Kristoffer Lundkvist från Piteå plogade in en rattfyllerist med sin plogbil. Sedan höll han kvar rattfyllot på platsen och ringde polisen. Nu prisas han som Årets Trafikhjälte.
Årets Trafikhjälte är någon som utmärkt sig för att ha visat civilkurage, stor bragd och handlingskraft i risk-, och olyckssituationer i trafiken. Denne är en förebild vars exempel motiverar andra att ingripa när någon behöver en medmänniska eller för att förhindra en trafikolycka. I år går utmärkelsen till Kristoffer Lundkvist från Rosvik, Piteå.
”Har visat civilkurage och handlingskraft genom att med snö och snöplog hindrat en rattfyllerist att flytta sin bil”, lyder motiveringen.
–I år fick vi in ovanligt många röster. Rattfylleri är något som engagerar allmänheten,säger Lena Mörk, projektledare hos MHF som står bakom priset.
De två andra finalisterna var i år: De brottande fotbollsspelarna från Glimåkra som sprang ikapp en misstänkt rattfyllerist och brottade ner honom och höll fast honom tills polisen kom. Halmstadbon som försökte stoppa en misstänkt rattfyllerist från att köra iväg genom att ställa sig framför bilen, och själv blev påkörd och skadad.
Kristoffers sambo Elin såg i vintras en bil komma farande mot henne i oroväckande hög fart. Bilen körde ner i diket. Ut ur fordonet steg en man som såg ut att vara märkbart berusad. Han kunde knappt stå på benen men presenterade sig med namn. Hon skällde ut mannen, fick honom att lämna bilen och i stället ta sig hem till fots.
När Elin kom hem ringde hon sin make Kristoffer. Han visste vem den misstänkte mannen var när han hörde namnet. Kristoffer som jobbar med att skotta snö och var ute på plogrunda släppte arbetet och åkte till mannens bostad. Där sade Kristoffer åt honom att låta bilen stå kvar i diket.
När Kristoffer efter arbetspasset åkte hemåt med sitt plogfordon och passerade platsen där Elin nästan blivit påkörd såg han att den misstänkte rattfylleristen var där. Han satt bakom ratten och försökte få loss bilen ur diket för att köra från platsen.
Då fattade Kristoffer ett snabbt beslut och satte i plogbladet och körde mot bilen i diket. På så sätt lyckades han trycka in bilen mot snövallen så den satt fast. Kristoffer ringde polisen och försökte att hålla mannen kvar på platsen. Den misstänkte rattfylleristen lyckades smita men kunde ändå gripas av polisen senare på kvällen.
Priset delas ut av MHF och Körkortonline.se och består av ett kontant stipendium på 10 000 kronor, ett diplom samt en vacker hedersutmärkelse i form av en droppe i glas.
Ett nytt test för den som redan har körkort föreslås. Upplägget kan bli betydligt tuffare än en vanlig teorikurs. – Antalet dödsolyckor ligger fortfarande på en oroande nivå, trots Nollvisionen, säger trafikläraren Amer Adem.
I dag kan svenska bilister köra i årtionden utan att behöva visa att kunskaperna fortfarande sitter kvar. Trafikläraren Amer Adem vill ändra på det. Hans förslag är en ny återkommande utbildning för personer som redan har körkort. Med både teori, praktiska övningar och granskning av det egna körbeteendet. – Det är förarens beteende som i slutändan avgör trafiksäkerheten, säger Amer Adem, trafiklärare på Autoklar Trafikskola i Vällingby.
Amer har tidigare pratat om förslaget som en slags ”risktrea”. Tanken är att bygga vidare på riskettan och risktvåan som nya förare redan genomgår, men i stället rikta utbildningen till människor som haft körkort under en längre tid. Det skulle alltså inte handla om att göra om hela körkortsutbildningen. I stället ser Amer framför sig en fortbildning där föraren får fräscha upp sådant som lätt glöms bort och samtidigt tränas i situationer som kan bli avgörande ute på vägen.
Trafikläraren vill att förare ska få träna på verklighetsnära situationer, bland annat hårda inbromsningar, filbyten och sladdkontroll. Tanken är att kunskaperna ska kunna användas när något oväntat händer ute i trafiken.
Enligt hans upplägg skulle den första delen fokusera på riskmedvetande. Föraren får gå igenom vanliga olyckstyper och risker som trötthet, mörkerkörning och mobilanvändning. Verkliga olyckor kan användas som exempel och deltagarna får även granska sitt eget beteende bakom ratten. – Vi går igenom fallstudier av verkliga olyckor och deltagarna får göra självtester för att reflektera över sitt eget beteende, säger Amer.
Därefter skulle utbildningen bli mer praktisk. Simulatorer och observationer ute i riktig trafik kan användas för att träna förare på situationer där något plötsligt händer och beslut måste fattas på några sekunder. Men det är framför allt nästa del som gör utbildningen betydligt mer omfattande än en vanlig teorikurs. Amer vill låta deltagarna träna defensiv körning, kraftiga inbromsningar, filbyten och sladdkontroll. Även bilens säkerhet och viktiga kontrollpunkter skulle ingå.
Efter körningen skulle föraren dessutom få återkoppling. Amer beskriver individuell feedback från instruktör, analys av kördata via en app och diskussioner där deltagarna kan jämföra erfarenheter och följa sin utveckling. I dag finns inget motsvarande generellt krav på fortbildning för vanliga svenska bilförare som väl har tagit sitt körkort. Amers idé innebär därför en stor förändring jämfört med dagens system.
Trafikläraren Amer Adem.
Han framhåller samtidigt att en ny utbildning inte bara bör bestå av ännu en genomgång av trafikregler. Fokus måste enligt honom ligga på praktiska situationer och på att förändra hur människor faktiskt beter sig bakom ratten. – Det handlar inte om att upprepa regler, utan om att skapa långsiktig beteendeförändring, säger trafikläraren.
Om en sådan utbildning någon gång införs återstår alltså flera stora frågor – inte minst vilka förare som skulle omfattas, hur ofta den skulle behöva göras och om ett godkänt resultat skulle kunna kopplas till möjligheten att behålla körkortet. Det är inget som Amer slår fast i den tidigare intervjun. Hans konkreta förslag gäller framför allt själva innehållet.
Målet är att förare ska bli bättre på att upptäcka risker, fatta rätt beslut när något händer snabbt och få praktiska verktyg för att undvika olyckor. Amer vill därför att idén först prövas och utvärderas. – Med pilotprojekt, utvärdering och rätt upplägg kan det här bli ett viktigt steg mot målet – färre dödade och skadade i trafiken, säger Amer Adem.
Så kan en Risk3-utbildning se ut enligt Amer Adem
Stegvis införande: “Risk3” som Amer kallar den skulle först kunna riktas mot tydliga riskgrupper, exempelvis nyblivna förare och personer som begått trafikbrott som innebär högre olycksrisk eller kan leda till återkallat körkort.
Kan på sikt gälla alla: Efter pilotprojekt och vetenskaplig utvärdering skulle utbildningen kunna öppnas för frivilliga och längre fram omfatta alla körkortsinnehavare. Ett alternativ är vart tionde år eller i samband med körkortsförnyelse.
Inte bara nya trafikregler: Risk3 ska inte handla om att läsa om teoriboken. Målet är framför allt att förändra beteenden bakom ratten.
Förstå riskerna: Föraren ska först förstå varför ett förändrat beteende behövs och bli mer medveten om moderna risker i trafiken.
Uppdatera kunskaperna: Trafikregler, bilar och förarstöd förändras över tid. Därför ska utbildningen hjälpa förare att hålla kunskaperna aktuella även många år efter att körkortet tagits.
Praktisk träning: Kunskaperna ska omsättas i praktiken, exempelvis genom defensiv körning, riskbedömning och träning i att fatta rätt beslut i svåra situationer.
Personlig återkoppling: Efter träningen ska individuell feedback och uppföljning hjälpa föraren att behålla säkrare beteenden över tid.
Flera kan utbilda: Risk3 behöver inte bara hållas av trafikskolor. Även myndigheter och andra certifierade aktörer skulle kunna genomföra utbildningen under gemensamma kvalitetskrav.
Liknar YKB-principen: Adem jämför med yrkesförare, som redan måste fortbilda sig regelbundet genom YKB. Han vill se samma grundidé för privatförare, men i en mindre omfattande form.
Målet: Körkortet ska inte innebära att kompetensutvecklingen upphör. Risk3 ska enligt trafikläraren Amer Adem bidra till att minska antalet dödade och svårt skadade genom att förare fortsätter utvecklas under hela livet.
Kevin Neemé har dubbla kandidatexamina i journalistik samt medie- och kommunikationsvetenskap från Umeå universitet. Han har bland annat arbetat som reporter på Sveriges Radio och sportjournalist, bland annat på VLT och Örnsköldsvik Allehanda.
Nya EU-kravet i bilen kan lura dig rakt in i en fortkörningsbot. Att skylla på tekniken hjälper inte. Du får betala 4 000 kr på plats.
Skyltavläsning och hastighetsvarnare finns i många nyare bilar. Kameror läser av hastighetsskyltarna och visar sedan den uppfattade hastighetsgränsen framför föraren. I vissa bilar kombineras informationen också med digitala kartor. Men systemet är inte alltid att lita på. Det har Carups läsare Jan märkt flera gånger. – Jag har märkt att systemet ibland tror att det är exempelvis 110 på en 80-väg, eller 60 där det är 80. Det händer ofta på samma vägsträcka och även med olika bilar jag kör, berättar han.
Jan undrar varför samma fel kan återkomma gång på gång. Faktum är att tekniken har flera kända begränsningar – något som även EU:s regler för Intelligent Speed Assistance, ISA, tar höjd för. Där beskrivs systemen som ett förarstöd, inte som ett facit. EU pekar själv ut flera situationer där tekniken kan få problem. Det kan handla om saknade eller skadade vägmärken, felplacerade skyltar, dåligt väder eller hastighetsregler som är svåra för systemet att tolka. Samtidigt slår EU fast att det alltid är föraren som ansvarar för att följa trafikreglerna.
Systemen kan dessutom använda flera olika informationskällor. Kameraavläsningen kan kombineras med exempelvis elektroniska kartor. Men enligt EU-reglerna ska en verklig, numerisk hastighetsskylt ute på vägen väga tyngre än annan information som finns i bilen. Det är alltså viktigt att skilja på hastighetsgränsen som bilen tror gäller och den hastighetsgräns som faktiskt gäller. Det kan få rejäla ekonomiska konsekvenser om informationen från bilen inte stämmer.
Jan är inte ensam om att ha reagerat. Carup har tidigare berättat om Sven Ove och hans Skoda Enyaq, där farthållaren både läser av skyltar och använder GPS-data. På vissa vägsträckor har bilen då velat hålla en betydligt högre hastighet än den tillåtna: – Värst är det på en 70-väg i Mölndal, det finns en motorväg i närheten och då drar den upp till 110 kilometer i timmen. Det finns andra platser också och man undrar om polisen skulle komma bakom mig, vem har ansvaret?.
Men om bilen drar upp farten efter fel information hjälper det inte att skylla på tekniken. När trafikpolisen Petter Magnusson fick frågan om vad som händer vid en sådan fortkörning var svaret tydligt: – Det enkla svaret är nej, det är ingen ursäkt vi godtar. Oavsett vad bilen säger är det skyltning som gäller. Står det 70km/h på skylt men GPS (inbyggd) säger 80km/h så är det skyltning som gäller, dvs. förare kommer rapporteras för hastighetsöverträdelse om denne kör efter GPS, säger Magnusson.
Föraren kan alltså rapporteras för fortkörning även om bilen själv har visat eller försökt hålla en högre hastighet. Då kan böter på upp till 4 000 kronor vänta och i värsta fall indraget körkort. EU ställer visserligen krav på systemens träffsäkerhet. Men regelverket räknar samtidigt uttryckligen med att fel kan förekomma. Den lilla hastighetssiffran framför ratten kan därför vara praktisk att kasta ett öga på. Men det är skyltningen och trafikreglerna ute på vägen som du som förare måste rätta dig efter även när bilen säger något annat.
Så dyr blir fortkörningen
Hastighetsöverträdelse
På max 50 km/h-väg
På väg över 50 km/h
1–10 km/h
2 000 kr
1 500 kr
11–15 km/h
2 400 kr
2 000 kr
16–20 km/h
2 800 kr
2 400 kr
21–25 km/h
3 200 kr
2 800 kr
26–30 km/h
3 600 kr
3 200 kr
31–35 km/h
4 000 kr
3 600 kr
36 km/h eller mer
4 000 kr
4 000 kr
Vid grövre fortkörningar kan Transportstyrelsen även pröva om körkortet ska återkallas. Normalt blir det aktuellt vid 31 km/h eller mer över hastighetsgränsen och redan vid 21 km/h för fort på en 30-väg. Varje fall bedöms individuellt.
Kevin Neemé har dubbla kandidatexamina i journalistik samt medie- och kommunikationsvetenskap från Umeå universitet. Han har bland annat arbetat som reporter på Sveriges Radio och sportjournalist, bland annat på VLT och Örnsköldsvik Allehanda.
Dela med dig av Carup
De byter till kinesiskt – bilägarna som överger sina märken
Kinesiska bilmärken växer med raketfart i Europa. Men vilka är det egentligen som vågar byta till en okänd kinesisk bil? Här är märkena som blivit förlorare.
Tysklands inhemska biljättar flaggar för historiska krispaket och nedskärningar. Då äter de nya kinesiska bilmärkena upp en allt större del av kakan. Under första halvåret 2026 hade märken som BYD, MG och Leapmotor tagit 4,4 procent av den tyska nybilsmarknaden. En dramatisk ökning från 1,8 procent under samma period förra året.
Men var kommer kunderna ifrån? För att ta reda på detta har det tyska analysföretaget Deutsche Automobil Treuhand (DAT) undersökt vilka bilägare som är mest benägna att byta till ett kinesiskt märke. Resultaten visar tydliga mönster. Enligt statistiken är det främst ägare till sydkoreanska bilar, som Kia och Hyundai, som är mest öppna för att testa kinesiskt.
Ägare till Hyundai och Kia är mest benägna att byta till kinesiska bilar i Tyskland.
Var femte (20 %) nuvarande ägare av en Kia eller Hyundai uppgav i studien att de definitivt skulle välja en kinesisk bil nästa gång. Nästan hälften (50 %) var öppna för att överväga bytet. Endast 5 procent av de sydkoreanska bilägarna uteslöt helt en kinesisk bil.
Siffrorna från Dataforce bekräftar trenden. Av nybilsregistreringarna för kinesiska MG kom nästan 8 procent av de nya kunderna direkt från Hyundai och över 4 procent från Kia. Den kinesiska jätten BYD ser liknande siffror där över 11 procent av de nya köparna lämnar de sydkoreanska tillverkarna.
Volkswagen-ägare hör till de som är minst benägna att byta till kinesiska bilar. Foto: VW
Analytikerna hos DAT menar att förklaringen är logisk: De koreanska märkena gjorde exakt samma resa för några decennier sedan och etablerade sig i Europa som prisvärda, välutrustade uppstickare. De lockade då kunder som var öppna för att prova något nytt. Samma typ av “rebelliska” och pragmatiska köpare lockas i dag av kinesernas låga priser och rika utrustningsnivåer.
Ägare till japanska bilmärken, såsom Toyota, Honda och Nissan, är mer reserverade, men ändå nyfikna. De mest lojala kunderna, och de som är absolut mest skeptiska till de nya asiatiska märkena, är de som i dag kör bilar från etablerade tyska tillverkare som Volkswagen, BMW, Mercedes eller Audi.
Här finns en inbyggd psykologisk barriär mot att nedgradera från en premiumstämpel till ett okänt kinesiskt märke, menar analytikerna. Endast 25 procent av de tyska bilägarna kan tänka sig att överväga en kinesisk bil vid nästa köp. Mindre än 9 procent säger att de definitivt skulle kunna ta det steget. Hela 30 procent av de tyska bilägarna utesluter kategoriskt tanken på att sätta sig i en kinesisk bil. LÄS MER:
Maths Nilsson är motor- och ekonomijournalist och grundare av Carup, har mångårig erfarenhet från stora mediehus och tidningar. Mer information och kontaktuppgifter
Bilister spolar bort 100-tals kronor för att få bort insekter från bilrutan under sommaren. Ett test avslöjar sanningen om skillnaderna mellan dyr och billig spolarvätska. – Det finns absolut ingen anledning att lägga pengar på en dyrare produkt, säger Kjell-Åke Andersson från SP.
Under sommaren kryllar det av insekter, flugor och pollen i luften. Det märks extra tydligt på bilens vindruta som snabbt blir nedsmutsad. För att hålla rutan ren krävs därför extra mycket spolarvätska, men bilägare ställs inför ett svårt val när de ska köpa spolarvätska eftersom det finns massor av olika alternativ. Många svenskar åker till närmaste mack för att köpa spolarvätska, men ett test avslöjar att där väntar endast en dyr fälla.
Testet av de olika spolarvätskorna genomfördes av Testfaktaoch SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. De undersökte hur nio olika spolarvätskor presterade på en vindruta från en Volvo S60 med tillhörande torkarbladsfästen och torkarmotor. Rutan smutsades ner med artificiell vägsmuts och därefter mättes hur mycket smuts som de olika blandningarna fick bort.
Även om det visade sig att skillnaderna inte var jättestora utnämndes Rusta till vinnare och Biltema lyckades kamma hem andraplatsen. Biltemas 3,5-liters-dunk med spolarvätska kostar 11,40 kronor per liter. Rusta är ännu billigare: deras 3-litersdunk kostar 9,97 kronor per liter.
Testet visade samtidigt att de dyraste spolarvätskorna från tre välkända bensinmackar kom sist. Spolarvätskan från OKQ8 lyckades bara få bort hälften så mycket smuts som de bästa i testet. De spolarvätskor som fick lägst betyg kom från OKQ8 och Circle K. – Flera av de billigare fabrikaten är snarare lite effektivare i testet, säger Kjell-Åke Andersson, testledare på SP.
Bensinmackarnas pris på 40 kronor per liter är 300 procent dyrare än vad lågprisvaruhus som Rusta och Biltema säljer sina spolarvätskor för som enligt testet dessutom är bättre. Men Circle K håller inte med om att priserna är överdrivna. – Vi behöver tjäna pengar på de kategorier vi är verksamma inom, säger Sandra Pettersson som är kategorichef på Circle K. – Våra ordrar är lägre än varuhusens, som ju har mer plats och möjlighet att ta hem större volymer, vilket gör att de kommer ner i pris. LÄS MER:
