Vätgasbilar har länge målats upp som det miljövänliga alternativet till elbilar. Men nu avslöjas en tickande ekonomisk bomb i bilarna. Det blir betydligt dyrare än batteribyte i en elbil och måste göras.
Strikta säkerhetsregler tvingar fram dyra byten av vätgastankarna – en nota som i praktiken skickar bilarna direkt till skroten, uppger Piata Auto. Tyska journalister har granskat vad som händer när vätgasbilarna åldras, och resultatet är en dyster läsning för tekniken. Till skillnad från vanliga bilar har vätgastankar ett fastställt bäst före-datum av rent säkerhetsmässiga skäl.
Många bilar med komprimerad naturgas (CNG) använder liknande tankar av kolfiberförstärkt polymer (CFRP), men där krävs bara ett trycktest när tankarnas livslängd löper ut. Skillnaden är att metanmolekyler är större och att det finns etablerade testmetoder. Vätgasmolekyler är däremot betydligt mindre, vilket gör att de lättare och långsammare kan vandra rakt igenom väggarna på kolfibertankarna. Dessutom saknas det säkra procedurer för att trycktesta vätgastankar under vanliga verkstadsförhållanden. Därför tvingas ägarna till fasta utbyten efter ett visst antal år.
Prislappen för ett sådant tankbyte är 35 000 euro – närmare 400 000 svenska kronor. Det innebär att en bil tillverkad 2011 i praktiken måste skrotas nu under 2026 på grund av regelverket, eftersom få är villiga att betala den summan för en 15 år gammal bil. En så pass kort livslängd väcker stora frågor kring vätgasbilens faktiska totala miljönytta.
De olika biltillverkarna har hanterat problemet på olika sätt. Vissa märken lämnar bilägarna i sticket. De äldre modellerna Hyundai iX35 Fuel Cell (med två tankar) och första generationen Nexo (med tre tankar) går under äldre regler som tillåter en livslängd på 20 år. Nästa generation Nexo träffas däremot av de nya reglerna och får en livslängd på 15 år för tankarna.
Hondas modell Clarity Fuel Cell finns i flera privatimporterade exemplar i bland annat Tyskland. Hondas besked är att eftersom bilen inte såldes officiellt i dessa länder kan inga tankbyten utföras. När bilarna fyller 15 år måste de skrotas – oavsett mätarställning och skick.
Mercedes-Benz och BMW har nästan skrotat bort sina äldre vätgasbilar. Alla exemplar av Mercedes GLC F-Cell samt BMW:s äldre Hydrogen 7-modeller (med flytande vätgas vars tankar krävde byte efter 15 år) levererades uteslutande via leasing. När leasingavtalen löpte ut tog tillverkarna tillbaka samtliga bilar och skrotade dem. Bilarna existerar helt enkelt inte längre.
BMW meddelar dock att deras kommande vätgassatsning, iX5 Hydrogen, inte kommer att drabbas av samma öde. Ingenjörerna har utvecklat ett helt nytt material till tankarna vilket har gjort att de kunnat certifieras för en livslängd på hela 25 år. Men efter det lär det vara slutkört om inte ägaren byter tank för en förmögenhet.
Vätgasbilarna drabbas av ytterligare ett åldersproblem. Själva bränslecellsinstallationen har också en begränsad livslängd. Det är denna anläggning som processar vätgasen för att generera elektricitet.
Problemet ligger i det så kallade PEM-membranet. Över tid torkar detta membran ut, drabbas av mikrosprickor och tappar gradvis i verkningsgrad. Dessutom utsätts gasspridningsskikten inuti cellen för termiska cykler och fuktförändringar, vilket till slut orsakar korrosion. Processen accelererar kraftigt av frekventa starter och stopp samt körning på maximal effekt.
Tillverkarna beräknar vanligtvis livslängden för en bränslecell till mellan 5 000 och 8 000 timmar. Med en normal genomsnittshastighet på 40 km/h innebär det att bränslecellen i praktiken kan ge upp efter runt 200 000 till 320 000 kilometer. Ofta når alltså bränslecellen slutet av sitt liv långt innan vätgastankarna ens har gått ut på datum, vilket gör bilen dubbelt så orimlig att reparera.
Ett av de mest uppmärksammade fallen kring vätgasens ekonomiska baksida handlar om tysken Till Westberg. Han köpte en Hyundai iX35 Fuel Cell från 2015 under året 2016. Han hann bara köra 83 600 kilometer innan bränslecellsanläggningen drabbades av ett totalhaveri.
Den stora chocken kom när fakturan från serviceverkstaden landade i brevlådan. Den totala kostnaden för arbetet och komponenterna landade på otroliga 103 764,17 euro – en bra bit över en miljon svenska kronor. Ägaren var djupt besviken och Hyundai svarade då att det extrema priset berodde på att modellen hade hunnit tas ur produktion.
Mycket talar för att vätgasbilar är en dyr återvändsgränd. Elbilar får både lägre underhållskostnader och har en betydligt högre verkningsgrad. Även om drömmen om en utsläppsfri bil som går att tanka lockar många.
LÄS MER:
Maths Nilsson är motor- och ekonomijournalist och grundare av Carup, har mångårig erfarenhet från stora mediehus och tidningar. Mer information och kontaktuppgifter
