En uppfinning från 1977 fick en törstig V8 att dra 0,23 liter per mil. Bakom tekniken stod mekanikern Tom Ogle vars historia är lika fascinerande som den är oförklarad. Några år efter att mekanikern tog fram uppfinningen blev han skjuten och dog sedan i en mystisk olycka.
Tom Ogle, en amerikansk mekaniker och uppfinnare, är en person som många aldrig har hört talas om. Han stod bakom en uppfinning som förvandlade en törstig V8-motor till en otroligt bränslesnål maskin. Men trots framgångarna visade sig uppfinningen också ha flera betydande brister.
År 1977 bjöd Tom Ogle in en journalist från tidningen El Paso Times på en provtur i mekanikerns Ford Galaxie. Han satte sig bakom ratten och körde från El Paso, Texas, till staden Deming i New Mexico och sedan tillbaka. Totalt körde han 32 mil, och Tom hade ett tydligt syfte med resan.
När Tom och journalisten återvände till El Paso började mekanikern genast mäta hur mycket bränsle som hade förbrukats. Han kom fram till att den genomsnittliga förbrukningen under resan låg på 2,3 liter per 10 mil, en bränsleförbrukning som inte ens dagens bilar når upp till. Journalisten skyndade sig tillbaka till redaktionen, och historien om Toms hemmagjorda uppfinning, som hade gjort att en V8 kunde dra 0,23 liter per mil spreds som en löpeld.
För att verkligen veta om denna uppfinning kunde vara sann bestämde sig ett par forskare från universitet i El Paso att besöka Toms verkstad. Forskarna studerade bilen noga och kunde aldrig hitta något som var ett tecken på att historien var falsk.
Det Tom hade gjort med bilen var att han förvärmde bensinen innan den nådde motorn. Han använde motorns kylvätska, som innan den gick in i kylaren leddes genom ett rörsystem hela vägen till bränsletanken. Den varma kylvätskan, uppvärmd av motorn, värmde därmed upp bensinen i tanken. Bränslet leddes sedan genom en kanal som passerade nära avgasröret för att behålla värmen, innan det fördes direkt in i motorn. Detta gjorde att både förgasaren och bränslepumpen kunde uteslutas. I stället drogs bränsleångorna naturligt in i motorn genom tryckskillnaden.
Tom patenterade uppfinningen och 1978 sålde han den vidare till företaget AFS. De betalade en enorm förskottsavgift till Tom, samtidigt som han skulle få en permanent procentandel av all försäljning av tekniken. Men bara något år senare hamnade AFS i rättsliga tvister om uppfinningen och när det till slut var löst 1981 blev Tom skjuten. Tom överlevde skottet, men dog kort inpå i en olycka, bara 26 år gammal. Efter mekanikerns död har det dykt upp flera konspirationsteorier om vilka som var ute efter honom och varför han blev skjuten.
Toms uppfinning hade en solid teknisk grund, men också flera nackdelar. En av dem var att bilen behövde mellan en och tre minuters accelerationstid för att nå topphastighet. Ett annat problem var att motorn var svår att starta när den var kall. Eftersom systemet byggde på förångning av bensinen med hjälp av motorns värme, fanns det ingen bränsleånga tillgänglig vid kallstart. För att lösa detta hade bilen behövt ett alternativt körläge eller en elektrisk värmekälla för att förvärma bränslet innan start.
Uppfinningen medförde också allvarliga säkerhetsrisker. Bränsleångor är betydligt mer lättantändliga än flytande bensin, vilket innebär stora säkerhetsproblem. Dessutom består bensin av en blandning av olika kolväten, varav vissa har så höga kokpunkter att de inte kan förångas under normala motortemperaturer. Dessa tyngre komponenter skulle bli kvar i tanken, vilket innebär att den regelbundet skulle behöva tömmas för att undvika ansamling av oförångad bensin.
LÄS MER:
William Karlsson är examinerad journalist och har bland annat arbetat på Sveriges Radio och Sörmlands Nyheter.
