Indian Motorcycles har sitt ursprung i Lönneberga i Småland. Det här är berättelsen om den fattiga utvandrarpojken som misslyckades som tävlingscyklist. Istället la han grunden för en ikonisk motorcykel.
En Indianhoj är drömmen för många motorcykelfantaster. Märket är vid sidan om Harley Davidson sinnebilden för den amerikanska drömmen. Men konstigt nog grundades märket av Oskar Hedström.
Han hade stigit av Amerikabåten 1880 med pappa Petter, mamma Carolina och lillasyster Hulda. Lillebror Petter hade tvingats stanna kvar i graven hemma i Lönneberga.
Föräldrarna var trötta på lera och livet som lantbrukare, istället skapade de en framtid åt sig och sina barn i Brooklyn, New York. Petter fick arbete som skräddare och gjorde en liten karriär inom sin bransch. Det fanns alltid mat på bordet, och livet i det nya landet blev riktigt bra för familjen.
Men lille Oskar hade inte mycket till övers för skolan. Han var bara intresserad av sport och motorer.
Oskar var nästan besatt av allt mekaniskt, och när grannarna klagade över att han i lönndom byggde om deras apparater fick pappa ta med honom till en urmakare. Där kunde Oskar få utlopp för sin klåfingrighet och göra det till en födkrok.
Han hade en annan passion i livet, nämligen cykelsport. Men föräldrarna tyckte det verkade vara för farligt. Sonen tjatade dag och natt, och de fick inte en lugn stund i huset förrän pappa en dag kom hem med en splitterny cykel. En Victor med fjädrande framgaffel. Den hade kostat tre månadslöner men var värd varenda cent när de såg pojkens lyckliga ögon.
Oskar skruvade omedelbart isär sin nya cykel och gjorde en rad förbättringar. Sedan stormade han fram med den längs Brooklyns gator. Där fanns det gott om andra barn att tävla med och tillsammans arrangerade de inofficiella lopp.
Den pigga unga svensken gjorde snabbt ett rykte, och hemmafruarna stack ut sina huvuden ur fönstret för att se ynglingen som for fram. Mamma Carolina oroade sig för att hennes lille pojk skulle ramla i huvudet. Det gjorde han också, rätt ofta faktiskt, men han reste sig alltid upp igen och var snabbt tillbaka på sadeln.
En dag fick en riktig proffscyklist syn på Oskar. Han förstod att det bakom den oborstade fasaden dolde sig en stor talang. Oskar fick chansen att cykla professionellt, och han blev snart en stor succé.
Han tävlade i velodromer som hade branta och hala väggar. Det var farligt och cyklisterna ramlade och slog halvt ihjäl sig för jämnan. Men det var inget som avskräckte Oskar. Vid slutet av 1880-talet kallades Oscar för The Terrible Swede av tidningarna.
Mamma Carolina vågade inte komma och titta. Inte ens när han kom hem till New York för att tävla inför en fullsatt Madison Square Garden mot sin värsta konkurrent, Long Islands blixt Aron Wise. Men pappa Petter gick dit. Han var också livrädd att förlora sin pojke, men när alla tidningarna hyllade sonen och grannarna var helt i extas inför Oskars tävling, då kunde han inte låta bli. Tillsammans med systern Hulda gick han till Madison Square Garden och såg grabben göra sitt livs lopp inför tusentals fans från hemkvarteren i Brooklyn. Wise var förkrossad men erkände sig slagen av den bästa genom alla tider.
Oskar hade visat vad han gick för, men var ändå inte helt nöjd. Han ville bli ännu snabbare och han klurade på en lösning. Strax innan sekelskiftet 1900 hade en medelmåttig fransk ingenjör vid namn Fournier skapat en så kallad pacer. En tandemcykel med motor, som användes vid cykeltävlingarna för att bryta luftmotståndet. Tanken var att det skulle bli lättare för cyklisterna att komma upp i hög fart. Varje pacer hade en förare och en som skötte motorn.
När den franska motorcykeln baktände vid en tävling i New York fick det publiken att gapskratta. Men Oskar fick då en idé. Han var mycket förtjust i bensinmotorer och hade studerat dem. Därför tänkte han bygga sig en egen pacer som skulle hjälpa honom att vinna hela cupen kommande säsong.
Han ägnade hela vintern åt att skruva och hamra. Hans nya flickvän Julia var irriterad. Om hon skulle umgås med sin käresta fick hon gå med på att bli hans mekaniska assistent, och överräcka skiftnycklar och tvätta muttrar. Det hjälpte inte att gnälla eller skälla på Oskar. Han slog dövörat till och gjorde som han ville. Det var så han fungerade.
Oskars pacer gjorde debut säsongen 1899, och den blev en formidabel succé. Den gick blixtsnabbt och skapade en magnifik lufttunnel åt The Terrible Swede när han svischade fram genom Amerikas velodromer. Publiken tjöt av förtjusning.
Det blev rusning efter hans pacer. Alla ville köpa den och Oskar erbjöds massor med pengar, men han sade hela tiden nej. Han ville hellre vinna lopp. Pappa Petter som var smålänning in i benmärgen oroade sig. Han förstod inte hur någon intelligent människa kunde tacka nej till pengar. Men hans egen son kunde tydligen.
En man skulle tillslut vinna Oskar Hedströms förtroende. George Hendee var en excentrisk entreprenör från Springfield, Massachusetts. De båda träffades efter ett cykellopp på Long Island utanför New York, och George frågade om svensken inte kunde tänka sig att bygga en motoriserad cykel för vanligt bruk.
Oskar tyckte det var en utmärkt idé. Han blev eld och lågor. Hemma i lägenheten i Brooklyn fick Julia, som nu var gravid, pulsa runt bland skruvar och muttrar. Hennes make var helt uppe i sin uppgift och skruvade febrilt hela vintern. När vårsolen åter värmde upp New York-borna 1901 var Oskar klar. Han hade en prototyp till historiens första Indianmotorcykel klar. Julia pustade ut när han skickade i väg den med tåget till Springfield.
Några dagar senare följde Oskar efter sin magiska mackapär för att på ort och ställe genomföra en demonstationskörning. Hela Springfield gick man ur huse för att se den kända cyklisten visa upp sitt motordrivna mästerverk. Oskar gasade upp längs huvudgatan i hela 40 kilometer i timmen. Männen hurrade och kvinnorna grät av skräck, rapporterade lokalpressen. Framgången var given och den legendariska Indian motorcykeln hade sett dagens ljus.
George och Oskar startade en fabrik i Springfield på Worthington 216, andra våningen. Fabriken spottade ut nya modeller och ryktet spred sig som en löpeld. Varenda ung amerikan ville ha en Indian. George visste också hur man skulle göra reklam. Han använde Oskars tävlingssinne och anmälde fabriken till en rad olika tävlingar.
1907 ställde Indian upp i en riktig prestigetävling i Ormond Beach, Florida. Oskar skulle själv köra, och han stod ensam med sin motorcykel mot trimmade fyrhjuliga bilar. Tävlingen blev en uppgörelse mellan Indian och Oldsmobiles superåk Torpedo Bullet, där den stora bilen var lite snabbare på slutet. Men resultatet gav den lilla fabriken i Springfield ett rykte som var värt enorma summor. Orderna strömmade in och de arbetade för högtryck.
Samtidigt kom nya motorcykelmärken på marknaden. Harley Davidson från Milwaukee, Wisconsin, var ett. Men inget kunde mäta sig med Indian som tidigt hade förgasare, växellådor och kedjedrivna oljepumpar.
Oskar älskade att arbeta och han tog fram flera olika modeller. Men när allt var som bäst – bankkontot var fyllt till bristningsgränsen och president Roosevelt hade gett honom en medalj i Vita huset – då bankade olyckan på familjen Hedströms dörr.
Oskars lille son Howard insjuknade 1910 i polio, bara sex år gammal. Föräldrarna stod vid pojkens säng, maktlösa och förtvivlade, och såg honom ta sina sista andetag. Oskar Hedström var otröstlig. Efter detta blev det aldrig roligt att arbeta igen. Howards bortgång tog bort glädjen. Och Oskar skulle alltid förknippa Springfield med olycka.
George försökte hålla kvar honom och Oskar lovade att slutföra ett sista uppdrag. Han skulle konstruera tre 500 kubiksmotorcyklar till en legendarisk TT-tävling på Isle of Man 1911. Indiancyklarna kom etta, tvåa och trea. Succén var given och ordersedlarna strömmade in från hela världen. Men det spelade ingen roll för Oskar Hedström, han hade bestämt sig.
Han gick i pension redan 1913. Sorgbruten och tyngd av saknaden efter Howard köpte han en liten hästgård utanför det pittoreska samhället Portland i Connecticut. Här fick familjen vara i fred och komma tillbaka till livet. Oskar hade inspirerats av president Roosevelts stora intresse för båtar och började bygga racerbåtar ute i ladan. Pengar hade han för flera livstider, så det var inget problem.
Men på Indianfabriken puttrade missnöjet. När deras svenska mekaniska magiker försvann så förlorade företaget sin själ. Det blev sig inte likt, även om affärerna fortfarande gick lysande. Till slut tröttnade arbetarna på sina chefer och gick ut i en vild strejk 1916. Oskar tvingades återvända och återställa lugnet. Samtidigt tog han hem en stor arméorder och drog in massor med pengar till företaget som säkrade framtiden för flera decennier.
Efter det skulle han aldrig mer blanda sig i Indianfabrikens angelägenheter, även om han på håll följde utvecklingen noga. Under 1950-talet var George död och begraven, och Oskar sörjde och saknade sin vän. Nästan lika tung var sorgen över att den nya företagsledningen helt struntade i att utveckla egna modeller, utan köpte engelska motorcyklar och satte Indianmärket på dem.
Oskar Hedström ville inte befatta sig med sitt eget märke under sina sista sjuka år. Han dog i sömnen hemma i sängen 1960 med familjen vid sin sida. Dottern Helen och hennes man David bodde kvar på gården till hon gick bort 1990.
LÄS MER:
Andreas Jemn är journalist och författare.
