En F1-bil med över 1 000 hästkrafter kan bli stående och vänta på sin egen motor. Fem lopp in i den nya eran slåss förarna fortfarande mot felet. Nu har FIA tvingats lappa ihop reglerna mitt i säsongen.
Att miljonbilarna fastnar på startlinjen låter befängt. Men förklaringen är en enda komponent som Internationella bilsportförbundet FIA har plockat bort inför 2026, i samband med de stora tekniska reglementsändringarna. Under den gamla hybrideran satt en liten elmotor kallad MGU-H rakt på turbon. Den kunde snurra upp turboladdaren elektriskt, helt utan att motorn behövde arbeta. Tack vare det systemet var turbolagg i princip eliminerat i den föregående bilgenerationen.
Nu är MGU-H borta. Dels för att sänka kostnaderna, elmotorn ansågs för dyr att utveckla och saknade relevans för modern biltillverkning, dels för att locka in nya tillverkare som till exempel Audi. Priset blev att ett fenomen från F1:s gamla turboera är tillbaka. På 80-talet, innan turbomotorerna förbjöds 1989, var hela startfältet turboladdat och förarna fick ofta trampa på gasen och sedan vänta på att kraften skulle komma. Exakt det glappet är problemet i dag igen.
En turbo drivs av avgaserna. Den måste upp i runt 100 000 varv i minuten innan den ger full laddning. Tänk på den som ett tungt svänghjul. När det väl snurrar går det undan, men att få igång det från stillastående tar tid. Utan MGU-H finns ingen genväg. Ju högre motorn varvar, desto snabbare flödar avgaserna och desto snabbare snurrar turbon, men det tar tid. Och det handlar inte om tiondelar. Förarna måste nu varva motorn betydligt högre än förr, i runt tio sekunder, för att spola upp turbon. Tajmar man fel går bilen i antispinn och stannar nästan av.
För att inte 22 bilar ska sticka iväg vid 22 olika tidpunkter införde FIA ett extra moment i startproceduren. Gridpanelerna blinkar blått i fem sekunder så att alla hinner varva upp innan startljusen tänds. Därför känns starterna långsammare än förr. Men turbon är bara halva problemet. Bilen hämtar ungefär hälften av kraften från el och elen måste skördas under körningen. Värmer en förare däcken hårt på uppvärmningsvarvet töms batteriet och då kan starten bli kompromissad.
Alla brottas inte lika hårt. Ferrari tros ha byggt en mindre turboladdare för att minska trögheten och få bättre respons vid låga varv. Stallet förutsåg problemet tidigt och byggde bilen därefter. I premiären i Melbourne klättrade Charles Leclerc från fjärde till första in i första kurvan.
Eftersom Ferrari tjänar på reglerna vill teamet inte ändra dem. Det får George Russell att se rött. Han kallar stallet “själviska” för att ha blockerat en justering av startproceduren. Trycket gav resultat. Tre lopp in röstade F1 enhälligt igenom fyra regeljusteringar som trädde i kraft i Miami. Bland annat sänktes den tillåtna energiskörden per varv från åtta till sju megajoule.
Om plåstret räcker återstår att se. Grundutmaningen finns kvar: att jonglera turbo och batteri på en bil där halva kraften är elektrisk. Och så länge Ferrari står överst i starten lär bråket fortsätta.
LÄS MER:
Christoffer Lindén är expert på Formel 1 och racing. Tung meritlista från stora dagstidningar och motorpress.
