Ett mänskligt fel fick piloterna att tappa kontrollen. Sedan föll Boeing-planet – rakt ner mot Stilla havet.
– Känslan var vidrig. Man kände stanken av att folk kissade på sig i byxorna av ren skräck, säger passageraren Saxon Canyo.
Det skulle bli en rutinmässig flygning från Taipei till Los Angeles den 19 februari 1985. Men flygningen förvandlades snabbt till ett av historiens mest dramatiska ögonblick i luften. Ombord på China Airlines Flight 006 fanns 274 passagerare och besättningsmedlemmar. Flygplanet var den stora Boeing 747SP, byggd för extremt långa distanser.
Allt började när planet befann sig på marschhöjd drygt 12 500 meter upp i luften. Plötsligt tappade den yttersta högra motorn, motor nummer fyra, all kraft. Att förlora en av fyra motorer på en Boeing 747 är i sig ingen katastrof. Flygplanet är byggd för att enkelt kunna flyga vidare och landa säkert på tre motorer. Men inne i cockpiten drogs uppmärksamheten snabbt till den döda motorn.
Dök 9 600 meter på två minuter
Besättningen försökte starta den fjärde motor, då inträffade något ödesdigert i det tysta: autopiloten var aktiverad. För att hålla planet på rätt kurs när motorn stannade kompenserade autopiloten genom att vinkla vingarnas skevroder maximalt. Till slut räckte inte skevrodren till för att hålla emot den ojämna dragkraften. Autopiloten slogs ifrån. Och det var riktigt illa. Boeing-flygplanet tippade kraftigt åt höger.
Plötsligt drabbades kaptenen av så kallad rumslig desorientering, vilket innebär att hjärnan tappar greppet om vad som är upp, ner, höger och vänster. På några sekunder hamnade det gigantiska planet upp och ned. Sedan gick det in i en nästan vertikal störtdykning rakt, ner mot Stilla Havet. Saxon Canyo satt på flyget.
– Folk bara poppade upp som popcorn. De slungades upp i taket på kabinen och flög överallt. Snabbnudlar och alla matbrickor från facken träffade passagerarna, berättar Canyo i dokumentärserien Mayday.
Fritt fall i två minuter: “folk kissade på sig”
Hastigheten rakt nedåt sköt i höjden. Passagerarna pressades hårt mot sätena av extrema krafter. På drygt två minuter föll planet 9 600 meter. Döden verkade vara sekunder bort för de 274 personerna ombord.
– Känslan var vidrig. Man kände stanken av att folk kissade på sig i byxorna av ren skräck. Vi hade ingen aning om vi skulle leva eller dö, fortsätter Canyo.
Såg himlen – och drog i spaken
Vid cirka 2 900 meters höjd fick kapten Min-Yuan Ho en visuell referens till horisonten. Med extrem fokus i de sista avgörande sekunderna tog besättningen manuell kontroll och drog spaken hårt bakåt. Inbromsningen var så brutal att luftmotståndet slets loss stora delar av flygplanet.
– Hela planet blev helt tyst – en riktigt tung tystnad. Ingen pratade. Om någon sa något så viskade de bara, för vi förstod fortfarande inte om planet faktiskt gick att flyga eller om vi fortfarande skulle dö
Ett sönderbrutet mirakel
Men planet rätade upp sig – bara ett par tusen meter ovanför havsytan. Både vingarna och stjärten var krossade svårt. Men besättningen lyckades ändå flyga planet hela vägen till flygplatsen i San Francisc.. Mirakulöst nog kunde planet landa säkert. Av de 274 ombord skadades 24 personer, varav två allvarligt. Men samtliga överlevde.
– När vi klev av fick jag se det enorma flygplanet stå där på marken med gigantiska bitar bortslitna. Det var en omtumlande syn, säger passageraren Bill Peacock.
När utredarna från amerikanska NTSB såg flygplanet på landningsbanan blev de stumma. Planet var så illa skadat att det var ett rent underverk att det inte bröts sönder helt i luften. I en senare publicerad haverirapport slog NTSB fast att olyckan orsakades av att kaptenen snöade in på motorfelet och glömde att hålla koll på sina viktigaste flyginstrument, i kombination med en övertro på autopiloten.
Anton Nordgren är en motorintresserad journalist med examen från Umeå Universitet. Han har tidigare arbetat som skribent inom mat och dryck samt som sportjournalist.
