Under 14 år stod ett exemplar av världens näst dyraste bil lämnat åt sitt öde på en åker. Bilen är ett av de märkligaste bilfynden någonsin. Ägaren vägrade sälja Ferrari 250 GTO:n som några år senare skulle bli världens dyraste bil.
– Sidofönstren var utslagna, hon var full av gamla löv och skräp, chassirören var genomrostade och de olika beslagen, inklusive trumpeterna till Weber-förgasarna, saknades. Täckt i tidernas smuts var hon verkligen en hjärtskärande syn, berättar Innes Ireland som återfann bilen hemma hos ägaren.
Ferrari 250 GTO innehade fram till nyligen rekordet för världens dyraste bil, innan Mercedes 300 SLR Uhlenhaut Coupé detroniserade den stegrande hästen från Maranello. Det mest unika med Ferrari GTO var att bilen både var en vinnare på banan och en ganska lätthanterlig superbil på gatan.
I dag anses den vara Ferraris vackraste och mest åtråvärda bil någonsin. 250 GTO var både lätt och brutalt snabb. Toppfarten var för tiden otroliga 280 km/h. Men den var inte totalt nyskapade eller fantastisk, och på 60-talet tyckte många att den myrsloksliknande fronten var direkt ful. Ingen kunde på den tiden ana att bilen fyra decennier senare skulle slå prisrekord. Knappast någon på 1970-talet heller, för då gick det köpa ett av de 36 exemplaren för så lite som några tusen dollar.
Fråga bara ägaren Joe Korton i Ohio som lyckades köpa en Ferrari 250 GTO för 6500 dollar för att reparera bilen och tjäna en slant. Dessvärre blev bilen stående på en släpvagn på en åker – i 14 år. Innan dess hade bilen använts som undervisningsbil på fordonsskolan dit den donerats av andra ägaren Tom O’Connor i Texas.
Under mer än ett decennium var bilen mystiskt försvunnen från Ferrari-fansens radar och ingen visste vart den fanns. En bil som några år senare skulle bli värd 700 miljoner hade lämnats att förfalla, stående på en biltrailer på en åker i Cleveland, Ohio. Det har till och med gjorts modellbilar av just detta speciella exemplar. Efter mycket detektivarbete återfanns bilen av Innes Ireland som tidigare kört racing med den. Han försökte få köpa den men ägaren vägrade. Idag rankas bilen som ett av de mest anmärkningsvärda bilfynden någonsin.
–Till slut dök jag upp på Joe Kortons tröskel, och visst stod det en 250 GTO på en släpvagn på ett fält med långt gräs. Även om hon var handmålad med matt röd färg, han hon en stämpel på insidan av skärmen från Nassau 1962 så jag visste att det var chassinummer 3589. Det finns inget tråkigare än en bil som står på punkterade däck, det här var Dunlop racingdäck, de som jag senast körde henne på. Men det stannar inte där. Sidofönstren var borta, hon var full av gamla löv och skräp, chassirören var genomrostade och olika beslag, inklusive trumpeterna till Weber-förgasarna, saknades. De saknade bitarna, var jag säker på, fanns i en låda i huset. Täckt i tidernas smuts var hon verkligen en hjärtskärande syn, säger Innes Ireland till Road & Track.
Till slut lyckades han övertala ägaren Joe Korton att ställa in bilen i ett skjul, men han vägrade envist att sälja den. Till och med Enzo Ferrari var vidtalad om bilens beskaffenhet på fältet, Ferraris grundare sa att den måste skickas direkt till fabriken för att återställas. Till slut lyckades en man vid namn Frank Gallogley köpa loss Ferrarivraket och påbörjade en renovering. Trots 14 år på fältet hade mekaniken överlevt någorlunda intakt. Oljan i växellådan var ren och vattnet i kylaren kristallklart. Men den komplicerade renoveringen körde fast.
Till slut fraktades bilen till Schweiz för att återställas till sin forna glans, det kom att ta över än 2500 timmars arbete för att restaurera bilen. Att renovera sex dubbla Weber är till exempel en grannlaga uppgift. Idag ägs bilen av schweizaren Engelbert Stieger som köpte den för 42 miljoner dollar. Den forna skrothögen är idag världens näst dyraste bilmodell. De senaste försäljningarna av Ferrari 250 GTO har varit i häradena av 700 miljoner kronor. För något år sedan fick Ferrari 250 GTO klassat som konstverk, och det är därför förbjudet att framställa kopior.
Maths Nilsson är motor- och ekonomijournalist och grundare av Carup, har mångårig erfarenhet från stora mediehus och tidningar. Mer information och kontaktuppgifter
