En tidig och unik Porsche 911 hittades i ett svenskt ödehus. Detta är berättelsen om bilen som världen glömde. Efter detektivarbete och flera års jakt fick han köpa bilen.
– Jag har jagat den här bilen i fem år, säger Max Klovegård från Västerås.
Porsche Museum i Stuttgart har i flera år sökt med ljus och lykta efter en av de första 911:orna i denna serie. Nu har en ung man från Västerås gjort ett fynd. Efter flera års detektivarbete har han kommit över ett av de första exemplaren som stått övergiven i en skånskt ödehus.
– Min bil har chassinummer 81 och är från 1968. Den förra ägaren ställde undan den 1978 och sedan dess har ingen kört den, säger Max Klovegård.
Porsche 911 såg dagens ljus på 1960-talet. En ny sportbil med en revolutionerande design som skulle stå sig långt in i framtiden. En av de första tillverkade bilarna av den första årsmodellen hamnade i Göteborg.
– Men den stals en dag och polisen hittade den dagen efter utanför flygplatsen i München. Försäkringsbolaget skickade tillbaka bilen till Sverige. Där köptes den av en bilmekaniker från Malmö.
Han betalade 7500 kronor för bilen. Mekanikern var en sann bilvän. Han levde bland fälgar och motorer. Ändå valde han att ställa undan sin nya Porsche efter bara några år.
– Han körde den i tre år och ställde sedan in den. Förutom den här bilen hade han ungefär 50 stycken som det fanns många drömmar och planer på. Men det blev inte av, lite sorgligt faktiskt, säger Max.
Han har ett stort hjärta för bilar. Sedan var det av en ren händelse som Max fick syn på den här Porschen. Och även om den såg risig ut, var det kärlek vid första ögonkastet.
– Första gången jag såg en bild på den här Porschen var på Facebook. Det var en sådan där urban explorer som lade ut den. Men hon vägrade svara på var bilen fanns och vem som ägde den.
Upptäckaren vägrade att svara på nyfikna frågor. Det var många som ville ta reda på var Porschen fanns. Men hon var benhård. Max bestämde sig för att lista ut var.
– Jag var bara tvungen att ta reda på var bilen fanns. Så jag tog ut listor över alla Porsche 911 som fanns i Sverige och gick igenom dem en efter en. Jag visste att just den hade varit avställd sedan 1978 och gick på registreringsnumret.
Äntligen blev det en träff. Efter mycket arbete hittar Max bilen och dess ägare. Då får han nya bekymmer. Ägaren verkar omöjlig att få tag på. Eller så vill han inte att någon ska kunna kontakta honom.
– Då kunde jag sortera ut den och hittade ägaren längst ner i Skåne. Jag försökte hitta kontaktuppgifter, men det fanns ingen telefon. Då bestämde jag mig för att åka ner.
Max är både envis och listig. Han kommer ner till Söderslätt och hittar huset. Då går det upp för honom att det handlar om något utöver det vanliga.
– Huset var förfallet och fönsterrutorna igenspikade. Det såg inte ut som det fanns någon där. Så den gången fick jag åka hem igen, det var lite av en besvikelse.
Trots nederlaget kan Max inte släppa bilen. Den hemsöker honom varje dag. Och han vill så gärna kunna köpa och restaurera den.
– Två år senare bestämde jag mig för att försöka igen. Då åkte jag ner till Skåne på nytt. När jag kom fram satt han utanför huset på en av sina bilar. Jag frågade om det gick att köpa hans gamla Porsche, men han sa nej.
Till slut var hoppet nästan helt släckt. Då tog Max fram papper och penna. Han skrev till mannen i Skåne och berättade om varför han ville ha bilen.
– När jag kom hem skickade jag ett brev till honom och förklarade min önskan att få köpa den och att jag skulle fixa bilen. Men det kom inget svar.
Tiden går och Max trånar efter bilen. Hoppet är nästan helt släckt och livet är på väg att bli som vanligt igen. Då händer det plötsligt.
– En dag ringde det i telefonen. Det var Porscheägarens barnbarn som hörde av sig. Han hade gått bort. Och vid sängen låg brevet som jag hade skickat. De undrade om jag ville köpa bilen.
Max trodde knappt att det var sant. Efter alla år som han kämpat med att få köpa bilen. Äntligen hade han lyckats.
– Vi åkte ner till Skåne och jobbade i flera timmar med att få ut bilen. Sedan tog jag hem den till Västerås. Det blev ett paketpris och jag vill inte säga summan, men den var rimlig, avslutar Max Klovegård.
LÄS MER:
Andreas Jemn är journalist och författare.
