Sveriges fartkameror fotograferar hundratusentals fortkörare varje år. Men luckor gör att långt ifrån alla får böter. 357 000 kameraärenden leder bara till 105 000 böter. Här är de okända orsakerna.
De står längs våra vägar och håller uppsikt över trafiken dygnet runt. Sverige har nu fler än 2 800 fasta fartkameror, och nya sätts upp varje år. Snart ska de bli 3000. Men trots den omfattande övervakningen finns det stora begränsningar i systemet.
Under 2025 registrerades omkring 356 700 ärenden från landets fartkameror. Det var en minskning från 371 000 året före, trots att antalet kameror ökade. Samtidigt visar Polismyndighetens årsredovisning för 2025 att 105 138 ordningsböter utfärdades genom automatisk trafiksäkerhetskontroll, ATK.
Det betyder att antalet utfärdade böter motsvarade knappt 30 procent av årets registrerade kameraärenden. Siffrorna avser dock olika steg i handläggningen och behöver inte gälla exakt samma överträdelser. Varför blir det då inte fler böter? Svaret finns bland annat hos polisens ATK-sektion i Kiruna. Där ska utredarna granska bilderna, identifiera förarna och avgöra vilka ärenden som kan drivas vidare.
1. Polisen hinner inte utreda alla överträdelser
En av de största begränsningarna är personalen. Fartkamerorna kan registrera enorma mängder hastighetsöverträdelser, men varje ärende som leder till böter kräver en utredning.
Redan tidigare har polisen berättat att antalet tillgängliga utredare påverkar hur mycket kamerorna används för fotografering. När ATK-sektionen fick fler medarbetare under 2024 ökade också antalet bötfällda fortkörare kraftigt. Det året utfärdades omkring 105 000 böter genom fartkamerorna, en ökning med drygt 30 procent jämfört med 2023.
– Vi på ATK-sektionen hade större utredningskapacitet 2024 än föregående år. Vi är fler medarbetare, vilket innebar att vi kunde aktivera kamerorna mer än året innan, har dåvarande ATK-chefen Lis Marie Svonni tidigare berättat för Carup.
Det innebär att polisens utredningsresurser kan påverka hur många hastighetsöverträdelser som dokumenteras. Däremot går det inte att utgå från att en redan registrerad överträdelse lämnas utan åtgärd bara för att en utredare har mycket att göra.
2. Kameran måste avslöja vem som körde
En annan avgörande skillnad mellan Sverige och flera andra länder är vem som ansvarar för fortkörningen. I Sverige är det föraren som kan bötfällas, inte automatiskt bilens registrerade ägare. Det räcker därför inte att polisen vet vilket fordon som passerat kameran.
Bilden ska granskas och föraren identifieras. Utredarna använder bland annat vägtrafikregistret och körkortsregistret för att jämföra uppgifter. Om bilden inte ger tillräckligt underlag kan det bli svårt att styrka vem som körde. Men det betyder inte att ärendet automatiskt avslutas. Polisen kan utreda vidare och kontakta fordonsägaren för att försöka få fram förarens identitet.
3. Motorcyklar är särskilt svåra
För motorcyklister finns ett annat problem med de svenska kamerorna. De stationära fartkamerorna fotograferar normalt fordon framifrån. Men svenska motorcyklar har registreringsskylten baktill.
Samtidigt bär motorcykelföraren hjälm, vilket kan göra ansiktet svårt att identifiera. Kombinationen innebär att motorcykelöverträdelser kan vara betydligt svårare att utreda genom en vanlig fartkamerabild. Det innebär däremot inte att motorcyklister är undantagna från hastighetsreglerna. Polisen kan fortfarande genomföra manuella hastighetskontroller och stoppa förare som kör för fort.
4. Dåliga bilder kan försvåra utredningen
Fartkamerorna måste fungera i många olika förhållanden. Kraftigt motljus, väderförhållanden och dålig sikt in i kupén kan försämra bildens användbarhet. Det avgörande är inte bara om kameran har registrerat hastighetsöverträdelsen. Polisen måste också kunna knyta den till rätt person.
Men här håller tekniken på att förändras. Trafikverket och polisen installerar en ny generation fartkameror, Argus 4, som tar betydligt skarpare bilder än äldre modeller. Den förbättrade bildkvaliteten ska göra det lättare för utredarna att identifiera förare.
– Bilderna är radikalt mycket bättre. Man kan se detaljer och annat inifrån bilen som inte gick tidigare. Då blir det lättare för utredarna, har trafikpolisen Petter Magnusson tidigare berättat för Carup.
De nya kamerorna kan därmed minska en del av de problem som hittills har gjort vissa överträdelser svåra att utreda.
5. Utländska bilar är svårare att utreda
Även utlandsregistrerade fordon kan innebära extra arbete för polisen. När bilen är svenskregistrerad kan utredarna söka uppgifter om ägaren i svenska register. Med utländska registreringsskyltar kan processen vara mer komplicerad, eftersom fordons- och föraruppgifter kan behöva hämtas från andra länder.
Men det är fel att påstå att utländska förare generellt inte kan få svenska fortkörningsböter. Det finns möjligheter till internationellt informationsutbyte inom EU. Att en bil är registrerad utomlands innebär alltså inte något automatiskt undantag från hastighetskontrollerna.
6. Diplomatbilar har särskilda regler
Bilar med diplomatregistrering är ytterligare ett specialfall. Diplomatiska företrädare kan omfattas av immunitet, vilket påverkar vilka rättsliga åtgärder svenska myndigheter får vidta.
Men immuniteten gäller inte alla personer som använder en diplomatregistrerad bil på exakt samma sätt. Därför går det inte att säga att samtliga bilar med diplomatskylt automatiskt slipper böter eller att deras fartkamerabilder rutinmässigt kastas.
7. Kamerorna fotograferar inte varje fortkörning
En av de mest överraskande detaljerna är att fartkamerorna inte behöver fotografera varje bil som passerar för fort. Kamerornas radar används för att mäta hastigheten, men själva fotograferingen kan styras beroende på hur systemet används. Polisen har tidigare förklarat att utredningskapaciteten påverkar hur mycket fotografering som aktiveras.
Det betyder att en fartkamera kan bidra till övervakningen av hastigheten utan att varje överträdelse resulterar i ett ärende hos polisen. Det är däremot inte möjligt att räkna fram någon säker marginal som bilister kan förlita sig på. Uppgifter om att det alltid går att köra ett visst antal kilometer i timmen över hastighetsgränsen utan fotografering ska inte betraktas som en garanti.
Fler kameror – men färre bilder
Det mest uppseendeväckande är att antalet registrerade kameraärenden faktiskt minskade under 2025. Carup kunde tidigare avslöja att antalet föll från 371 000 under 2024 till 356 700 under 2025.
Samtidigt byggdes det svenska kameranätet ut. Vid årsskiftet 2025/2026 fanns enligt Trafikverket omkring 2 735 fasta trafiksäkerhetskameror i landet. Polisen har pekat på att tekniska problem kan ha bidragit till minskningen, men någon säker förklaring till hela nedgången har inte presenterats. Myndigheten uppskattar att fartkamerorna räddar omkring 20 människoliv varje år.
LÄS MER:
Andreas Jemn är journalist och författare.
