En muskelbil gömd i en bilkyrkogård i över tio år har fått nytt liv. Tack vare en far och son med en osviklig passion för klassiska amerikanare och en otrolig story.
– Vi lovade varandra att om vi någonsin fick chansen skulle vi äga varsin Superbird.
Mike och hans son Michael äger nu inte bara en. Utan två Plymouth Superbird. Båda bilarna köptes från samme man, Harry, som haft dem parkerade sida vid sida i sin trädgård under årtionden. När Hills först fick syn på bilarna var de knappt mer än rostiga skal, med matt och sprucken lack och tunn plåt som hotade falla sönder.
För de flesta hade det varit en slutstation. Men inte för dem.
– De där vingarna som stack fram genom träden… det var som om de ropade på oss. Vi kunde inte låta bli, säger pappa Mike.
Plymouth Superbird är en av de mest spektakulära muskelbilarna från 1970-talet. Den är yggd för NASCAR och känd för sin höga bakvinge och aerodynamiska näsa. Under huven fanns allt från en 375-hästars 440 Super Commando till den legendariska 426 Hemi med 425 hästkrafter. Totalt tillverkades knappt 2 000 exemplar vilket gör dem till sällsynta samlarobjekt idag.
Därför spetsade Hills öronen när de hörde om att det fanns två stycken som mer eller mindre var övergivna. Ryktet om en man som hade två Superbirds i sin trädgård gick länge i staden men få vågade närma sig honom.
– Folk sa att om man kom för nära skulle han släppa lös sin hund, eller något värre, berättar Mike.
Men deras nyfikenhet var stark. För att visa att de menade allvar byggde de en egen Daytona-klon och knackade slutligen på hos Harry. I stället för misstänksamhet möttes de av en oväntad vänskap. Och gömda i skogen stod två Superbirds sida vid sida.
– Harry sa att han hade två krav: bilarna skulle inte säljas till spekulanter, och vi skulle dela på dem – en till mig och en till Michael, säger Mike.
Restaureringen blev en noggrann process där båda bilarna fick nytt liv. I klippet får vi följa hur den ena restaurerades. Paneler byttes ut och lacken återskapades i exakt rätt nyans, samtidigt som varje detalj från 1970-talet bevarades. Den breda 440 RB-motorn sattes tillbaka med omsorg.
– Vi ville att bilarna skulle glänsa ännu mer än när de var nya, men utan att förlora sin själ, förklarar Mike.
När bilen slutligen rullade ut ur verkstaden var det svårt att tro att den stått gömd i skogen i decennier.
– Det såg ut som om den just lämnat fabriken, inga spår av rost eller ålder, säger Harry, som köpte de 1970 för totalt 3 800 dollar. En summa han betalade kontant eftersom ingen bank eller försäkring ville vara med.
Harrys Superbird hade varit hans trogna följeslagare under militärtjänst och långa resor mellan South Carolina och Texas. Men efter modifieringar som gjorde den svårkörd parkerade han den för gott.
– Det var sorgligt att se den stå där och förfalla, men jag var trött på spekulanter som ville göra snabba pengar, säger han.
När Mike och Michael var klara började en episk resa med bilen. En drygt 7 200 kilometer lång tur genom USA, från Oregon till South Carolina. De körde genom röda skogar, förbi Santa Monica Pier och Grand Canyon. Och visade att dessa muskelbilar fortfarande är byggda för att rulla på vägen, inte för att stå som museiföremål.
Idag står superbirdsen tryggt i ett klimatkontrollerat garage redo att fortsätta sin legend och att föra vidare löftet mellan far och son.
– Den verkliga skatten är inte bara bilarna, utan alla människor och historier som håller dem levande, avslutar Mike Hill.
LÄS MER:
Kevin Neemé har dubbla kandidatexamina i journalistik samt medie- och kommunikationsvetenskap från Umeå universitet. Han har bland annat arbetat som reporter på Sveriges Radio och sportjournalist, bland annat på VLT och Örnsköldsvik Allehanda.
