Kristoffer plogade fast rattfyllo – prisas som Årets Trafikhjälte

Det är ett av våra mest ologiska vägmärken. Vägmärket ”T10” förvirrar svenska bilister. Många förstår inte varför skylten ser ut som den gör. 

Sverige har omkring 300 vägmärken, och de allra flesta har en tydlig, internationell logik som gör dem lätta att förstå på bråkdelen av en sekund. Men det finns det undantag. Ett av de mest omdiskuterade och svårtolkade vägmärkena i Transportstyrelsens register är tilläggstavla T10. 

Många bilister har förgäves försökt lista ut logiken. För utländska trafikanter som inte gått svenska körskolor kan det vara omöjligt. 
– Jag har alltid tänkt att det är någon varning för radioaktiv strålning, skriver en bilist på Reddit. 

Men den gula skylten med tre svarta prickar i en triangelformation betyder det att personer med nedsatt hörsel är vanligt förekommande i området, till exempel i närheten av en skola. Trots att designen kan kännas ologisk i modern tid, vilar ansvaret tungt på den som sitter bakom ratten.
– Alla känner inte till samtliga vägmärken, men det är ett ansvar vi har som trafikanter, förklarar Monika Morén, utredare på Transportstyrelsen.

Gammal skylt från tiden före internationella regler
Även internt på Transportstyrelsen – myndigheten som har till uppgift att utforma och tillverka de skyltar regeringen beslutar om i trafikförordningen – medger man att T10 sticker ut som svårtolkad.

Kristofer Elo, som arbetar med att ta fram nya vägmärken på Transportstyrelsen, förklarar att skyltens kryptiska utseende har historiska förklaringar.
– Den är gammal. Jag vet inte hur länge den har funnits och tror att det kommer från innan vi fick internationella konventioner som reglerar det här, säger han.

Eftersom den officiella historiken bakom valet av just tre prickar är höljd i visst dunkel, har flera teorier slagit rot bland svenskarna. Många tror att den runda cirkeln med tre prickar i själva verket är tänkt att föreställa ett väldigt stiliserat öra. En annan populär teori är att de tre prickarna ursprungligen användes för att märka ut bilar som kördes av döva personer, och att antalet prickar (tre) helt enkelt representerar de tre bokstäverna i ordet D-Ö-V. (Detta kan jämföras med tilläggstavlan för synskadade som har fem prickar i en rad).
LÄS MER:

Allt fler tas för rattsurf. Nu sprids en ny trend bland svenska bilister för att klara sig från böter. Trots bildbevis blånekar en 52-årig man.

Allt fler som tas på bar gärning försöker skylla på att de i själva verket höll helt andra föremål i handen. Senaste exemplet är en 52-årig man i Partille som hävdar att hans mobiltelefon i själva verket var ett tuggummipaket med lakritssmak. Det är tredje fallet på kort tid, nyligen påstod en förare att han höll i en hamburgare och en annan det var ett äpple.

Sedan lagen mot rattsurfning skärptes har polisen utvecklat nya metoder för att ta mobilsurfar bakom ratten. Ett aktuellt fall från Partille utanför Göteborg visar hur långt vissa förare är villiga att gå. Under en riktad trafikkontroll stod två poliser strategiskt placerade på en höjd intill vägen för att få maximal insyn i bilarna. Båda poliserna blev vittnen till hur en 52-årig man i en grå Kia körde förbi med en mobiltelefon i höger hand. Enligt polisen syntes telefonen mycket tydligt mot mannens blå jeans.

”Det var lakritssmak”
När mannen stoppades längre fram hörde polisen dessutom hur han avslutade ett samtal i farten genom att säga: ”Jag får nog ringa upp dig”. I de efterföljande förhören blånekade mannen. Han sa sig istället använda trådlösa hörlurar och föremålet poliserna såg var absolut inte en telefon, uppger Partille Tidning.
– Det var ett mörkt tuggummipaket. Det är lakritssmak så det är lite mörkare, precis som telefonen, hävdar 52-åringen i samtal med polisen.

Polisen köper dock inte lakrits-bortförklaringen. Vid kontrollen visade det sig dessutom att mannen inte ens bar några hörlurar i öronen. Polisen konstaterar också tuggummipaketet hade flera ljusa detaljer – detaljer som garanterat hade synts om det var det paketet mannen höll i under förbifarten.

I fallet med 52-åringen i Partille har åklagaren nämligen säkrat stark bevisning. Förundersökningen innehåller flera stillbilder samt en tre sekunder lång videoinspelning som visar exakt vad mannen hade i höger hand. Filmen kommer nu att spelas upp som huvudbevis i domstolen. Åklagaren yrkar på 1500 kronor i böter, uppger Partille Tidning.
LÄS MER:

Världsberömd rockstjärna säljer sin bilskatt. Kan bli årets dyraste bil – trots stjärnans krasch. Väntas gå för över 340 miljoner kronor på auktion. 

Rockstjärnan köpte bilen personligen från McLaren-fabriken 1999. Det gör honom till enda privata ägare. Det handlar om chassi 10R av den legendariska banbilen McLaren F1 GTR. Chassi 10R rullade ut från McLarens fabrik i Woking i december 1995. Det var det allra första exemplaret som byggdes enligt den uppdaterade och kraftigt förbättrade ”1996-specifikationen”. 

Nu säljer Pink Floyd-trummisen Nick Mason, 82, sin mytomspunna McLaren F1 GTR på auktion i Monterey i augusti. Bilen har en prislapp som väntas passera 35 miljoner dollar – motsvarande 340 miljoner svenska kronor. Bilen har ägts av rockstjärnan och den hängivne bilsamlaren i 26 år. Den astronomiska värderingen på över 35 miljoner dollar kan verka svindlande, men chassi 10R är ett av de mest unika exemplaren av McLaren F1 GTR.

För snart tio år sedan kraschade Nick Mason bilen i en besvärlig kurva under en uppvisning på Goodwood-banan i England. Bilen sladdade ut i en däckbarriär och Mason kom undan med blott förskräckelsen. Superbilen fick dock rejäla skador i kolfibern i fronten, men som tur var kunde dyrgripen repareras och återställas i originalskick. Men reparationerna gick loss på närmare 300 000 brittiska pund, vilket med facit i hand var väl investerade pengar.

Totalt byggdes det endast nio exemplar av 1996 års F1 GTR. Och chassinummer 10R är det mest speciella av de nio. Precis som chassi 01R (bilen som vann Le Mans totalt 1995), behölls 10R till en början av fabriken som deras egen prototyp och utvecklingsbil. Den är en av endast två så kallade ”Short-Tail”-prototyper i världen. Under vintern 1996 hårdtestades den på Magny-Cours av stjärnförare som JJ Lehto. 

Kort därefter skickades den till Le Mans för för-kvalificering under regerande mästarteamet Kokusai Kaihatsu Racings flagg. Med F1-föraren David Brabham bakom ratten slutade den 8:a i sin klass under testerna, innan systerbilen 11R fick ta över platsen i själva huvudloppet. Det som också får chassi 10R att sticka ut är dess lack. Ingen annan F1 GTR lämnade fabriken med en grafisk design. Bilen lackades i en intensiv blodröd (scarlet) ton med kontrasterande gula ”96 GTR”-logotyper. Det är denna popkonst-influerade färgsättning som har gjort den till den mest igenkännbara McLaren F1-bilen som någonsin skapats. Naturligtvis extra passande för en ägare som Nick Mason i Pink Floyd. 

Innan Mason tog över bilen 1999 konverterades den till gatlegalt utförande direkt av fabriken och registrerades som ”K40 MCL”. Sedan dess har underhållet skötts minutiöst av den legendariska Lanzante-familjen – först av Paul Lanzante (som ledde teamet till Le Mans-segern 1995) och senare av hans son Dean Lanzante. 

Mason har haft en öppen checkkredit när det kommer till bilens skötsel och har skickat den till Lanzantes verkstad efter varje större körtillfälle. Lanzante har dessutom fått återställa bilen efter två krascher: en gång 2009 när en biljournalist tappade kontrollen och parkerade miljonbilen i ett vetefält. och en gång 2017.

Nick Mason, börjar nu bli till åren kommen och ser ut att dra ner på sin otroliga bilsamling. I garaget trängs rariteter som en Ferrari 250 GTO, Bugatti Type 35, Jaguar D-Type och en Porsche 962. Att han har behållit och kört sin F1 GTR i över ett kvarts sekel på publika evenemang som Goodwood Festival of Speed visar att han inte är rädd för att köra och visa upp sina bilar. 

Priserna på McLaren F1 har skjutit i höjden under de senaste åren. År 2019 såldes en gatspecifik F1 LM för knappt 19,8 miljoner dollar. Tidigare under 2026 bytte en gatlegal F1 GTR ägare i Abu Dhabi för 25,3 miljoner dollar. Nu uppskattar RM Sotheby’s att bilen ska gå för 37 miljoner dollar, men så är det också en unik prototyp som ägts av en av världens mest kända rockstjärnor.

FAKTA: McLaren F1 GTR ”Pop Art F1” (Chassi 10R)

• Modell: McLaren F1 GTR (1996 års specifikation)
• Chassinummer: 10R (Den allra första av totalt 9 byggda till 1996-specifikation)
• Kaross: Short-Tail prototyp (En av endast två i världen, tillsammans med Le Mans-vinnaren 01R)
• Vikt: Bantad med 38 kg jämfört med 1995 års modell, bland annat tack vare en ny växellådskåpa i magnesium.
• Toppfart: Över 330 km/h (Klockad på Mulsannerakan under Le Mans-tester 1996)
• Lack/Livery: Unik fabrikslackering i popkonst-stil (blodröd med gula ”96 GTR”-logotyper). Den enda F1 GTR som lämnat fabriken med en grafisk design.
• Historik: Användes ursprungligen av McLaren-fabriken som utvecklings- och PR-bil. Kördes under för-kvalificeringen till Le Mans 1996 av David Brabham för mästarteamet Kokusai Kaihatsu Racing.
• Ägarhistorik: Endast en privat ägare. Inköpt direkt från fabriken 1999 av Pink Floyd-trummisen Nick Mason, som ägt den i 26 år.
• Registreringsnummer (UK): K40 MCL (Konverterad till gatlegalt utförande av McLaren och Lanzante).
• Beräknat auktionspris: Över 35 miljoner dollar (drygt 360 miljoner svenska kronor) hos RM Sotheby’s i Monterey.

LÄS MER:

Få bilar är lika ikoniska som Lamborghini Countach. Den enorma bakvingen hamnade på affischer i barnrum över hela världen. Men i själva verket var den mest på låtsas.

Lamborghini Countach är för många själva drömbilen från 1980-talet – den låga kilformen, de vassa luftintagen och framför allt den gigantiska bakvingen.
Men just vingen, det mest ikoniska på hela bilen, gjorde tvärtom mot vad en vinge ska göra. I stället för att hjälpa bilen genom luften skapade den mest bara bromsande luftmotstånd.

Allt började utan vinge
Den första Countachen, kallad LP400, hade ingen vinge alls. Den ritades av italienska designstudion Bertone som en ren, framtidsdoftande kil och nådde runt 290 km/h – vansinnigt snabbt på 1970-talet.
Sedan klev kanadensaren Walter Wolf in i bilden, miljonär och ägare till ett eget Formel 1-stall. Han tyckte inte att bilen var tillräckligt vild från fabrik och beställde specialexemplar med bredare däck, utställda skärmar och en enorm bakvinge.
Bilderna spreds snabbt, och plötsligt ville alla rika kunder ha samma look. Men Lamborghini ville inte göra vingen officiell – det hade krävt dyra tester och tid i vindtunnel. Lösningen blev att bilen lämnade fabriken utan vinge och fick den fastskruvad för hand direkt efteråt, ibland med borrmaskin och måttband på en parkering.

Vingen kostade toppfart
På pappret ska en bakvinge trycka ner bakhjulen och ge stabilitet. På Countachen släppte luftströmmen taket redan innan den nådde vingen – så vingen bidrog mest med motstånd.
Det märktes på toppfarten. Enligt senare tester tappade bilen runt 20 km/h med vingen monterad. (Den brittiska sajten Hagerty har beskrivit hur vingen aldrig gav någon aerodynamisk vinst.)
Den smutsiga hemligheten är att vingen aldrig var byggd för att fungera. Countachen hade redan problem med att fronten kändes lätt i hög fart, och en vinge som verkligen tryckte ner bakvagnen hade gjort obalansen värre. Därför ställdes den så neutralt som möjligt – den skulle se snabb ut, inte vara det.

Ingen ville vara utan den
Lamborghinis legendariske testförare Valentino Balboni har berättat att han helst körde utan vinge, och ställde den så neutralt det gick när han var tvungen.
Men kunderna brydde sig inte. Countachen handlade aldrig bara om varvtider, utan om att se ut som något som just landat från en annan planet. Och det gjorde den.
Så blev den värdelösa vingen en del av myten. Den gjorde bilen långsammare, men också till just den Countach som många fortfarande drömmer om. Ibland betyder känslan mer än funktionen.

Fakta: Lamborghini Countach

• Tillverkades 1974–1990 av italienska Lamborghini.
• Grundformen ritades av designstudion Bertone.
• Den berömda bakvingen kom till på beställning av F1-stallägaren Walter Wolf 1975.
• Vingen var ett tillval som monterades för hand – inte en del av den officiella fabriksbilen.
• Tolvcylindrig motor; toppfart runt 290 km/h utan vinge.