Land Rovers kamkedja skulle hålla hela motorns livslängd. Men sanningen blev en helt annan. Och jobbet för att byta kedjan är nästan overkligt stort.
När Land Rover lanserade sina Ingenium-dieselmotorer lovade de att kamkedjorna skulle hålla hela motorns livslängd. Men verkligheten blev en annan. Kedjorna slits snabbare än väntat och måste ofta bytas långt innan 100 000 kilometer – till och med snabbare än motsvarande kedjor från andra tillverkare. Ett tydligt exempel är denna Range Rover Evoque från 2017.
Bilen har en 2,0 liters Ingenium-diesel, och efter knappt 97 000 kilometer hade den redan behövt byta kamkedjan – två gånger. Varken den ursprungliga kedjan eller den första ersättningskedjan klarade alltså att hålla motorn över 100 000 km. Nu behövde en tredje monteras. Och processen är inte liten.
På de tidiga Ingenium-motorerna var kamkedjan och spänningsdelarna byggda för svagt, vilket gjorde att de slits mycket snabbare än väntat. Efter 2019 kom Land Rover med en förbättrad version av kamkedjorna som håller mycket bättre.
Verkstäder rekommenderar därför att även bilar som inte haft några större problem – men som är tillverkade fram till 2019 – byter till den nya kamkedjan. Det hjälper bilen att undvika större problem i framtiden. Det första tecknet på att något är fel är ofta ett tydligt skramlande ljud från motorn när den startas kall, rapporterar rumänska Piata Auto.
Eftersom denna kedja var designad för att “aldrig” behöva bytas under motorns livslängd är den placerad på “baksidan” av motorn, alltså där den är kopplad till växellådan. För att byta kamkedjan måste därför växellådan tas bort – och även flera andra stora delar av bilen måste demonteras.
Bytet av kamkedjan är ett mycket tidskrävande arbete, vilket den brittiske mekanikern tydligt visar på verkstadens Youtube-kanal. Faktum är att ungefär en fjärdedel av bilen måste demonteras för att ens komma åt kedjan. Andra mekaniker har tidigare sagt att de aldrig skulle köpa en Land Rover.
Paradoxalt nog måste styrkolonnen tas bort först, så att den inte hänger fritt i luften när de andra delarna tas bort. Efter det tog mekanikern bort karossens stabiliseringsstång under huven. Sedan togs insugningsfilterkåpan, 12V-batteriet och några andra plastdelar bort. Även batterihållaren behövde tas bort. Men bultarna var rostiga och kunde inte lossas på vanligt sätt, så mekanikern fick ta till med det tunga artilleriet – vinkelslipen.
Alla kablar i den övre delen av motorn, och nästan alla slangar kopplades bort. Vanligtvis måste man tömma kylarvätskan för att kunna ta bort vissa delar, annars riskerar man läckage eller skador. Men som tur var hade mekanikern lärt sig att göra jobbet utan att tömma kylarvätskan, vilket sparade en hel del tid.
Först när dessa delar tagits bort kunde locket tas av och kamkedjan ses uppifrån. Mekanikern berättade att kedjan inte såg särskilt dålig ut och att inga metallbitar syntes i oljan vid första anblick. Alla kablar i den övre delen av motorn och nästan alla slangar kopplades sedan bort.
För att komma åt hela kamkedjan demonterades växellådan. Mekanikern märkte att den redan hade tagits bort en gång tidigare, och han hittade bultar som inte dragits åt ordentligt. Sedan togs hjul och skyddsplåt bort. Det visade sig också att den tidigare mekanikern hade återmonterat växellådan fel, vilket hade orsakat oljeläckage.
För att komma åt kamkedjan behövde mekanikern ta bort nästan hela framdelen av bilen. Framvagnen och subchassit demonterades, och de stora kontrollarmarna i fjädringen togs bort. Men till sist var mekanikern framme – och allt detta jobb krävdes. Bara för att kunna nå själva kedjan. Men det var inte riktigt klart än. Ett sista steg krävdes.
För sedan demonterades själva ramen, med styrväxeln fortfarande fastsatt och länkarna kopplade. Denna delen är så stor att den måste bäras av två personer. För att kunna ta ut växellådan måste även framaxlarna demonteras. Och till sist kunde växellådan tas bort – och äntligen fick mekanikern full tillgång till kamkedjeområdet.
Och efter hela denna processen var det dags för själva bytet av kamkedjan. Mekanikern såg direkt att kedjan var mycket slappare än den borde vara. Det var alltså verkligen dags att byta den. Den här gången sattes alla bultar fast med momentnyckel, och inget överflödigt silikon användes.
Efter att kamkedjan är bytt måste alla delar sättas tillbaka, i omvänd ordning. Varje komponent rengörs och placeras noggrant. Det är ett tidskrävande arbete. De mest erfarna mekanikerna klarar det på 6–7 timmar, men för den som inte är lika van kan arbetet ta flera dagar. När allt sedan är återmonterat och kontrollerat är jobbet klart – en påminnelse om hur mycket arbete som kan ligga bakom det som ofta syns som en liten detalj under huven.
Anton Nordgren är en motorintresserad journalist med examen från Umeå Universitet. Han har tidigare arbetat som skribent inom mat och dryck samt som sportjournalist.
