
- Tävlingsmeriter: 2:a i Sebring 12-timmars (1963), 3:a i Le Mans 24-timmars (1963). Tävlat i Targa Florio och Nürburgring.
- Utropspris: 15 000 000 – 20 000 000 dollar (ca 150–200 miljoner kronor).
- Auktion: Säljs av Gooding & Christie’s under Pebble Beach-veckan.
LÄS MER:

Maths Nilsson är motor- och ekonomijournalist och grundare av Carup, har mångårig erfarenhet från stora mediehus och tidningar. Mer information och kontaktuppgifter





















