Ford-anställda som strejkade vid fabriken i Köln är helt uppgivna. De flesta bär på en stor sorg och skyller kollapsen på elbilar.
– Hoppet är borta, säger Olaf Reinholz, som har jobbat som maskinist vid fabriken sedan 1992.
Den senaste tiden har Fords försäljning i Europa rasat, och därför bestämde företagets ledning att genomföra drastiska nedskärningar vid en av företagets äldsta fabriker som ligger i Köln. Men under onsdagen utbröt en stor strejk utanför fabriken, där medlemmarna i IG Metall bommade igen grindarna och tände bengaliska eldar. Nu har några av de anställda uttalat sig om sina känslor kring nedskärningarna. Många av de anställda fruktar att fabriken kan läggas ner helt.
I dag består arbetsstyrkan vid fabriken av 11 500 personer, men den ska minskas med 3 000 anställda fram till 2027. Men många är oroliga för att fabriken ska försättas i konkurs så att Ford kan säga upp alla. Nina Herbert är 45 år gammal och har arbetat vid fabriken i 29 år. Enligt henne skiljer det sig enormt från tiden hon började på Ford jämfört med i dag.
– Jag var alltid stolt över att vara arbetare. I mitten av 1990-talet hade vi 1 500 personer i verktygsverkstaden; nu är vi nere i 100. Då fanns det bonusar, jubileumsfiranden och förmåner; solidaritetskänslan på Ford var påtaglig. Inget av det finns kvar; allt är förstört, säger Nina Herbert, verktygsmakare vid fabriken, till KSTA.
Joachim Reitmeier har jobbat vid fabrikens huvudlager i 25 år. Han mår just nu “skit” och kritiserar Fords europeiska satsning på elbilar, som han tror är en stor faktor till varför det har gått så dåligt den senaste tiden för företaget.
– Idén att konvertera fabriken till elbilar var bra, men marknaden var inte redo än. När de tog bort vår Fiesta dödade de oss. Mina kollegor och jag misstänker att amerikanerna vill lägga ner produktionen här i Köln. Vi har haft det dåligt många gånger, men aldrig så här dåligt, säger Joachim Reitmeier.
En som inte delar de andra Ford-anställdas sorg är Ivonne Lucka, som har arbetat hos Ford i över 25 år. Vid strejken går hon runt med en skylt med texten “Jag älskar Ford”. Enligt henne är det så hon känner för företaget trots nedskärningarna.
– Jag står bakom företaget. Skylten säger allt, säger hon.
Olaf Reinholz har arbetat vid fabriken sedan 1992. Han deltar i strejken tillsammans med sin dotter Jovana. Han känner en stolthet över att få jobba på Ford, men han känner att det inte finns något framtidshopp kvar.
– Det har alltid varit min dröm att arbeta för en biltillverkare. Jag är fortfarande stolt över att vara en del av Ford. Jag har upplevt mycket här och rest ofta i jobbet. Nu finns det ingen framtid här, inga möjligheter, ingen plan, säger han.
LÄS MER:
William Karlsson är examinerad journalist och har bland annat arbetat på Sveriges Radio och Sörmlands Nyheter.
