Aston Martin-kungens Ferrari hittad – efter 60 år

Vissa fynd i lador och dammiga garage är mer speciella. En Ferrari 342 America från 1951 som stått gömd sedan 1967 har en historik som slår det mesta. Bilen beställdes av ingen mindre än David Brown – mannen som räddade Aston Martin och gav namn åt DB-serien. Nu säljs det unika fyndet på auktion för en jättesumma.

I decennier har Ferrarin med chassinummer 0130 AL varit försvunnen. Men nu är bilen ute ur dagsljuset efter nästan 60 år. Täckt av ett tjockt lager damm, men med en historia förenar två ikoniska bilmärken. Det mest spektakulära med denna Ferrari 342 America Coupe är dess första ägare. Det krävs en speciell sorts bil för att få den brittiske industrimagnaten David Brown att köpa något annat än sina egna Aston Martin-bilar. Men 1951 var Ferrari något helt nytt och exotiskt, en maskin som andades ren och skär racingmagi.

Man tror att detta är den allra första väggående Ferrari som överhuvudtaget såldes i Storbritannien. Brown registrerade den som ”XMY 124”, och bilder från 1950-talet visar hur han använde den flitigt – den dök upp i depåerna på banor som Oulton Park, prydd med ett märke från British Racing Drivers’ Club (BRDC). Medan de flesta tidiga Ferrari fick karosser av Pinin Farina eller Vignale, skickades chassi 0130 AL till Carrozzeria Ghia i Turin. Ghia byggde bara 36 karosser åt Ferrari totalt, och detta är den enda 342 America som bär deras signum.

Resultatet blev en diskret, nästan aristokratisk coupé. Ursprungligen lackerad i en elegant tvåtonskombination i mörkblått med silvergrått tak, var den tänkt att vara den perfekta kontinentkryssaren. Under den långa huven bultar hjärtat i bilen: en 4,1-liters Lampredi V12-motor på 200 hästkrafter. En motor direkt besläktad med de bestar som Ferrari använde i sina Formel 1-bilar vid samma tid.

Bilen har en otrolig historik I oktober 1951 visades den för första gången på bilsalongen i Paris vid Grand Palais. En vecka senare skeppas den till London för Earls Court Motor Show där den gör succé. Därefter togs den tillbaka till Ferrari i Maranello i februari 1952 levererades den till Aston Martins ägare David Brown. Den såldes 15 år senare till Robert Chevako i New Woodstock, New York. Han kör den till Watkins Glen Grand Prix samma sommar. Men bara ett år senare försvinner den från vägarna och tros ha stått undanställd sedan dess. 

När bilen nyligen togs ut från sitt mångåriga gömställe i New York-staten av dödsboet efter Mr. Chevako, hittade man en tidskapsel. Interiören har fortfarande delar av det ursprungliga lädret kvar, och instrumentbrädan är ett underverk av Ghia-hantverk med en unik klocka som rymmer alla mätare i en enda enhet.

Trots dammet och den röda färg som applicerades på 50-talet är bilen förvånansvärt komplett. Vad som är ännu viktigare är att den har kvar sin original-V12:a med matching numbers. Med ett utropspris på mellan 9 och 12 miljoner kronor på Gooding Christies auktion kan köparen få en unik Ferrari med en historik där Maranello möter Newport Pagnell. Frågan är bara om köparen ska konservera den otroliga patinan och visa upp den som ett ”as-found”-objekt, eller ska den genomgå en total renovering till det tvåtonade ursprungsskicket från Paris-salongen 1951?

Fakta Ferrari 342 America (0130 AL)

• Lampredi-V12: Under huven sitter en “Long Block” V12-motor designad av Aurelio Lampredi. Till skillnad från den mindre Colombo-motorn var Lampredi-motorn ursprungligen byggd för Formel 1. I 342 America-utförande är den på 4,1 liter och ger cirka 200 hk, vilket gjorde den till en av världens snabbaste bilar 1951.
• 200 hk: Siffran “342” i namnet kommer från slagvolymen på en enskild cylinder (4100 cc / 12 cylindrar ≈ 342 cc). Bokstäverna “AL” står för America Lungo, vilket syftar på det förlängda chassit (2650 mm) som gav plats för en bekvämare kupé och bättre stabilitet vid höga hastigheter.
• Ghia-karossen: Av de sju bilar som byggdes fick fem karosser från Pinin Farina och en från Vignale. Denna bil (0130 AL) är den enda som karosserades av Ghia. Det gör den till en “One-off” – en unik skulptur. Inredningen är känd för sin futuristiska instrumentpanel där alla mätare samlats i en enda stor klocka, en designdetalj som var decennier före sin tid.

Första ägaren: Sir David Brown

Många känner till initialerna “DB” på en Aston Martin, men få känner till den fascinerande mannen bakom dem. Sir David Brown (1904–1993) var en av Storbritanniens absolut mäktigaste industrimän.

Traktorkungen som köpte drömfabriken
David Brown skapade sin förmögenhet genom familjeföretaget David Brown Ltd, som tillverkade växellådor och kugghjul. Men det var hans satsning på traktorer som gjorde honom till mångmiljonär.

• Köpet av Aston Martin: 1947 såg han en annons i The Times där ett “högkvalitativt bilmärke” var till salu för £20 500. Han köpte det osett. Året efter köpte han även lyxmärket Lagonda, främst för att komma åt deras avancerade sexcylindriga motor designad av W.O. Bentley.

En man med smak för konkurrenterna
Trots att han ägde Aston Martin och var mannen som ledde märket till segern i Le Mans 1959, var David Brown en sann bilentusiast som inte drog sig för att köra konkurrenternas bilar om de var tillräckligt bra.

• Ferrari-köpet: Att han köpte Ferrarin 0130 AL år 1952 var ett tecken på hans djupa respekt för Enzo Ferraris ingenjörskonst. Det sägs att han använde Ferrarin för att studera hur italienarna lyckades få ut så mycket kraft och karaktär ur sina bilar – lärdomar som sannolikt spillde över på utvecklingen av hans egna DB-modeller.
• Ironin: På äldre dagar, när han fortfarande var hedersordförande för Aston Martin, körde han privat ofta en Jaguar XJ, med motiveringen att den var “en utmärkt bil för pengarna”.

Kuriosa om David Brown

Han hade en förkärlek för färgen “Roman Purple” (en djup lila nyans) och ville ofta att hans personliga bilar och flygplan skulle inredas eller lackeras i den färgen.
Han var en skicklig pilot och tävlingsryttare. Hans dotter Angela gifte sig dessutom med George Abecassis, en av tidens mest kända racerförare.
Utan David Browns pengar och passion hade Aston Martin sannolikt dött ut efter andra världskriget. Varje gång man ser en ny DB12 på vägen idag är det en direkt hyllning till traktorfabrikören från Huddersfield.
LÄS MER: