Kristoffer Lundkvist från Piteå plogade in en rattfyllerist med sin plogbil. Sedan höll han kvar rattfyllot på platsen och ringde polisen. Nu prisas han som Årets Trafikhjälte.
Årets Trafikhjälte är någon som utmärkt sig för att ha visat civilkurage, stor bragd och handlingskraft i risk-, och olyckssituationer i trafiken. Denne är en förebild vars exempel motiverar andra att ingripa när någon behöver en medmänniska eller för att förhindra en trafikolycka. I år går utmärkelsen till Kristoffer Lundkvist från Rosvik, Piteå.
”Har visat civilkurage och handlingskraft genom att med snö och snöplog hindrat en rattfyllerist att flytta sin bil”, lyder motiveringen.
–I år fick vi in ovanligt många röster. Rattfylleri är något som engagerar allmänheten,säger Lena Mörk, projektledare hos MHF som står bakom priset.
De två andra finalisterna var i år: De brottande fotbollsspelarna från Glimåkra som sprang ikapp en misstänkt rattfyllerist och brottade ner honom och höll fast honom tills polisen kom. Halmstadbon som försökte stoppa en misstänkt rattfyllerist från att köra iväg genom att ställa sig framför bilen, och själv blev påkörd och skadad.
Kristoffers sambo Elin såg i vintras en bil komma farande mot henne i oroväckande hög fart. Bilen körde ner i diket. Ut ur fordonet steg en man som såg ut att vara märkbart berusad. Han kunde knappt stå på benen men presenterade sig med namn. Hon skällde ut mannen, fick honom att lämna bilen och i stället ta sig hem till fots.
När Elin kom hem ringde hon sin make Kristoffer. Han visste vem den misstänkte mannen var när han hörde namnet. Kristoffer som jobbar med att skotta snö och var ute på plogrunda släppte arbetet och åkte till mannens bostad. Där sade Kristoffer åt honom att låta bilen stå kvar i diket.
När Kristoffer efter arbetspasset åkte hemåt med sitt plogfordon och passerade platsen där Elin nästan blivit påkörd såg han att den misstänkte rattfylleristen var där. Han satt bakom ratten och försökte få loss bilen ur diket för att köra från platsen.
Då fattade Kristoffer ett snabbt beslut och satte i plogbladet och körde mot bilen i diket. På så sätt lyckades han trycka in bilen mot snövallen så den satt fast. Kristoffer ringde polisen och försökte att hålla mannen kvar på platsen. Den misstänkte rattfylleristen lyckades smita men kunde ändå gripas av polisen senare på kvällen.
Priset delas ut av MHF och Körkortonline.se och består av ett kontant stipendium på 10 000 kronor, ett diplom samt en vacker hedersutmärkelse i form av en droppe i glas.
Fräcka kuppen: Tjuvar stal alla fartkameror i hela staden och orsakade skador för enorma summor. – Jag vill bjuda den som ligger bakom det här på något att dricka, skriver en invånare.
Det var den första augusti som polisen i Winona, Minnesota gjorde upptäckten. Alla stadens åtta trafikkameror var försvunna. Och det visade sig att tjuvarna varit metodiska. Kamerastolparna hade sågats av helt i nedre delen. – Poliserna hittade stolparna i ogräset i närheten, men kamerorna hade monterats bort, skriver Winona-polisen i ett inlägg på Facebook.
Sabotage och stölder av fartkameror verkar bli allt vanligare, även i Sverige. Ofta blir skadegörelsen en dyr affär för staden. Enligt Winonapolisen kostar det runt 30 000 kronor att ersätta varje kamera. Att återställa hela övervakningssystemet beräknas kosta runt 240 000 kronor. Dessa AI-kameror läser automatiskt av registreringsskyltar och fordonsdata, något som har väckt stark kritik i USA. Många menar att de kränker medborgarnas personliga integritet och landets konstitution.
Samtliga kamerastolpar i staden hade sågats av helt i nedre delen. Bild: Unsplash
Invånarna jublar i kommentarsfältet Bland lokalbefolkningen verkar stölden inte ha väckt någon oro. När polisen delade inlägget fylldes kommentarsfältet med hejarop och komiska kommentarer snarare än tips. – Vem ni än misstänker så var personen på fisketur med mig när det hände, skriver en person på skämt. – Jag vill bjuda den som ligger bakom det här på något att dricka, skriver en annan.
Polisen utreder fortfarande händelsen, men har i nuläget inga misstänkta. Nu vädjar polisen till bilister som har sett när tjuvarna sågade ner fartkamerorna att höra av sig. De skyldiga kan bli misstänkta för både stöld och skadegörelse.
Anton Nordgren är en motorintresserad journalist med examen från Umeå Universitet. Han har tidigare arbetat som skribent inom mat och dryck samt som sportjournalist.
Svenska vägar dränks i vägsalt varje vinter. Trots det saknar flera populära bilmärken helt ett rimligt rostskydd. Här är bilmodellerna – som får sämst betyg i stort svenskt test.
Sanningen om bilarnas rostskydd döljs under karossen. Trots det kan ett dåligt skydd snabbt en dyr affär för bilägaren. Under flera år tidningen Vi Bilägare genomfört ett stort rosttest för mängder med märken under flera år. Med hjälp av titthålskameror, mätverktyg och genom att plocka bort täckande plastsjok avslöjar de vilka biltillverkare som levererar – och vilka som chockar köparna med ett uselt skydd.
Flera populära bilmärken sviker rejält på de svenska vägarna. Längst ned på listan hamnar de japanska jättarna Toyota och Honda. Bilar som populära Toyota Corolla har förvisso rostskyddsbehandling i trösklarna, men saknar det nästan helt i övriga hålrum. Även Tesla visar upp chockerande brister. På en Model 3 upptäcktes sprickor i karosskarvar, rostiga bromsrör och blästerskador efter bara 4 000 mil. Det resulterade i en verkstadsnota på 24 495 kronor.
På en Tesla upptäcktes sprickor i karosskarvar, rostiga bromsrör och blästerskador efter bara 4 000 mil. Verkstadsnotan hamnade på 24 495 kronor.
Sämst på listan Det mest extrema skräckexemplet i långtesterna är dock Ford Mondeo. Bilen drabbades av omfattande gravrost kring bakvagnens infästningar och hade hårt angripna trösklar, vilket gör den till den mest rostdrabbade testbilen i hela testet.
Dessa klarade sig väl Det finns dock tillverkare som bygger sina bilar för att faktiskt tåla fukt och salt. I toppen ligger de tyska premiummärkena Audi och BMW, som generellt klarar sig mycket bra. Särskilt Audi A6 och A8 kniper toppbetyg tack vare en omfattande användning av aluminium.
Dåligt rostskydd handlar inte bara om kosmetiska skador eller att andrahandsvärdet rasar. Det är också en fara i trafiken. Enligt tester från Folksam kan omfattande rost i bärande balkar och trösklar försämra bilens krockskydd rejält. Vid exempelvis en sidokrock ökar risken för svåra kroppsskador med upp till 20 procent om bilen har allvarliga rostangrepp på fel ställen. – Kunskapen om rostens påverkan på en bils krockegenskaper är mycket begränsad, säger Anders Ydenius, trafiksäkerhetsforskare på Folksam.
Anton Nordgren är en motorintresserad journalist med examen från Umeå Universitet. Han har tidigare arbetat som skribent inom mat och dryck samt som sportjournalist.
Det är en av historiens mest sålda sportbilar. Men den ikoniska modellen behöver inte kosta en förmögenhet. För bara 30 000 kronor kan du göra ett rejält fynd – som ger hög körglädje.
Året var 1998 och det var dags för Audi att släppa en ny modell. Bilen fick namn Audi TT, och tog världen med storm. Fram till att modellen lades ner 2023 tillverkades över 660 000 exemplar, vilket gör den till en av världens mest sålda sportkupéer. Än idag är modellen uppskattad av många, men de tidiga bilarna har nått en prissvacka. I Storbritannien går modellen (Mk2) att hitta för runt 30 000 kronor. Men även om den är något dyrare i Sverige, finns det flera fynd att göra på hemmaplan. Och för pengar får du en kupé som erbjuder betydligt mer karaktär än en vanlig bruksbil.
Ute på vägen bygger TT vidare på den underhållande känslan hos en Golf GTI, som modellen delar plattform och komponenter med. TT tillför däremot mer karaktär och körglädje tack vare modellens låga körställning som sätter dig närmare asfalten. Du får känslan från en äkta sportbil, och dessutom med reservdelspriser och servicekostnader som ligger på en lägre nivå än många konkurrenter.
Audi TT ger god körglädje tack vare modellens låga körställning. Föraren sitter mycket nära marken. Alla bilder: Audi
Fungerar som vardagsbil Till skillnad från många andra renodlade tvåsitsiga sportbilar fungerar en Audi TT förvånansvärt bra som vardagsbil. Coupé-versionen har en stor halvkombi-baklucka som sväljer 290 liter bagage, och fäller du de små baksätena ökar volymen till hela 700 liter. Det gör bilen till en utmärkt touringbil för två personer på långsemester. För den som vill köra året runt kan modeller utrustade med Audis legendariska Quattro-fyrhjulsdrift vara ett klokt val.
Under huven beskrivs den 2,0-liters turbo-bensinaren (EA113) som pålitlig, uppger Autocar. Den är också snål, och bara runt 0,7 liter milen på långresor. Bilen är samtidigt tillräckligt kvick med sina 200 hästkrafter. Modellen går också att hitta med en större 3,2-liters VR6-motor. Men den kostar mer och har en betydligt högre förbrukning, med cirka 0,9–1,1 liter milen. Bilen finns även med en dieselmotor på 170 hk, som hyllas av många.
Coupé-versionen har en baklucka som sväljer 290 liter bagage. Fäller du baksätena ökar volymen till 700 liter. Perfekt till en bilsemester för två.
Just nu finns ett till synes fint exemplar till salu på Blocket för 70 000 kronor. Och för den som håller ögonen öppna kommer sannolikt fler TT-fynd med tiden. Genom att slå till på en Audi TT Mk2 märker du direkt en stor förvandlingen i kupén jämfört med Mk1. Byggkvaliteten är lika hög som tidigare, men mätare och reglage kändes betydligt mer moderna, och du sitter lågt och behagligt omsluten av interiören. Allt som allt handlar det om en mycket uppskattad sportbil, som går att hitta till rejäla fyndpriser och kan användas som bruksbil.
Se upp med detta innan köp
Motor: Pålitligheten hos “EA888”-motorn har påverkats av hög oljeförbrukning (på grund av slitna kolvringar), havererade kamkedjesträckare (särskilt på bilar från 2012 och tidigare), koksbildning på insugventilerna och kylarvätskeläckage från vattenpumps-/termostathuset. Leta efter ett välskött exemplar.
Termostat: På “EA113” råder vissa ägare att man byter termostaten samtidigt som kamremmen och vattenpumpen för att spara framtida arbetskostnader. Det är en billig del men svåråtkomlig om man måste göra jobbet från grunden.
Växellåda: Den sexväxlade manuella standardväxellådan är pålitlig och trevlig att använda. Den tillvalda dubbelkopplingsautomaten (S Tronic) är snabb när den fungerar bra, men kan ge upphov till stora kostnader (minst 10 000–15 000 kr). Se upp för långsamma, ryckiga växlingar eller varningslampor. Serva den vart femte år.
Elektronik: Kontrollera att allt fungerar, inklusive den utfällbara spoilern på bagageluckan, som kan bli dyr att reparera.
Kaross: De flesta av de stora karosspanelerna är i aluminium. Även om det håller TT:s vikt under 1 500 kg innebär det högre reparationskostnader (och större risk för slarviga reparationer). Inspektera därför karossen noga före köp.
Motorhuvsöppnare: Handtaget för att öppna motorhuven är sprött och kan gå sönder, vilket förhindrar åtkomst till motorrummet. Ett eftermarknadshandtag i metall är en stående rekommendation.
Anton Nordgren är en motorintresserad journalist med examen från Umeå Universitet. Han har tidigare arbetat som skribent inom mat och dryck samt som sportjournalist.
Dela med dig av Carup
Volvos 10 mest udda motorer – har du koll på alla?
Många känner till Volvos legendariska rödblocksmotor. Men biljätten ligger bakom mängder med okända motorer – från flygmotorer till japanska V8:or. Här är märkets mest udda motorer genom tiderna.
De flesta motorentusiaster känner till flera av Volvos motorer. Rödblocksmotorn är troligen det mest klassiska exemplet. Den är känd för sin enkla konstruktion och extrema hållbarhet, och kan bekrivas som bilvärldens motsvarighet till en skottsäker traktormotor. Men genom åren har Volvo tillverkat betydligt fler motorer än så, och många av dem är det nästan ingen som känner till.
En av dem är en flygmotor som suttit Saab 37 Viggen, och en annan är den japanska V8-motorn B8444S som hamnade i Volvo XC90. Volvos motorhistoria började redan 1927 när företagets allra första serietillverkade bil rullade ut. Sedan dess har tillverkaren bjudit på flera udda och tekniskt fascinerande drivlinor – allt från kultförklarade klassiker till skapelser som helst glöms bort.
1. B8444S (2005) – 4,4-liters V8
När storsäljaren Volvo XC90 skulle erövra USA krävdes en V8 under huven. Istället för att utveckla en egen tog Volvo hjälp av motorgenierna på japanska Yamaha. Resultatet blev en superkompakt 4,4-liters V8 med en extremt smal cylindervinkel på 60 grader. Motorn tog så liten plats att den kunde tvärmonteras i fronten. Den var så bra att den senare hamnade i den brittiska superbilen Noble M600 med dubbelturbo och 650 hästkrafter.
2. Volkswagen D24 (1979–1998)
I slutet av 1970-talet ville Volvo snabbt få ut en diesel i sina personbilar. Lösningen blev att köpa in D24-motorn från Volkswagen, som från början byggdes för skåpbilen VW LT. Den 2,4 liter stora, raka sexan var helt mekanisk och uppnådde legendarisk kultstatus i Volvo 240, 740 och 940. Med turboladdare (D24T) och laddluftkylare (D24TIC) fick den bättre fart, men den krävde alltid varsam varmkörning för att inte spräcka topplocket.
3. Flygmotorn RM8 (1970-talet)
Även om det inte handlar om en personbil går det inte att hoppa över RM8. Volvo Flygmotor (idag GKN Aerospace) tog en civil jetmotor från Pratt & Whitney och försåg den med en gigantisk svenskutvecklad efterbrännkammare. Den drev stridsflygplanet Saab 37 Viggen och är utan tvekan den kraftfullaste förbränningsmotor som någonsin burit Volvos namn.
4. Audi D5252T (1995–2001)
Inför lanseringen av den moderna 850-serien behövs en snabb och snål dieselmotor. Volvo vände sig återigen till Tyskland och köpte in Audis berömda 2,5-liters direktinsprutade TDI-femma. Den gav fantastiskt vridmoment på låga varv och drog knappt något bränsle alls. Motorn passade perfekt i Volvo 850, S70, V70 och S80 fram till att Volvos egenutvecklade D5-motor tog över 2001.
5. B36 V8 (1952)
I början av 1950-talet visade Volvo upp den svepande konceptbilen Volvo Philip som hade en maffig V8 under huven. Lyxbilen nådde aldrig serieproduktion, men den 3,6 liter stora stötstångs-V8:an räddades. Den hamnade istället i den tunga lastbilen Volvo Snabbe, militärfordon och båtar. Det här blev den första helt egna bensin-V8:an som bär Volvos namn.
6. PRV V6 / B27 & B28 (1974)
Motorn utvecklades i ett samarbete mellan Peugeot, Renault och Volvo. Från början var tanken att bygga en V8, men oljekrisen 1973 tvingade ingenjörerna att snabbt kapa två cylindrar. Detta gav motorn en ovanlig vinkel på 90 grader för att vara en V6:a, vilket ledde till ojämn gång, udda karaktär och ett trist rykte om känsliga topplock. Den satt i Volvo 260 och 760 – och blev världskänd i DeLorean DMC-12 från Tillbaka till framtiden.
7. B6304S (1990)
När Volvo lanserade lyxbilen 960 gjorde den raka sexcylindriga modultron-motorn entré. Vad som gjorde senare varianter i S80 och XC90 helt unika var att Volvo lyckades trycka in en hel rak sexa tvärställd i motorrummet. För att motorn inte skulle bli för bred byggdes ett extremt kompakt hjälppaggregatssystem där drivningen delvis byggdes in ovanpå växellådan.
8. B5244T5 (1995)
Raka femmor är udda i sig, men Volvos 20-ventilers turbofemma med sitt karaktäristiska “off-beat”-ljud blev en omedelbar ikon. Den debuterade i den klassiska T-Gul (850 T-5R) och förfinades vidare i S60 R och V70 R. Att montera en så stark, femcylindrig turbomotor tvärställt med framhjulsdrift var ett djärvt drag på 90-talet som lade grunden för Volvos hela prestandaepok.
9. B230FT med Pulsair (1980-talet) – Rödblocket med luft-system
Själva B230-motorn är bilvärldens mest slitstarka och stryktåliga motorer. Men vissa exportversioner (särskilt till USA och Schweiz) fick ett udda avgasreningssystem med så kallad Pulsair-teknik. Det var ett rent mekaniskt system som utnyttjade tryckpulser i avgasgrenröret för att suga in friskluft och efterbränna oförbrända avgaser. Udda, skramligt och väldigt speciellt för sin tid.
10. VEA T8 Twin Engine (2015) – Laddhybrid med trippelöverladdning
När Volvo bestämde sig för att skrota alla stora motorer och enbart satsa på fyrcylindriga tvålitersmotorer krävdes extrema lösningar. I T8-drivlinan kombinerade Volvo en bensinmotor som har både kompressor (för bottenvrid) och turbo (för toppeffekt), samtidigt som bakaxeln drivs av en elmotor. Bilen fick därmed tre helt olika typer av överladdning och drivning i ett och samma paket.
Anton Nordgren är en motorintresserad journalist med examen från Umeå Universitet. Han har tidigare arbetat som skribent inom mat och dryck samt som sportjournalist.
