Taket slets bort mitt under flygningen – på 7 300 meters höjd. 89 passagerare satt under bar himmel.
– Jag tog ett papper och sade farväl till min familj, minns passageraren Michelle Honda.
Torsdagen den 28 april 1988 rullade Aloha Airlines Flight 243 ut på startbanan i Hilo. Destinationen var Honolulu, en snabb flygning på knappt trettio minuter mellan öarna. Varje flygning var kort. Och varje flygning innebar ytterligare tryck på flygplanets metall. Ombord på den 19 år gamla Boeing 737-200 fanns 89 passagerare och en sex man stark besättning. Det var en vanlig arbetsdag i paradiset. Men när planet nådde marschhöjden 7 300 meter förändrades allt.
En öronbedövande smäll hördes. Taket och väggarna slets loss från flygkroppen, från förarhytten bak till vingarna. Ett fem och en halv meter stort hål öppnade sig, mitt under flygningen sju kilometer upp i luften.
– Jag satt och jobbade på min plats längst bak i planet när det plötsligt hördes ett högt ljud. Jag hörde en smäll, tittade upp och såg att planet höll på att falla sönder där fram. Jag trodde vi skulle dö, säger passageraren Eric Becklin till KHON2 News 2018.

“Sade farväl till min familj”
Tryckfallet kom omedelbart och luften sögs ur kabinen. Snabbt satta alla passagerare fast bältena. Samtidigt såg de väskor, serveringsvagnar och lösa föremål flög ut från planet.
– Då tog jag ett papper och skrev mina sista anteckningar och sade farväl till min familj, säger passageraren Michelle Honda.
I mittgången stod flygvärdinnan Clarabelle Lansing, 58. Hon var den enda som inte var fastspänd. Lansing hann aldrig greppa tag i något, och sögs omedelbart ut i tomrummet. Trots tre dagars sökande från kustbevakningen hittades hon aldrig. Hon blev olyckans enda dödsoffer.
– Utifrån vad jag har förstått när jag pratat med folk efteråt, var det några som såg henne försöka greppa snabbtelefonen, kanske för att berätta andra vad de skulle göra, säger passageraren Amy Brown.
Situationen från cockpit
I cockpit satt kapten Robert Schornstheimer och styrman Madeline Tompkins. De kunde inte höra ett ord av sina egna skrik på grund av den extrema vinden. De tvingades kommunicera med handsignaler. Trots det tog piloterna tog ett viktigt beslut: de dök planet raket ner. Sedan inledde flygplanet extrem dykning med över 1 200 meter i minuten, för att återfå syre. Närmaste landningsbana var Kahului Airport på Maui – 13 minuter bort över bergig terräng.
Miraklet – så många överlevde
Till slut landade planet på Maui. Dessutom med en mjukhet som förbryllar experter än idag. Robert Schornstheimer stannade planet. Rök och skrik lade sig. Av de 95 personerna ombord överlevde 94.
– Så som som planet såg ut, och sättet han landade det var helt perfekt. Ett enda misstag och hela planet kunde ha brutits rakt på mitten, säger passageraren Lopaka Brown.

Lärdomen som förändrade hela världen
Händelsen beskrivs idag som “statistiskt osannolik” och ett mirakel. Haveriutredaren Greg Feith sammanfattade senare händelsen med slående korthet.
– Inget flygplan har någonsin landat med den här mängden skador, sade Greg Feith i dokumentärserien Air Disasters.
När haverikommissionen NTSB utredde olyckan och hittade den tysta orsaken bakom katastrofen. Flera små utmattningssprickor hade spritt sig i metallen under flera år, samtidigt som korrosion smög sig på. Planet hade genomfört hela 89 680 starter och landningar. Det var näst flest i världen för modellen. De korta flygningarna mellan öarna gjorde att kabinen varje gång blåstes upp och tömdes på tryck, likt en ballong. Limmet mellan plåtarna släppte och osynliga sprickor vandrade från nit till nit. Till slut sprack hela strukturen.
Flight 243 förändrade hela flygindustrin i grunden. Olyckan bevisade att det är antalet starter och landningar som nöter ut metallen, inte flygtimmarna. Det ledde till att hela världen skrev om sina underhållsregler. Inspektioner i mörker förbjöds och tillverkarna tvingades börja bygga plan enligt principen “skadetolerant design”. Det var ett mirakel som kostade ett människoliv. Men som i förlängningen kan ha räddat många andra.

Anton Nordgren är en motorintresserad journalist med examen från Umeå Universitet. Han har tidigare arbetat som skribent inom mat och dryck samt som sportjournalist.





















