EU:s utsläppsavgift på bensin och disel ska dämpa bilåkandet. Men statistiken ger inget tydligt stöd.
Dyrare bensin skulle få svenskarna att köra mindre bil. Men när man granskar hur körsträckorna faktiskt har utvecklats över tid syns ingen tydlig priseffekt. Trots nästan fördubblade bensinpriser körs i dag lika mycket bil som förr.
Inför valet 2026 är drivmedelspriser åter en central politisk fråga. Samtidigt väntas priserna stiga oavsett regeringsfärg. EU:s nya utsläppshandelssystem för vägtransporter, ETS2, införs snart och bedöms höja priset på bensin och diesel med flera kronor per liter. Frågan är därför: leder högre priser faktiskt till mindre bilkörning?
Så påverkas bilkörning av bensinpriset
Utvecklingen kan följas i Trafikanalys statistik över körda kilometer på svenska vägar. Räknat per invånare – för att ta höjd för befolkningsökningen – framträder en tydlig kontrast: mellan 2001 och 2024 växte Sveriges befolkning från knappt 9 till över 10 miljoner invånare, samtidigt som bensinpriset nästan fördubblades.
Trots detta ligger körsträckan per person under större delen av perioden på ungefär samma nivå. Den genomsnittliga variationen i körsträcka uppgår till omkring 50 mil per person och år, vilket är marginellt i förhållande till den totala årliga körsträckan om cirka 650 mil utslaget över befolkningen. Det innebär att svenskarnas bilåkande rör sig inom ett snävt spann, även under perioder med kraftiga prisförändringar vid pumpen.
Det tydligaste undantaget är pandemiåret 2020, då resandet föll kraftigt av helt andra skäl: distansarbete, digitala möten och minskat vardagsresande. Efter pandemin har körsträckorna åter börjat stiga, samtidigt som bensinpriset nått historiskt höga nivåer. Men ännu är vi inte tillbaka på nivåerna före pandemin, och förändrade arbetsmönster med fler digitala möten och hybridarbete har sannolikt minskat behovet av resor permanent.
En enkel statistisk jämförelse visar ett samband: när bensinpriset stiger tenderar körsträckan per person att minska något. Men när den långsiktiga tidsutvecklingen också tas med i analysen försvinner sambandet. Priset och tiden rör sig helt enkelt åt samma håll och det går inte att särskilja en entydig effekt av bensinpriset på hur mycket svenskarna kör.
I den politiska debatten används drivmedelspriset ändå som ett centralt styrmedel. Partierna till höger betonar vikten av att hålla nere priset genom sänkt skatt och lägre reduktionsplikt, medan den rödgröna sidan ser högre priser som ett nödvändigt incitament för att minska utsläppen och styra bort från fossil bilkörning. Men statistiken antyder att sambandet mellan pris och beteende är betydligt svagare än vad debatten ofta ger sken av.
När bensinpriset nu under 2025 har fallit tillbaka till omkring 14 kronor litern – jämfört med runt 24 kronor vid pristoppen – innebär det en tydlig lättnad för bilisterna. För en bilist som kör cirka 1 500 mil per år motsvarar prisfallet en besparing på drygt 10 000 kronor om året. Det gör de kommande åren särskilt intressanta att följa: frågan är om ett så stort prisfall faktiskt leder till mer bilåkande, eller om lägre priser får begränsad effekt i ett samhälle där resvanorna redan har förändrats.
Sammantaget pekar analysen på att drivmedelspriset i sig är ett trubbigt verktyg för att styra personbilsresandet. Svenskarnas körvanor formas i högre grad av hur vi arbetar, bor och lever än av priset på bensin. Det gör att både kraftiga prisuppgångar och tydliga prissänkningar får betydligt mindre effekt på bilåkandet än vad den politiska debatten antyder.
LÄS MER:
Karl Wahlin är statistiker och har lång erfarenhet som analytiker inom personbilsmarknaden.
