Kristoffer Lundkvist från Piteå plogade in en rattfyllerist med sin plogbil. Sedan höll han kvar rattfyllot på platsen och ringde polisen. Nu prisas han som Årets Trafikhjälte.
Årets Trafikhjälte är någon som utmärkt sig för att ha visat civilkurage, stor bragd och handlingskraft i risk-, och olyckssituationer i trafiken. Denne är en förebild vars exempel motiverar andra att ingripa när någon behöver en medmänniska eller för att förhindra en trafikolycka. I år går utmärkelsen till Kristoffer Lundkvist från Rosvik, Piteå.
”Har visat civilkurage och handlingskraft genom att med snö och snöplog hindrat en rattfyllerist att flytta sin bil”, lyder motiveringen.
–I år fick vi in ovanligt många röster. Rattfylleri är något som engagerar allmänheten,säger Lena Mörk, projektledare hos MHF som står bakom priset.
De två andra finalisterna var i år: De brottande fotbollsspelarna från Glimåkra som sprang ikapp en misstänkt rattfyllerist och brottade ner honom och höll fast honom tills polisen kom. Halmstadbon som försökte stoppa en misstänkt rattfyllerist från att köra iväg genom att ställa sig framför bilen, och själv blev påkörd och skadad.
Kristoffers sambo Elin såg i vintras en bil komma farande mot henne i oroväckande hög fart. Bilen körde ner i diket. Ut ur fordonet steg en man som såg ut att vara märkbart berusad. Han kunde knappt stå på benen men presenterade sig med namn. Hon skällde ut mannen, fick honom att lämna bilen och i stället ta sig hem till fots.
När Elin kom hem ringde hon sin make Kristoffer. Han visste vem den misstänkte mannen var när han hörde namnet. Kristoffer som jobbar med att skotta snö och var ute på plogrunda släppte arbetet och åkte till mannens bostad. Där sade Kristoffer åt honom att låta bilen stå kvar i diket.
När Kristoffer efter arbetspasset åkte hemåt med sitt plogfordon och passerade platsen där Elin nästan blivit påkörd såg han att den misstänkte rattfylleristen var där. Han satt bakom ratten och försökte få loss bilen ur diket för att köra från platsen.
Då fattade Kristoffer ett snabbt beslut och satte i plogbladet och körde mot bilen i diket. På så sätt lyckades han trycka in bilen mot snövallen så den satt fast. Kristoffer ringde polisen och försökte att hålla mannen kvar på platsen. Den misstänkte rattfylleristen lyckades smita men kunde ändå gripas av polisen senare på kvällen.
Priset delas ut av MHF och Körkortonline.se och består av ett kontant stipendium på 10 000 kronor, ett diplom samt en vacker hedersutmärkelse i form av en droppe i glas.
Kinesiskt märke gjorde jättemiss när de lanserade sin nya billiga elbil. Förfalskad AI-bild vid ishavskatedralen i Tromsø gör att biljätten blir utskrattad i Norge. – Hahahahahaha! Å fy fan, så dumt, säger Egon Holstad, känd redaktör på lokaltidningen iTromsø i en kommentar till Tek.no.
Nyligen drog det kinesiska elbilsmärket Xpeng täcket av sin nya billiga och skickade ut pressbilder över hela Norden. Men bilderna på bilen i storslagen skandinavisk natur visade sig vara en rejäl AI-bluff. Nu skrattar norrmännen ut biljätten efter deras jättemiss.
I pressmaterialet för den nya suven ville Xpeng visa upp fordonet i vackra nordiska miljöer. En av de mest framträdande bilderna visar elbilen parkerad vid en pittoresk brygga, med Tromsøs världsberömda landmärke Ishavskatedralen i bakgrunden.
Kinesiska bilmärket Xpeng har förfalskat Ishavskatedralen i Tromsø på sina reklambilder som framställts med AI. Men detta ska vara en äkta bild. Foto: Ludovic Charlet / Unsplash
Det var bara ett litet problem: Bilen har aldrig satt en fot – eller ett hjul – i närheten av Tromsø. Hela bilden är i stället ett slarvigt hopkok skapat av artificiell intelligens. Norska teknikjournalister på sajten Tek.no fattade snabbt misstankar när de granskade bilden. Om man faktiskt har besökt Tromsø är det nämligen uppenbart att AI-verktyget har tagit sig enorma friheter med verkligheten.
På bilderna saknas halva katedralen. Den verkliga Ishavskatedralen, ritad av arkitekten Jan Inge Hovig, är känd för sina elva monumentala betonglameller. På Xpengs AI-bild har kyrkan plötsligt bara fått sex lameller. Dessutom har byggnaden har i animationen flyttats dramatiskt mycket närmare Tromsøysundet än var den ligger i verkligheten.
Xpeng är långt ifrån ensamma bland biltillverkarna att använda AI-verktyg för att framställa pressbilder. Biltillverkarnas bilder på nya bilmodeller blir allt mer andefattiga, artificiella och tråkiga. Men det är sällan det går så snett som i det här fallet.
Norska tidningen Motor.no blev mycket förgrymmade över Xpengs tilltag. De har nu valt att avpublicera hela artikeln. Samtiigt kommer de få svårt att publicera pressbilder i framtiden om policyn ska följas. – De bifogade bilderna genererades eller manipulerades med hjälp av artificiell intelligens, och de publicerades av oss. Det borde inte ha hänt. Motor använder inte AI-genererat innehåll i vår redaktionella bevakning. Motor ber om ursäkt. Artikeln har avpublicerats, skriver tidningen. LÄS MER:
Maths Nilsson är motor- och ekonomijournalist och grundare av Carup, har mångårig erfarenhet från stora mediehus och tidningar. Mer information och kontaktuppgifter
Aston Martin har precis dragit täcket av sin mest bindgalna skapelse någonsin. Nya Aston Martin Dreadnought är en pansarklädd, vildsint militär-suv med en vrålade V12-motor, inbyggda automatkarbinställ och granathållare i mittkonsolen.
När Aston Martin lanserade sin första suv, DBX, var det många som höjde på ögonbrynen. Men den bleknar totalt i jämförelse med detta nya monster, som får en vanlig lyxsuv att framstå som en tam familjekombi. Modellen har fått namnet Aston Martin Dreadnought, ”frukta inget”. Det är en digital super-suv framtagen i ett unikt samarbete med skaparna bakom den omåttligt populära spelsuccén Call of Duty. Bilen kommer att göra sin virtuella debut i det kommande spelet Call of Duty: Modern Warfare i oktober.
Även om bilen i första hand är digital, har Aston Martin faktiskt byggt en rullande fullskalemodell av monstret, som i dagarna visades upp för en häpen publik på Fanatics Fest i New York. Till utseendet ser Dreadnought ut som en klassisk 1970-tals V8 Vantage som pumpats full med anabola steroider. Fronten bär stolta Aston Martin-drag med den ikoniska, sluttande grillen och den klassiska bulan på motorhuven. Men där upphör också likheterna med en vanlig sportbil. Profilen blandar en extrem markfrigång i stil med en Jeep Wrangler med siluetten av en sportkombi (shooting brake), allt toppat med enorma, grovmönstrade terrängdäck och LED-ramper som lyser starkare än Piccadilly Circus.
Eftersom bilen är designad för att transportera tungt beväpnade soldater genom livsfarliga krigszoner är insidan minst sagt speciell. Under det skottsäkra skalet döljer sig skräddarsydda förvaringsutrymmen för vapen. Bilens dörrsidor dubblerar som hållare för automatkarbiner, och de fack i mittkonsolen som i vanliga bilar fungerar som mugghållare är här i själva verket specialdesignade granathållare.
Trots att bilen är ett taktiskt militärfordon har Aston Martin vägrat att tumma på sin lyx-DNA. Målet var inte att bygga en spartansk Humvee. Kupén är därför fullproppad med kolfiberpaneler, exklusivt Oxford Tan-läder över instrumentbrädan och en växelväljare i äkta metalliskt guld. Karossen är dessutom lackerad i brittiskt lyxiga Chiltern Green.
Dreadnought är utrustad med avancerade, adaptiva system för stridszoner. Den digitala skärmen på instrumentbrädan visar visserligen klassisk bilinformation som genomsnittshastighet, lutningsmätare och inställningar för antispinnsystemet. Men bredvid dessa hittar man digitala kommandogränssnitt med menyer märkta med “weapons” (vapen) och “kill streak”.
Eftersom bilen i grunden är virtuell behöver Aston Martin inte bekymra sig om utsläppskrav eller krocktester. Det har gett chefsdesignern Marek Reichman och hans team fria tyglar. Specifikationerna är dock överraskande realistiska: bilen är byggd på ett chassi av kolfiber och drivs av en vrålande, fullblodig V12-motor vars avgasljud är noggrant återskapat i spelet.
Officiellt sett är Dreadnought en ren PR-strategi för att locka nästa generation av unga lyxkonsumenter till det 113 år gamla bilmärket. Men eftersom Aston Martin faktiskt har svetsat ihop en fullskalig rullande modell, är steget till verkligheten inte helt omöjligt. Om en tillräckligt hängiven mångmiljardär med extremt djupa fickor skulle lägga fram en beställning, har Aston Martin i teorin kapaciteten att bygga ett unikt exemplar i verkligheten. LÄS MER:
Maths Nilsson är motor- och ekonomijournalist och grundare av Carup, har mångårig erfarenhet från stora mediehus och tidningar. Mer information och kontaktuppgifter
Dela med dig av Carup
Ny konkurs i bilindustrin – kollapsar efter 113 år
Krisen bland europeiska underleverantörer till bilindustrin skördar nytt offer. Anrik fabrik kollapsar efter 113 år.
Det verkar inte gå en enda vecka utan att bilindustrins ekonomiska motvind kräver nya offer. Det tyska gjuteriet Eurotech Guss Schwäbisch Gmünd, baserat i Baden-Württemberg, har rötter som sträcker sig hela vägen tillbaka till 1913. Företaget har under decennier utvecklat och tillverkat aluminiumgjutgods och fordonskomponenter – bland annat hjulhållare och aggregat – till flera stora biltillverkare. Men nu har tingsrätten i Aalen tvingats besluta om provisorisk självförvaltning, uppger Bild Zeitung.
Andra smällen på fem år Detta är inte första gången som fabriken svävar i akut livsfara. Gjuteriet ansökte om konkurs så sent som i oktober 2021 och genomgick då en omfattande omstrukturering. Efter att ha sålts till en investerare i början av 2023, togs verksamheten över av entreprenören Ralf Brinschwitz för att drivas vidare som ett familjeföretag. Men räddningsförsöket räckte inte till. För de cirka 80 anställda väntar nu en oviss framtid, även om produktionen kommer att fortsätta tills vidare och de anställdas löner är säkrade i tre månader via statliga insolvensförmåner.
Orsakerna bakom gjuteriets fall är en perfekt storm av ekonomiska problem som just nu skakar hela den europeiska underleverantörskedjan.Biltillverkarna håller hårt i pengarna och har nästan slutat investera. Fabrikens kapacitetsutnyttjande sjunker i takt med vikande orderböcker. Nu hoppas ledningen kunna utnyttja den tyska lagstiftningen om självadministration för att rekonstruera bolaget under övervakning av en konkursförvaltare, samtidigt som man febrilt letar efter nya investerare för att rädda fabrikens unika tillverkningsexpertis.
Eurotech Guss är långt ifrån ensamma om att blöda i bilindustrins spår. Den senaste tiden har rapporterna om massiva problem och konkurser bland underleverantörer avlöst varandra. Nyligen meddelade jätten Magna International att de stänger sin fabrik i bayerska Dorfprozelten till sommaren 2027, vilket gör 216 personer arbetslösa. Dessutom har det välkända verktygs- och maskinbyggarföretaget Steinkamp från Espelkamp nyligen tvingats lämna in sin konkursansökan. Den europeiska fordonsindustrin rör sig just nu genom ett stålbad där endast de starkaste ser ut att överleva. LÄS MER:
Maths Nilsson är motor- och ekonomijournalist och grundare av Carup, har mångårig erfarenhet från stora mediehus och tidningar. Mer information och kontaktuppgifter
När den var ny var det en statussymbol för de rikaste. Banbrytande, V8 under huven och öppen himmel över huvudet. I dag kan samma dröm köpas för vrakpris – en perfekt samlarbil att njuta av.
Det handlar om Mercedes-Benz 500 SL, generation R129, lanserad i början av 1990-talet. En tvåsitsig roadster i cabrioletutförande byggd för snabb och bekväm långfärd snarare än för bankörning. När modellen kom 1989 var det ett teknikskifte för Mercedes. Bilen ersatte den långlivade R107 och satte direkt en ny ribba för vad en lyxig öppen bil kunde vara.
Under huven sitter en femliters V8 med 326 hästkrafter. Det var siffror som placerade bilen i absoluta toppskiktet när den var ny men som också levererades med den typiska Mercedes-karaktären från tiden. R129 var också banbrytande ur säkerhetssynpunkt. Den automatiskt uppfällbara störtbågen blev snabbt ett kännetecken och var något helt nytt i klassen.
Jason Cammisa går igenom Mercedes SL av R129-modell i en mycket sevärd film.
Lägg till antisladdsystem, kraftiga karosstrukturer och en byggkvalitet som i dag ofta beskrivs som ”överkonstruerad”. Det är tydligt varför många fortfarande ser den här generationen som en av Mercedes mest seriösa konstruktioner. Interiören speglar samma filosofi. Tjockt läder, tydliga reglage och en känsla av att allt är byggt för att hålla länge.
Många exemplar levererades dessutom med avtagbart hardtop-tak, vilket gör bilen användbar även utanför högsommaren. När 500 SL var ny i Sverige låg priset i trakterna kring en mijon kronor beroende på utrustning. En extrem summa för början av 1990-talet. Det placerade bilen långt över vad de flesta ens kunde drömma om. I dag ser kalkylen helt annorlunda ut.
Idag går att hitta exemplar från bilhandlare som fortfarande rullar som de ska och som är i fint skick. Bland annat en Mercedes 500 SL från 1991 som gått drygt 24 000 mil och säljs för endast 110 000 kronor. Det är en fullt utrustad bil med V8, automatlåda, läderklädsel, elstolar, farthållare och klimatanläggning. Egenskaper som i dag ofta kräver ett betydligt högre pris på nybilssidan.
Att värdet är så lågt beror till stor del på att modellen länge hamnat i ett slags mellanläge. Den är för modern för att klassas som självklar veteran men för gammal för att passa den vanliga begagnatköparen. Samtidigt är drift och underhåll inget man ska blunda för. För den som lägger lite mer går det att hitta toppexemplar utan att bli ruinerad.
I takt med att förbränningsmotorer fasas ut börjar allt fler få upp ögonen för R129. Intresset ökar särskilt för V8-versionerna och modellen ses i dag som den sista SL-generationen innan elektroniken tog över på allvar. Kombinationen av klassisk konstruktion, stark motor och tydlig Mercedes-identitet gör att många bedömare tror att botten på prislistan kan vara nådd.
För den som vågar titta förbi miltalen och istället ser helheten kan det här vara en Mercedes-dröm som inte förblir billig för alltid. Det kan bli en investering för den som håller hårt i den. LÄS MER:
Kevin Neemé har dubbla kandidatexamina i journalistik samt medie- och kommunikationsvetenskap från Umeå universitet. Han har bland annat arbetat som reporter på Sveriges Radio och sportjournalist, bland annat på VLT och Örnsköldsvik Allehanda.