F40 blev Enzo Ferraris sista bil. Motorkungen skapade den inför sitt nittionde levnadsår. Den var tänkt att för all framtid markera hans eftermäle.
Den 21 juli 1987 kommer för alltid att vara inristad i motorhistorien. Det var dagen då Ferraris ikoniska F40 presenterades. Det var en varm sommardag med en klarblå himmel. Men de som var med minns en skön bris från Adriatiska havet som fick Poslätten att prassla.
Inne på Civic Center i Modena var samlingssalen fylld till bristningsgränsen. Aldrig förr hade det varit ett sådant hemlighetsmakeri bakom en Ferrarimodell. Det var heller inte konstigt att Enzo Ferrari var nervös. Det här var bilen som skulle kröna hela hans karriär och rista in eftermälet för evigt i historieböckerna. Han hade nämligen haft några tunga år bakom sig.
Enzo hade hängts ut i pressen som fascistkollaboratör under andra världskriget. Och i den rödaste av Italiens regioner, Emilia Romagna, var det något man såg mycket allvarligt på. Dessutom hade Enzos gamla vän Giacchino Colombo, uppfinnaren av V12 motorn, tillika partisan under andra världskriget, gått bort tidigare under våren.
Enzo visste att hans dagar också var räknade och nu ville han lämna efter sig något bra för mänskligheten. Motorer hade varit hela hans liv. Enzo Ferrari började som racerförare, först i ett litet stall utanför Milano, innan han tog klivet till mäktiga Alfa Romeo. Men 1932 la han ratten på hyllan och fick äntligen förverkliga sin dröm. Att konstruera en egen bil. Den var färdig 1937 och sedan dess blev hans kall att stå bakom ritbordet snarare än att rusa fram på tävlingsbanorna. Efter kriget startade Enzo Ferrari eget, resten är historia.
Inför avtäckandet av F40 var hans medarbetare lika nervösa. Där fanns den berömda designern Leonardo Fioravanti på Pininfarina och den geniförklarade motormakaren Ermanno Bonifiglioli. Tillsammans hade de skapat ett tidlöst mästerverk. Lite efter utsatt tid täckte de av det scharlakansröda mästerverket. Först var det tyst under ett par långa sekunder. Men sedan bröt jublet ut. Aldrig förr att någon fått sådana stående ovationer vid en bilpresentation.
Ja, det fanns rentav en del italienska motorjournalister som grät och tillkallade den heliga jungfrun. Men det behövdes inte, hon var redan där i formen av en Ferrari F40. Den här bilen var precis det som Enzo Ferrari önskade. En perfekt kombination av tekniska framsteg med den italienska vurmen för tradition.
Enzo hade under hela arbetet varit noga med att den skulle vara en hyllning till klassiska racerbilar. De som föraren själv körde till och från tävlingsbanan. Formerna var både klassiska och nytänkande på samma gång. Fioravanti hyllades som den främsta.
Arbetet hade gått på rekordtid. Teamet bakom F40 med den 89 åriga Enzo som kapten hade på bara 13 månader tagit fram grundplåten. Motorn kom från racern 208 som aldrig kommit ut på banan. Det var en åttacylindrig turbo med nästan femhundra hästar.
Dessutom hade man struntat i alla ekonomiskt förnuftiga aluminiumlegeringar och istället använt sig av det fruktansvärt dyra ämnet magnesium, som var en av anledningarna till att bilen var så lätt. Bara lite över ett ton vägde hon.
Den här makalösa skapelsen var det snabbaste fordon som någonsin byggts för vanliga vägar. F40 klockades på 320 kilometer i timmen och världens potentater ställde sig glupsk i kö för att få köpa ett exemplar. Men Enzo hade byggt den för den riktiga entusiasten. F40 saknade både servostyrning och servobromsar. Ferraris testförare Dario Benuzzi erkände att han hade haft ett elände under provkörningen.
En annan detalj som väckte mycket uppmärksamhet var den vinkelräta spoilern där bak. Aldrig hade man sett något liknande. Men det var Fioravanti som kläckt den idéen, allt för att bilen skulle få så lite luftmotstånd som möjligt. Enzo Ferrari hann knappt vara med och njuta av F40:s framgångar. Han gick bort sommaren därpå med en tagg i sitt hjärta över att ha blivit fascistanklagad.
Men långt senare dök den nyzeeländska författaren David Manton upp med nya rön. Han hade intervjuat allierade flygare från kriget som berättade att Ferrari skyddat skadade partisaner och allierade soldater i sin fabrik under kriget. Hans F40 tillverkades i 1312 exemplar fram till 1992 och räknas som en av de stor. billegenderna genom historien.
LÄS MER:
Andreas Jemn är journalist och författare.
