Recension Tesla Model S Plaid: Grym bil men onödigt snabb

Jag får nyckelkortet till en Tesla Model S Plaid med 1020 hästkrafter en fuktig decembermorgon med temperaturen strax över nollan. Det här är Sveriges just nu snabbast accelererande bil: 0-100 km/h på 2,1 sekunder. Komforten är fantastisk – men den galna accelerationen känns mest av allt onödigt snabb och obehaglig.

Så kom den till slut till Sverige. Teslas Plaid-modell med 1020 hästkrafter, en av världens snabbaste bilar om vi glömmer toppfarten på 322 km/h. Modellen i sig är snart 14 år gammal, det är gamla Model S som Elon Musk avtäckte redan i mars 2009. De första köparna fick sin Model S 2012. Men Tesla säger att det är den perfekta bilen med världens lägsta luftmotstånd: Cd 0,208 gör den lika hal som en tvålkopp och de vill inte ändra i onödan.

Dessutom har Tesla nu bantat bort 45 kg jämfört med tidigare modeller. Att den bara väger 2162 kg med tre motorer och ett jättelikt batteri är imponerande. Mercedes EQS väger till exempel 2585 kg och nya Volvo EX90 ofattbara 2818 kg. Att banta elbilar känns angeläget just nu. 

Bara en elbilsentusiast kan ana att det här är Sveriges snabbaste bil. Tesla Model S Plaid är en sleeper som kommer lura många.

Tesla har bytt ut det mesta under skalet, men likheten med taxi-Teslan som står inne på reparation när jag hämtar bilen på Teslas servicecenter i Upplands Väsby är ändå slående. Det är svårt att fatta att det här är en av världens absolut snabbaste bilar just nu.  Att våga behålla sin 14 år gamla ursprungsdesign tyder på ett ovanligt självförtroende. De flesta biltillverkare har bytt karosser två gånger på samma tid och gjort fyra facelift. Men Tesla är inte som alla andra, långt därifrån. 

Redan när modellen visades upp av Elon Musk 2009 hade de tagit bort alla knappar ur bilen och ersatt dem med skärmar. Idag gör varenda bilmärke likadant. Den elektriska drivlinan med ett stort batteri i bottenplattan och elmotor direkt på axeln bildade skola och idag är alla elbilar byggda på samma sätt som Model S. Knappast någon bilmodell har förändrat världen mer sedan T-Forden kom 1908. Med Model S startade elektrifieringseran som är på väg att revolutionera hela bilindustrin. 

Tesla Model S har förändrat bilvärlden lika mycket som T-Forden. Modellen visades första gången 2009, tillverkningen startade 2012. Model S ser ungefär likadan ut nu, men det mesta under skalet är förändrat.

Nu går Model S in på andra varvet, och vad är då förändrat? På utsidan är det inte mycket nytt, lite snyggare framspoilers, bredare skärmar och Plaid-emblem är allt som syns. Jag skulle vilja kalla bilen ”sleeper”, för den döljer verkligen att den har 1020 hästkrafter och kör ifrån allt annat på svenska vägar. 

Invändigt är det desto mer radikalt. Att ratten är ersatt med något flygplansliknande som Tesla kallar ”Yoke-ratt” går inte att missa. När jag ska åka iväg hittar jag heller ingen växelspak, utan bilen bestämmer själv om jag ska ha fram eller back i. Blinkers eller vindrutetorkarspakar är också borttagna. Sätena, instrumentpanelen och dörrpanelerna har också blivit snyggare och lyxigare. Baksätespassagerarna har en liten skärm att leka med. 

Yoke-ratten är jätteskön – så länge du kör rakt fram. I rondeller är det svårt att blinka med knapparna. Att vända bilen är knepigt. Bilen imponerar med sin körbarhet, effekten märks inte alls i stadskörning.
Är detta framtiden för bilinteriörer? Gamla Model S har bildat skola i bilvärlden, men frågan är om det blir så här avskalat utan växelspak och blinkersspak i andra bilar.

Låt oss börja med ratten. Visst fungerar det, till och med väldigt bra när jag mest kör rakt fram. Men vid tvära svängar och vändningar fungerar en traditionell ratt mycket bättre. Blinkers manövreras med knappar på ratten. Det fungerar inget vidare, det är extremt svårt att blinka ut ur en rondell när ratten är vriden. Att justera vindrutetorkarna med en knapp fungerar ok, resten sköts via skärmen på samma sätt som hos Model Y. Växlingarna fungerar bra, om bilen inte fattar kan jag växla via skärmen, eller via symboler som sitter nedanför laddplattorna i mittkonsolen. De här förändringarna lär inte bli lika stilbildande som när Model S kom.

Baksätespassagerarna har en egen liten pekskärm.
Baksätet är skönt och rymligt, men det är ont om plats för fötterna under sätet framför.

Körningen börjar väldigt odramatiskt. Jag lägger i Plaidläget direkt för att ha alla 1020 hästkrafterna redo. Men bilen är hur lugn och trygg som helst, även på 30-sträckor utanför skolor. Men det gäller att inte mer än andas på gasen, då vill den sticka iväg. Det känns hela tiden att en enorm kraft finns tillgänglig.

Ut på motorvägen känns det som att sitta i ett stridsplan med efterbrännkammare som släpps loss när jag trampar gasen i botten på påfarter. Men det gäller att släppa av på en gång, det tar bara några tiondelar innan bilen är uppe laglig hastighet när den redan är uppe i lite fart. Testbilen är fartbegränsad av Tesla till 140 km/h, så körkortet sitter säkert idag. Toppfarten är 280 km/h, eller 322 km/h med ett prestandapaket som kan köpas till. Att köra bilen på motorväg är tyst och väldigt komfortabelt. Här har den uppdaterade modellen tagit flera steg framåt. Jag upplever den som minst lika skön att köra som Mercedes EQS och BMW iX, nya BMW i7 har jag inte kört. 

Bilen är en dröm att köra både på motorväg och mindre vägar med komfort i toppklass. Men den galna effekten känns mest obehaglig när allt släpps loss. Det är roligare att gasa på när bilen kommit upp i fart.

Jag kör in på lite mindre vägar för att känna vad luftfjädringen går för. Jämfört med en Model Y är det rena komfortdrömmen. Där Model Y hoppar och far över ojämnheter svävar Model S Plaid fram. Först när det blir riktigt gropigt visar luftfjädringen någon form av begränsing. Men den är väldigt bra och i klass med de bästa lyxbilarna. Något gnissel och knarr existerar inte längre, Model S tycks ha tagit flera steg framåt när det gäller kvalitet.

Att på något sätt testa bilens gränser i svängarna låter sig inte göras i blött svenskt vinterväglag, men den känns väldigt kontrollerad och skön att köra även på kurviga småvägar samtidigt som komforten är på topp. 

Att släppa loss den otroliga accelerationen från stillastående känns i både magen och huvudet. Mest av allt är det obehagligt.

På en säker och öde plats bestämmer jag mig för att testa vad bilen går för från stillastående i Plaidläge. Accelerationen är så häftig att det nästan blir obehagligt, men även fast vägbanan är blöt tappar bilen aldrig kontrollen. Den reglerar den otroliga kraften perfekt trots blöt asfalt. Jag väljer att aldrig aktivera drag strip-läget som tar 30 minuter att ladda upp och sänker accelerationen med ytterligare tiondelar. Just nu är däcken och underlaget en mer begränsande faktor än effekten. 

Den extrema accelerationen är själva poängen med Plaid-modellen, och jag måste säga att det är mer än vad jag vill ha i en bil. Det är onödigt snabbt och känns mest obehagligt för mage och huvud, även om Teslan hanterar den extrema effekten säkert. Enligt polisen är det lagligt att accelerera hur snabbt som helst, men mest blir jag lite illamående, men det finns säkert många som gillar detta.

För säkerhets skulle provar jag accelerationen en gång till. Det har ju sett så kul ut på en massa Youtubeklipp. Vad ingen vågat säga för att förstöra showen är att det mest känns obehagligt. Inte heller andra gången är det en angenäm upplevelse att dra på fullt från stillastående. Jag måste vara för gammal för det här. Kanske är det roligare på sommaren? Att trycka på fullt från 70 km/h är skönare och roligare, då kittlar det härligt i magen. Men på ett ögonblick blir det väldigt olagligt.

Att Tesla lyckas göra en så här grym bil av en bil som första gången visades för 14 år sedan är extremt imponerande. Hur galet långt före sin tid var den inte för 14 år sedan? För den som vill ha en superbil är den kanske ett jättefynd med en prislapp på endast 1 549 990 kronor. Bilen kör ju ifrån både Koenigsegg och Bugatti från stillastående med sin galna acceleration. Porsche och Lamborghini blir löjliga rundningsmärken i starten.

Men för mig känns det inte relevant med de extrema fartresurserna i den här förpackningen. Det känns som att dricka 99 procentigt brännvin, fast jag gillar champagne bättre. Det finns liksom en gräns när mer och starkare inte längre är bättre. Teslan är helt onödigt stark. 1020 hästkrafter och 0-100 km/h på 2,1 sekunder är mest en onödig gimmick utan praktisk betydelse i Sverige när bilen saknar en superbils övriga attribut.

Komforten och bilens långfärdsegenskaper är i absolut toppklass och lockar mig däremot mycket. Den som inte gillar den extrema styrkan kan ju köpa bilen för komforten och aldrig använda Plaidläget. Eller vänta tills nästa år då den svagare och billigare Long Range-modellen kanske kommer till Sverige. 

Vissa som lägger 1,5 miljoner kronor på en bil vill inte skryta och synas och gillar att den ser ut som en gammal taxi, och då passar nya Model S Plaid perfekt. Trots monsterprestandan en sjutusan till bil för dig med mindre självhävdelsebegär än till exempel de extroverta BMW i7 och Mercedes EQS. Jag skulle lätt kunna köpa den svagare och mer normala Long Range-modellen som kommer nästa år som dessutom har 63 mils räckvidd om jag hade pengarna. Mitt betyg på Tesla Model S Plaid blir 8,5 av 10.

Tesla Model S har förfinats till en fantastisk bil som matchar premiumtyskarna i komfort och förfining. Men accelerationen hos Plaid-modellen är onödigt snabb, mitt betyg blir 8,5 av 10.

Fakta Tesla Model S Plaid

Pris: 1549 990 kronor
Vikt: 2162 kg.
Luftmotstånd: Cd 0.208
Euro Ncap: 5 stjärnor.
Processorhastighet: Upp till 10 teraflop.  
Ljudsystem: 22 högtalare, 960 watt.
Drivning: Fyrhjulsdrift, tre motorer. 
Laddning: 250 kW, laddar 291 km på 15 minuter.
Acceleraton: 0-100 km/h på 2,1 sekunder.
Räckvidd: 600 km enligt WLTP
Toppfart: 322 km/h. (280 km/h på svensk version)

MEST LÄSTA

Senaste nytt

Tester