Kristoffer Lundkvist från Piteå plogade in en rattfyllerist med sin plogbil. Sedan höll han kvar rattfyllot på platsen och ringde polisen. Nu prisas han som Årets Trafikhjälte.
Årets Trafikhjälte är någon som utmärkt sig för att ha visat civilkurage, stor bragd och handlingskraft i risk-, och olyckssituationer i trafiken. Denne är en förebild vars exempel motiverar andra att ingripa när någon behöver en medmänniska eller för att förhindra en trafikolycka. I år går utmärkelsen till Kristoffer Lundkvist från Rosvik, Piteå.
”Har visat civilkurage och handlingskraft genom att med snö och snöplog hindrat en rattfyllerist att flytta sin bil”, lyder motiveringen.
–I år fick vi in ovanligt många röster. Rattfylleri är något som engagerar allmänheten,säger Lena Mörk, projektledare hos MHF som står bakom priset.
De två andra finalisterna var i år: De brottande fotbollsspelarna från Glimåkra som sprang ikapp en misstänkt rattfyllerist och brottade ner honom och höll fast honom tills polisen kom. Halmstadbon som försökte stoppa en misstänkt rattfyllerist från att köra iväg genom att ställa sig framför bilen, och själv blev påkörd och skadad.
Kristoffers sambo Elin såg i vintras en bil komma farande mot henne i oroväckande hög fart. Bilen körde ner i diket. Ut ur fordonet steg en man som såg ut att vara märkbart berusad. Han kunde knappt stå på benen men presenterade sig med namn. Hon skällde ut mannen, fick honom att lämna bilen och i stället ta sig hem till fots.
När Elin kom hem ringde hon sin make Kristoffer. Han visste vem den misstänkte mannen var när han hörde namnet. Kristoffer som jobbar med att skotta snö och var ute på plogrunda släppte arbetet och åkte till mannens bostad. Där sade Kristoffer åt honom att låta bilen stå kvar i diket.
När Kristoffer efter arbetspasset åkte hemåt med sitt plogfordon och passerade platsen där Elin nästan blivit påkörd såg han att den misstänkte rattfylleristen var där. Han satt bakom ratten och försökte få loss bilen ur diket för att köra från platsen.
Då fattade Kristoffer ett snabbt beslut och satte i plogbladet och körde mot bilen i diket. På så sätt lyckades han trycka in bilen mot snövallen så den satt fast. Kristoffer ringde polisen och försökte att hålla mannen kvar på platsen. Den misstänkte rattfylleristen lyckades smita men kunde ändå gripas av polisen senare på kvällen.
Priset delas ut av MHF och Körkortonline.se och består av ett kontant stipendium på 10 000 kronor, ett diplom samt en vacker hedersutmärkelse i form av en droppe i glas.
Den är världens enda i sitt slag. Nu säljs en tio meter lång limousin med måsvinge i Sverige och prislappen förvånar en. – Till och med besiktningsmännen blev chockade, säger Hans Hellberg på LimoEurope.
Det är inte varje dag en limousin med dubbla måsvingedörrar dyker upp på Blocket. Men nu säljs den vita specialbygda bilen för långt under de två miljoner kronor den kostade att bygga. – Det här är den enda i världen som jag och även tillverkaren känner till, säger Hans Hallberg på Limoeurope som säljer bilen.
Hans har arbetat med limousiner i nästan tre decennier och enligt honom handlar det inte om vilken limo som helst. Det är en nästan tio meter lång Chrysler 300 från 2019 med dubbla måsvingedörrar, specialglas och nattklubbsliknande interiör är nu till salu i Sverige. – Det som är extra coolt är att bakdörrarna ser ut att vara helt original. Man ser inte att det är måsvingedörrar förrän man öppnar dem.
Hans berättar att till och med personalen på besiktningen blev förvirrad. – Till och med besiktningsmännen ville öppna dörren som en vanlig dörr. De sa bara: Det går inte, vad gör vi nu? Ja, det är måsvingar fick jag förklara för de och visade hur de öppnas.
Inuti bilen väntar en helt annan värld än den ganska diskreta utsidan antyder. Kupén är fylld med LED-belysning, neon, fiberoptik, stora skärmar och så kallade “Infinity mirrors” som skapar illusionen av oändliga ljuseffekter. – Den har laser, neon och fiber. Det är som en tunnel som går genom hela taket och även i de stora dörrarna.
Hans Hellberg har arbetat med unika limousiner i över tre decennier.
Dessutom finns en stor bar, stereoanläggning som enligt Hans får hela limon och omgivningen att skaka. Den har även specialinredning för alla möjliga event och limousinekörningar. Men en annan detalj som sticker ut är sidoglaset. – Det här är den längsta sidorutan man kan göra på den här bilen. Glaset är nästan sex meter långt. Det går inte att tillverka längre i ett stycke, säger Hans.
Bilen används idag inte för vanliga körningar utan står mest som företagets flaggskepp på mässor och event. Hallberg berättar att den redan väckt stor uppmärksamhet under året. Samtidigt hoppas han att bilen ska hamna hos rätt köpare. – Den stod på Elmia-mässan och presenterades där. Folk stannar direkt när de ser den. Men vi kör inga kunder med den. Den står och väntar på rätt människa eller rätt företag.
Prislappen är satt till 795 000 kronor vilket får en att höja på ögonbrynen. Men summan är korrekt, även om Hans själv tycker att limon borde kosta mer: – Den här kostade över två miljoner att bygga. Jag tycker nog att den borde kosta över miljonen i dag också.
Enligt honom finns det redan flera intressenter inom limousinebranschen. Men han menar att bilen lika gärna skulle kunna hamna hos ett bilmuseum, ett eventföretag eller en samlare. – Det här är ju helt unikt. Folk kan bygga om bilar för miljoner utan att de blir så här lyckade ändå.
Kevin Neemé har dubbla kandidatexamina i journalistik samt medie- och kommunikationsvetenskap från Umeå universitet. Han har bland annat arbetat som reporter på Sveriges Radio och sportjournalist, bland annat på VLT och Örnsköldsvik Allehanda.
Skulle du våga åka en buss som kör i 225 km/h? Kalifornien planerar nu en revolutionerade satsning på långa bussresor. Och lösningen kan spara enorma summor pengar.
Många förknippar långa bussresor med sega restider och dålig luftkonditionering. Men nu smider Kaliforniens transportdepartement (Caltrans) planer som ska förändra hela idén om kollektivtrafik. Istället för att plöja ner miljardbelopp i fasta tågspår, vill man nu satsa på ett supersnabbt bussnätverk. Målet är att låta specialbyggda bussar köra i upp till 225 km/h på helt egna motorvägsfiler, rapporterar The Drive.
Tanken är att de nya bussarna ska binda samman städerna San Diego, Los Angeles och San Francisco via kända motorvägar. Även om bussarna skulle hålla 160 km/h under delar av sträckan, skulle resan mellan Los Angeles och San Francisco landa på under fyra timmar. Det är bara drygt en timme långsammare än ett höghastighetståg. Och bussalternativet har ett gigantiskt trumfkort: ekonomin.
Målet är att låta specialbyggda bussar köra i upp till 225 km/h på helt egna motorvägsfiler. För det krävs både bredare vägrenar och bättre barriärer än idag. Bild: Unsplash
Att bygga dedikerade bussfiler längs befintliga motorvägar kräver bara en bråkdel av de initiala investeringar som krävs för att köpa in mark och lägga spår för tåg. Dessutom är flexibiliteten betydligt högre. Om en rutt visar sig ha få passagerare kan linjen enkelt ändras om, något som är omöjligt för en fast räls.
Kräver Autobahn-standard För att projektet ska bli verklighet krävs dock mer än att bara måla lite ny färg på asfalten. Dagens amerikanska motorvägar är konstruerade för hastigheter mellan 120 och 135 km/h. För att bussarna ska köra i 225 km/h krävs helt ny infrastruktur med tysk Autobahn-standard, bredare vägrenar och rejäla barriärer. Och bussarna kräver både extremt avancerad aerodynamik och ett sofistikerat chassi för att ligga stabilt i kurvorna.
Kaliforniens transportdepartement ser projektet som en räddning för mindre städer och turistmål som ligger för långt bort för att nås av framtida tåglinjer. Genom att bygga ut “super-busslinjer” kan man knyta ihop hela delstaten till en bråkdel av tågets kostnad. Det finns dock ännu ingen fast tidslinje för projektet. Caltrans presenterar det som ett komplement till sitt höghastighets-tågprogram.
Det finns dock ett stort “men”. Precis som med alla enorma projekt i infrastrukturvärlden krävs det politiskt mod och enorma budgetar. Men om Kalifornien lyckas visa att bussen kan konkurrera med tåget i medellånga distanser, kan vi stå inför ett enormt skifte inom kollektivtrafiken. Frågan är bara om resenärer vågar åka en buss som kör om sportbilar i 225 km/h.
Anton Nordgren är en motorintresserad journalist med examen från Umeå Universitet. Han har tidigare arbetat som skribent inom mat och dryck samt som sportjournalist.
Biljätten Stellantis kommer med ny våg av superbilliga och kompakta elbilarenbsart för den europeiska marknaden. Från och med 2028 ska märken som Peugeot, Citroën, Opel och Fiat erbjuda modeller som är både mindre och billigare än dagens små elbilar – och produktionen säkras till Europa.
De billiga elbilarna för folket har hittills varit något av en besvikelse. Nya VW ID.Polo är till exempel lika dyr som en stor Tesla om du inte vill ha ett minimalt batteri. Men nu lovar biljätten Stellantis att ordna till det – med billigaste elbilarna hittills. De nya modellerna kommer att positioneras under nyligen lanserade budgetelbilar som Citroën ë-C3 och Fiat Grande Panda. Tillverkningen ska ske i Stellantis anläggning i italienska Pomigliano, där man i dagsläget tillverkar Alfa Romeo Tonale och den äldre generationen av Fiat Panda.
Ny fordonsklass inom EU: M1E Satsningen, som internt går under namnet “E-Cars”, är direkt kopplad till EU-kommissionens nya initiativ Small Affordable Car. Målet är att skapa en helt ny, officiell fordonskategori i Europa med beteckningen M1E. Detta blir en underkategori till den vanliga M1-klassen för personbilar, och regelverket sätter upp hårda ramar för att skydda den europeiska industrin mot kinesisk import: Fordonen får vara maximalt 4,2 meter långa. Renodlad eldrift är ett absolut krav. Bilarna måste tillverkas inom EU för att kvalificera sig för kategorin.
De nya små elbilarna ska bli ännu billigare än Fiat Panda som kostar från 255 000 kronor.
Det spekuleras även i att EU-kommissionen kan komma att lätta något på de mycket stränga och kostsamma säkerhets- och assistanskrav som i dag gäller för vanliga personbilar, vilket är en förutsättning för att kunna pressa priserna maximalt i mikrobilsklassen. Något definitivt beslut kring mildrare säkerhetskrav är dock inte fattat ännu.
Enligt Stellantis kommer de nya minibilarna att få en “banbrytande design”. Bilarna ska utvecklas tillsammans med externa teknikpartners, men koncernen har i dagsläget inte velat gå ut med vilka företag det handlar om.
Genom att dela utvecklingskostnader och plattform mellan fyra stora volymmärken (Peugeot, Citroën, Opel och Fiat) räknar Stellantis med att kunna nå de stordriftsfördelar som krävs för att möta konkurrensen från billiga elbilar i städerna. De första bilarna beräknas rulla av produktionslinan i Italien under 2028.
FAKTA: Stellantis nya ”E-Cars”
Märken: Peugeot, Citroën, Opel och Fiat.
Segment: Kompaktbilar under 4,2 meter (ny EU-klass: M1E).
Maths Nilsson är motor- och ekonomijournalist och grundare av Carup, har mångårig erfarenhet från stora mediehus och tidningar. Mer information och kontaktuppgifter
De körde sin Volvo Amazon i 46 år. Nu byter de trotjänaren mot en ny splitterny elbil från Volvo. – Vi kommer att sakna Amazonen eftersom den har varit en del av vår familj så länge och är rolig att köra, säger Bohdan Antoniw.
I december 1980 köpte Bohdan och Marian Antoniw köpte sin fyrdörrars Amazon 122S i december 1980 från en återförsäljare i Greenwich, södra London. Den kom att bli deras trogna följeslagare i 46 år. Med åren blev bilen en självklar familjemedlem. Den tog till och med med sig sina två barn hem från sjukhuset efter deras födslar. På semestrarna drog de sin lilla husvagn med bilen.
Familjen har underhållit bilen noggrant allt sedan 1980 och den är fortfarande i ett fint mekaniskt skick. Men med planer på att resa längre bort, inklusive en kommande resa till Berlin, började de överväga ett modernare fordon. Efter att ha besökt sin son Thomas i New York bestämde de sig för att byta bil. Han kör, surprise, också en Volvo. Sonens rekommendation blev en Volvo EC40.
De köpte sin Volvo Amazon när de var nyförälskade 1980. Alla foton: Volvo Cars UKAmazonen tog dem till deras bröllop. Barnen kördes hem från BB och växte upp i Amazonen.
Sagt och gjort. De tog sin Volvo Amazon 122S til Volvohandlaren Donald’s Volvo i Ipswich. Snart fick de beskedet att Volvo Car UK ville byta in deras Amazon och ta in den i sin kulturarvsflotta. Nu får de leverans av en splitterny Volvo EC40. En bil som är något helt annat än en gammal Amazon med lister och krom. Ratten är inte heller i bakelit.
– Vi kommer att sakna Amazon eftersom den har varit en del av vår familj så länge och är rolig att köra. Men det känns som rätt tid för en förändring och att omfamna elbilar. Om bilar har en anda, tror vi att det skulle vara glädjande att veta att en ny generation har tagit dess plats, säger Bohdan Antoniw.
Men till slut blev det bilbyte till en Volvo EC40 elbil. Här får Bohdan Antoniw och Marian Goodrich nycklarna av Darcy Hilton hos Volvo i Ipswich. Det lär vara en viss skillnad mot att köra Volvo Amazon.
Hos Volvo Car UK är man alldeles till sig av berättelsen. Nu ska de renovera deras Amazon. – Tillgivenheten för Volvo är djupt rotad hos familjer över hela Storbritannien, så vi har varit glada över att höra de fantastiska berättelserna från familjen Antoniw om deras älskade bil. Jag är så stolt över att höra att de egenskaper de älskar med Volvo förblir desamma, och att det känns som ett naturligt nästa steg för dem att byta till EC40, säger Nicole Melillo Shaw, VD för Volvo Car UK. LÄS MER:
Maths Nilsson är motor- och ekonomijournalist och grundare av Carup, har mångårig erfarenhet från stora mediehus och tidningar. Mer information och kontaktuppgifter
