Så försvinner dina däck när mönstret är slut. Kan hamna på fotbollsplaner och lekplatser.
Däck hör till bilens mest resurskrävande komponenter. När mönsterdjupet är borta tar ett omfattande återvinningssystem vid, där nästan alla uttjänta däck tas om hand. Resultatet är ett industriellt kretslopp där gamla hjul får nya användningsområden långt bortom vägen.
Varje år tillverkas över 2,5 miljarder nya däck globalt, och ungefär en miljard däck når samtidigt slutet av sin livslängd. I takt med att bilparken växer, körsträckorna ökar och bilarna blir tyngre fortsätter mängden däck som måste tas om hand att stiga. Däck är dessutom en av bilens mest resurskrävande komponenter, tillverkade av naturgummi, syntetiskt gummi, olja och stål.
I Europa har återvinningen av uttjänta däck kommit långt. I dag samlas i princip alla uttjänta däck in inom EU, och omkring 95 procent material- eller energiåtervinns. Deponering av hela däck är sedan länge förbjuden, vilket har tvingat fram fungerande system för insamling och vidare behandling. Liknande siffror gäller även i Sverige, där däckåtervinningen betraktas som ett av de mer välfungerande producentansvarssystemen.
Bakom den svenska hanteringen står Svensk Däckåtervinning, som ansvarar för insamling och återvinning av uttjänta däck. Varje år samlas omkring 80 000–90 000 ton däck in i Sverige, motsvarande runt fem miljoner personbilsdäck. Nästan samtliga dessa går vidare till materialåtervinning, och endast en försumbar andel behöver destrueras. Systemet finansieras genom en återvinningsavgift som tas ut när nya däck säljs.
När däcken har tjänat ut tas de om hand genom flera olika återvinningsprocesser. Regummering spelar i dag en begränsad roll och används främst för tunga lastbilsdäck, medan majoriteten av uttjänta däck i stället mals ner till granulat eller pulver. Det återvunna gummit används i en rad produkter, bland annat konstgräsplaner för fotboll, fallskydd på lekplatser, ljuddämpande asfalt samt olika isolerings- och byggmaterial. Stålet som ingår i däcken separeras och återförs till stålindustrin, medan textilfraktionerna tas till vara som bränsle eller fyllnadsmaterial. Bruket av gamla däck på konstgräsplaner är dock inte okontroversiellt. Det sprider mikroplaster till miljön och riskerar att utsätta barn och vuxna som spelar fotboll för exponering av kemikalier.
En betydande del av däcken används också för energiåtervinning, där de fungerar som så kallat tire-derived fuel, framför allt inom cementindustrin. Tack vare sitt höga energiinnehåll kan däck ersätta kol och andra fossila bränslen, samtidigt som restprodukterna kan integreras i cementtillverkningen. Parallellt växer mer avancerade tekniker fram, som pyrolys, där däcken genom upphettning utan syre bryts ner till olja, gas och kolpulver – råvaror som kan användas vidare i ny industriell produktion.
Resultatet är att däck i dag sällan är ett avfallsproblem i traditionell mening, åtminstone i Europa och Sverige. I stället är de en råvara i ett industriellt kretslopp där nästan varje del av det gamla däcket får ett nytt användningsområde. Hjulen snurrar vidare, långt efter att mönsterdjupet tagit slut.
LÄS MER:
Karl Wahlin är statistiker och har lång erfarenhet som analytiker inom personbilsmarknaden.
