Kristoffer plogade fast rattfyllo – prisas som Årets Trafikhjälte

En poliskontroll av en elsparkcykel slutade mycket olyckligt i Nybro under söndagseftermiddagen. Två 15-åriga pojkar på en elsparkcykel kolliderade med en polisbuss. De vårdas nu med allvarliga skador på intensivvårdsavdelning.

Olyckan inträffade strax före klockan 17.00 på söndagen, uppger polisen på sin hemsida. Enligt polisen skedde kollisionen i samband med att en patrull skulle genomföra en kontroll av den aktuella elsparkcykeln och dess förare. På fordonet färdades två pojkar i 15-årsåldern. Av ännu oklar anledning slutade ingripandet med att pojkarnas elsparkcykel och polisbussen krockade.

Vårdas på IVA med allvarliga skador
Ambulans larmades till platsen och båda pojkarna fördes akut till sjukhus. Inledningsvis var det exakta skadeläget oklart, men strax efter klockan 19.00 under söndagskvällen gick Region Kalmar ut med en lägesbild. Regionen meddelar att båda tonåringarna har ådragit sig allvarliga skador i krocken och att de nu är inlagda på intensivvårdsavdelningen (IVA).

Särskild utredning inledd
När polisfordon är inblandade i trafikolyckor med personskador, och särskilt när det sker i samband med ett polisiärt ingripande, träder ett särskilt regelverk in. Polismyndigheten bekräftar på sin hemsida att händelsen har lämnats över till Avdelningen för särskilda utredningar. Det är en fristående enhet som nu kommer att utreda exakt hur kollisionen gick till och de bakomliggande orsakerna till olyckan.
Foto ovan: Arkivbild / Unsplash
LÄS MER:

Sista resan med Countach innan en jätteräkning. Efter 16 års ägande är det dags för sportbilsgurun Harry Metcalfes ikoniska Lamborghini Countach att få en total makeover. I en ny video bjuder han på en vacker men ödesdiger åktur med otroligt V12-ljud.

Lamborghini Countach är en drömbil för många. Journalisten och bilsamlaren Harry Metcalfe (känd från Evo Magazine och Youtubekanalen Harry’s Garage) drar sig inte för att använda sin superbil. Han har ägt bilen i hela 16 år och kört över 4 000 mil med den.

Men tidens tand och det hårda användandet har satt sina spår på den berömda kilarformen. Karossen har drabbats av stenskott, färgsläpp och klassisk aluminiumkorrosion, särskilt längs dörrkanterna och bakvingen. Nu är det dags att åtgärda skavankerna.
– Countachs blir allt mer eftertraktade och värderna har blivit helt galna. Jag vill att min ska vara den bästa. Mekaniskt är den helt fantastisk, motorn och växellådan är nyligen renoverade. Nu vill jag att lacken ska vara perfekt också, berättar Metcalfe innan han sätter sig bakom ratten.

En ljuvlig symfoni av V12-motor
Det är något alldeles speciellt att få följa med när en Lamborghini Countach släpps lös på de vindlande bergsvägarna i norra Wales. Vädret är strålande och ljudet från den 5,2 liter stora V12-motorn ekar mellan de grönskande kullarna. Att lyssna på maskinen, som matas av sex stora Weber-förgasare, när den bygger kraft mot varvstoppet är en njutning för alla motorälskare.

Metcalfe har nyligen åtgärdat ett irriterande problem med gasvajern, vilket har förvandlat körupplevelsen.
– Oh my goodness, throttle-kabeln har verkligen transformerat bilen. Man kan kontrollera gasen exakt ur kurvorna. Det är bara muskler och kraft!

Den analoga, mekaniska känslan utan ABS-bromsar och antispinn påminner om en svunnen era. Trots att bilen saknar luftkonditionering njuter Harry till fullo av bilens brutala prestanda och den direkta styrningen som kommer till sin rätt när tempot skruvas upp.

Efter en magisk körtur över Wales vackra hedar, förbi Bala-sjön, lämnas bilen slutligen in på verkstaden hos specialisten Ian på Iain Tyrrell Classic Cars. Men glädjen över den kommande renoveringen grumlas rejält i slutet av filmen. Harry Metcalfe tvingas konstatera att det uppstått ett otäckt, skrapande mekaniskt missljud från den – nyligen totalrenoverade – växellådan när andra växeln och backen läggs i.
– Det är något som är trasigt. Det har hänt plötsligt, och det är inte ett slitage. Vi kan tyvärr inte gå vidare med lackeringen förrän vi plockat ur både motorn och växellådan igen för att ta reda på vad som har gått fel, konstaterar han besviket.
LÄS MER:

Hundratals välbetalda chefer sägs upp från jättar som Volkswagen, Porsche och BMW. Läget är så pressat att VW bad en headhunter om hjälp att hitta jobb åt 500 chefer – men fick kalla handen.

Trycket från de snabbväxande kinesiska elbilstillverkarna tvingar den tyska bilindustrin till drastiska åtgärder.  Sparkraven riktas även mot välbetalda tjänstemän och chefer. Enligt Financial Times översvämmas nu den tyska arbetsmarknaden av arbetslösa bilchefer.

Ett tydligt exempel på krisens omfattning är Volkswagen. Enligt uppgifter till tidningen kontaktade VW nyligen en extern headhunter för att försöka hitta nya jobb åt 400 till 500 av sina avgående chefer. Svaret de fick var brutalt ärligt.
– Jag sa till dem att vi inte kan göra det. Vi har inte 400 chefspositioner som behöver tillsättas, berättar rekryteraren.

Det är inte bara VW som skär ner. Även Mercedes-Benz och Porsche städar i leden. Magnus Tessner, fordonsexpert på rekryteringsföretaget IFP, bekräftar den massiva utrensningen och menar att biltillverkarna “pressar ut chefer som galningar”. Många av cheferna landar mjukt tack vare generösa avgångsvederlag, men konkurrensen om de få nya toppjobben som finns tillgängliga är stenhård.
LÄS MER:

Den absolut första Ferrarin med en mittmonterad V12-motor bevisade att framtiden låg bakom föraren. En tidigare ägare sålde ikonen för 120 000 kronor. Nu förväntas den gå för 200 miljoner kronor. 

Under 1950-talet hade Ferrari etablerat ett järngrepp om sportbilsracingen med frontmotoriserade mästerverk som 290 MM och 250 Testa Rossa. Grundaren Enzo Ferrari var en envis man. Han levde länge i tron om att en riktig racerbil skulle dras av hästarna, inte knuffas av dem. Men när det nya decenniet grydde, och små, mittmotoriserade brittiska bilar började dominera Formel 1, insåg man till slut även i Maranello att fysikens lagar krävde en förändring.

Resultatet av detta ingenjörsmässiga skifte är bilen som nu går under klubban på Pebble Beach via auktionshuset Gooding & Christie’s: Ferrari 250 P. Detta specifika exemplar, chassinummer 0810, är inget mindre än prototypen som lade grunden för en av de mest framgångsrika erorna i Ferraris racinghistoria. Att stoppa in en tung, tolvcylindrig motor bakom föraren på en långdistansracer möttes av stor skepsis inom företaget. 

Den blott 27-årige, men briljante, chefsingenjören Mauro Forghieri fick i uppdrag att övertyga “Il Commendatore”.
– Alla på Ferrari var säkra på att en 12-cylindrig sportracerbil med bakmotor skulle vara teknisk galenskap, mindes Forghieri senare. Enzo hävdade envist att det aldrig skulle fungera med all den vikten där bak.

Men Forghieri hittade en ovärderlig allierad i teamets nya stjärnförare, britten John Surtees. Genom noggrann viktfördelning, ett extremt lätt rörchassi och avancerade vindtunneltester – en process som gav bilen den dramatiska, välvda vindrutan och avhuggna aktern – skapade de historia. Resultatet var en bil ritad av Pininfarina och handbyggd i aluminium av Carrozzeria Fantuzzi. När John Surtees testade bilen i Modena krossade han bokstavligen varvrekordet, och Enzo Ferrari fick ge med sig.

Triumf i Sebring och Le Mans
I mars 1963 kastades 0810 rakt in i hetluften under det krävande 12-timmarsloppet i Sebring. Trots att bilen knappt var färdigutvecklad och förberedelserna stressades fram på några veckor, körde den felfritt. Den korsade mållinjen som tvåa, strax bakom systerbilen 0812. Ferrari-prototyperna sopade helt rent och knep de sex första platserna totalt. Tvivlet var krossat.

Chassi 0810 fortsatte sitt segertåg. Den deltog i Targa Florio och på Nürburgring, innan den i juni tog sig an det ultimata mandomsprovet: 24-timmarsloppet i Le Mans. Där rattades bilen av Mike Parkes och Umberto Maglioli och rullade, med imponerande uthållighet, i mål som trea totalt (och tvåa i sin klass). Även detta lopp vanns av en 250 P, vilket innebar att Ferraris första sportprototyp hade vunnit Le Mans redan under sin debutsäsong.

Efter att ha lagt grunden till Ferraris sportvagns-VM 1963 såldes bilen vidare till den legendariske Ferrari-importören Luigi Chinetti och hans team, North American Racing Team (NART). Under 1964 uppgraderades den med en fyraliters V12:a (330 P-specifikation) och fortsatte tävla på högsta nivå med den mytomspunne mexikanske föraren Pedro Rodríguez bakom ratten, som bärgade flera segrar i Nordamerika

Bilen gick sedan vidare till privata stall och tävlades flitigt fram till slutet av sextiotalet. Vid det laget hade bilen åldrats från en spjutspetsprototyp till en uttjänt racerbil. År 1966 bjöd föraren Bob Grossman ut bilen till försäljning för blygsamma 12 000 dollar. Det är en hisnande påminnelse om en tid när historiska tävlingsbilar från Ferrari bara sågs som gamla, begagnade sportbilar snarare än ovärderliga konstverk.

Men till skillnad från många andra bilar från den här epoken – som kraschades, försummades eller byggdes om till oigenkännlighet – räddades 0810. Under 70- och 80-talen vandrade den genom händerna på några av USA:s mest insiktsfulla tidiga bilsamlare. 1988 köptes den av sin nuvarande ägare, som varsamt bevarat den i närmare 40 år.

Idag står chassi 0810 som ett av de mest autentiska exemplaren från Ferraris guldålder. Bilen har kvar avgörande originalkomponenter, inklusive sin rätta växellåda och den motor (Tipo 128 LM 63, nr 4) som definierade dess ursprung. När den nu ska byta ägare förväntas prislappen landa någonstans mellan 15 och 20 miljoner dollar. 

FAKTA: Ferrari 250 P (Chassi 0810)

• Årsmodell: 1963.
• Kaross: Handbyggd i aluminium av Fantuzzi.
• Motor: 3,0-liters “Testa Rossa” V12 (mittmonterad, torrsumpssmörjning).
• Betydelse: Ferraris absolut första mittmotoriserade P-bil (Prototipo).
• Tävlingsmeriter: 2:a i Sebring 12-timmars (1963), 3:a i Le Mans 24-timmars (1963). Tävlat i Targa Florio och Nürburgring.
• Utropspris: 15 000 000 – 20 000 000 dollar (ca 150–200 miljoner kronor).
• Auktion: Säljs av Gooding & Christie’s under Pebble Beach-veckan.

LÄS MER: