Svensk superuppfinning i Volvo och Polestar utklassar konkurrenterna. Den löser elbilarnas dolda dödsfara.
– Egentligen vill jag inte synas och tycker inte att det är så stort, säger ingenjören Johan Eklund på Volvo Cars.
Tisdagskvällen den 28 januari krockade en Tesla Model Y med en stolpe i Torrance, Kalifornien. Stolpen trängde in i bilen och deformerade batteriet som tog eld. Föraren omkom i lågorna när räddningspersonalen inte kunde få ut honom från den brinnande elbilen.
– Föreställ dig att du krockar med en stolpe med en elbil. Där har du ingen tung motor som tar emot krockenergin. Förr, med de fossila motorerna hade vi inte det problemet, de kunde absorbera energin, säger ingenjören Johan Eklund.
Han jobbar på Volvo och har uppfunnit en nedre krockbalk för elbilar som ersätter skyddet som den klassiska fossila motorn erbjöd.
– Egentligen är det ganska banalt och ingen raketforskning och jag vet inte om det känns rätt att sitta och skryta, säger Johan Eklund.
Men om hans krockbalk suttit på Teslan i Kalifornien så hade kanske föraren levt i dag.
– Jag har fått en del klagomål att jag är dyr. Men det är inte lätt att bygga en konstruktion som är billig och klarar alla krav. Men på Volvo som inte har sådana enorma volymer är det möjligt att göra en sådan här lösning.
När en bil krockar frigörs energi. Om det inte sitter något skydd i fronten är risken stor att passagerarna omkommer eller skadas allvarligt. Samtidigt kan skadade batterier börja att brinna.
– Det är viktigt att energiabsorbenten sitter så långt ner och långt fram som möjligt. När krocken sker ska den ta emot energin långt ifrån passagerarna och batteriet.
Detta är en av baksmällorna med de moderna elbilarna. Men det finns inget lagkrav på att man ska ha en nedre krockbalk som tar emot smällen.
– En elmotor väger omkring 80 kilo medan en gammal hederlig förbränningsmotor väger 200 kilo. Om man krockar med en stolpe på det här viset kan det bli en inträngning i batteriet.
Vid kollisioner är det stor risk att batteriet börjar brinna. När ett litiumjonbatteri tar fyr är det fara och färde. Cellerna brinner intensivt och är mycket svåra att släcka.
– Batteriet sitter en i en låda av stål eller aluminium, om det blir tillbucklat så skadas batteriet och då är risken stor att det börjar brinna.
I till exempel en Tesla är allt gjutet som en del. Där finns ingen nedre krockbalk och vid kollisioner kan det bli farligt.
– Om man tittar på den främre strukturen på karosser så består den av två sidobalkar och en krockbalk. Men på Volvo har vi också en nedre krockbalk. Den sitter på vaggan där motorn finns monterad.
Johan Eklunds uppfinning har redan använts i flera år. Under resans gång har han också uppdaterat den.
– Jag började arbeta med det här kring 2018 till EX40 och det skulle också komma på Polestar 2. Men då var det inte integrerat, nu på EX90 och de nya Polestarmodellerna så är den här balken integrerad.
Valet av material stod mellan två sorter. Ingenjörerna prövade vilken som skulle passa bäst.
– Vi upptäckte att aluminiumlegeringar är bäst på att ta krockenergi. Vi prövade med stål, men det blev för tungt. Det viktigaste är att balken inte spricker och går sönder, den ska liksom krupelera. Det är som när man äter en polkagris, den ska böja sig lite, men aldrig gå sönder.
Johan Eklund har också tagit patent på en ny uppfinning. Han arbetar hela tiden med att förnya och förbättra sitt skötebarn.
– Jag har också kommit på ett sätt att integrera den övre och den undre krockbalken, en så kallad megabalk.
I Euro NCAP står det att vid kollisioner mellan mindre och större bilar, ska den större vara så mjuk som möjligt. Med megabalken har Johan Eklund lyckats med detta.
– När en tung och en lätt bil krockade vill man göra den stora bilen så mjuk som möjligt. Den här megabalken tar mycket av energin vid krocken, annars blir det som ett spjut i den andra bilen.
Många tror kanske att superuppfinnaren från Vänersborg med bandygener i blodet borde guppa på en pool vid rivieran nu.
– Nej, jag har inte blivit rik. Men man gör inte sådant för pengar, utan för att det är kul, avslutar Johan Eklund.
LÄS MER:
Andreas Jemn är journalist och författare.
