På nästan 300 meters djup i Norge gömmer sig världens längsta undervattenstunnel. Det är ett av landets mest spektakulära projekt någonsin. Där tusentals sprängningar krävdes.
Arbetet startade 2013 och pågick i sju år. Till skillnad från många andra stora tunnelbyggen användes inte gigantiska tunnelborrmaskiner. I stället valde man en metod som passar Norges hårda berggrund, att borra och spränga. Meter för meter borrades hål i berget, fylldes med sprängmedel och sprängdes bort. Totalt krävdes runt 15 000 sprängningar för att ta sig hela vägen fram.
För föraren innebär det en lång körning i en upplyst tunnel där vägen lutar brant nedåt innan den vänder upp igen – nästan 300 meter under havsytan. Ryfylketunneln sträcker sig hela 14,4 kilometer mellan Stavanger och området Ryfylke. När den öppnade i slutet av 2019 förändrades resandet i regionen i grunden. Färjorna som tidigare var nödvändiga kunde i praktiken ersättas och restiden kortades till en bråkdel. Men det är först när man tittar på hur tunneln faktiskt byggdes som projektets storlek blir tydlig
För att spara tid började man från två håll samtidigt. En sida från Stavanger och den andra från motsatt sida av fjorden. Efter flera års arbete möttes arbetslagen djupt under havet, med mycket små marginaler. Tunneln består dessutom inte av ett enda rör, utan två parallella. Varje riktning har sina egna körfält, något som både ökar kapaciteten och gör det säkrare om något skulle hända.
Samtidigt växte ett annat problem fram: alla massor som sprängdes bort. Miljontals kubikmeter sten transporterades ut ur tunneln. Men i stället för att bli avfall användes materialet till att bygga nya vägar, fylla ut mark och utveckla områden runt Stavanger. Det som gör projektet extra speciellt är djupet. Som mest ligger vägen nästan 300 meter under havsytan.
Där nere är trycket från havet enormt. För att undvika vattenläckor tätades berget noggrant i förväg genom att pumpa in betong i sprickor innan sprängningarna fortsatte. Inuti tunneln krävdes också omfattande teknik. Ventilationen måste hela tiden föra bort avgaser och tillföra frisk luft. Samtidigt installerades avancerad belysning för att hålla förare alerta under den långa, monotona körningen.
Totalt drogs omkring 1 400 kilometer kablar för att få alla system att fungera. Bygget var heller inget litet projekt ekonomiskt. Själva tunnelsystemet som Ryfylketunneln är en del av, det så kallade Ryfast, kostade totalt omkring 6,4 miljarder kronor. Enbart Ryfylketunneln uppges ha kostat drygt 6 miljarder kronor. Pengarna finansierades till stor del genom lån och vägavgifter, vilket också är anledningen till att bilister fortfarande betalar cirka 140 kronor för att köra genom tunneln i dag.
När allt stod klart hade man inte bara byggt en tunnel. Utan en helt ny förbindelse under havet. I dag tar resan som tidigare krävde färja bara runt en kvart med bil. Samtidigt pågår nästa steg redan i bakgrunden. Den ännu längre Rogfast som Carup skrivit om planeras bli klar längre fram och väntas ta över titeln som världens längsta undervattenstunnel då den ska bli hela 25 kilometer lång.
LÄS MER:
Kevin Neemé har dubbla kandidatexamina i journalistik samt medie- och kommunikationsvetenskap från Umeå universitet. Han har bland annat arbetat som reporter på Sveriges Radio och sportjournalist, bland annat på VLT och Örnsköldsvik Allehanda.
