Den revolutionerande Trifluxmotorn togs fram av Lancia. Motorn hade unik teknik med omkastade ventiler. Det gav 800 hästkrafter i en fyrcylindrig motor. När Grupp B-bilarna förbjöds föll monstermotorn i glömska.
Ingenjörerna på Lancia har blivit ihågkomna som några av de mest innovativa och modiga i världen. En av de kanske mest fängslande tekniska skapelserna i det italienska märkets historia är den mycket märkliga Triflux-motorn. Motorn är däremot okänd för de flesta eftersom den aldrig kom i produktion. Men det berodde inte på några tekniska problem.
Motorns design var klar 1986, och Lancia planerade att utrusta den i Grupp S-rallybilen ECV. Men på grund av att det hade skett flera olyckor med åskådare under denna tid bestämde sig FIA för att förbjuda Grupp B och Grupp S. Detta gjorde att Triflux aldrig fick visa vad den faktiskt var kapabel till och glömdes också bort av de flesta, trots sin imponerande teknik.
Arbetet med Triflux leddes av Claudio Lombardi, som då var teknisk chef för Lancia-teamet Martini. Motorn hade en bas som bestod av en 1,8-liters fyrcylindrig motor som var utrustad med dubbelturbo. Men istället för att motorn hade en volymetrisk kompressor ersattes den av ett andra turboaggregat. Dessutom ansåg Lombardi att det var mer effektivt att använda två mindre turbiner snarare än att bara använda en större.
Precis som dagens moderna tvåstegsturboaggregat fungerade systemet genom att avgasflödet initialt riktades till en turbin, så att den var redo vid låga varvtal, och sedan, vid högre varvtal, delades det upp så att båda arbetade parallellt för att uppnå maximal effekt. Det är också på grund av detta som motorn kallas för Triflux, vilket just indikerar förekomsten av två separata flöden för avgaserna, plus ett för insugningsluften.
För att motorns två turbos skulle passa omkonstruerades cylinderhuvudet med fyra ventiler per cylinder enligt ett korsflödesschema. Detta innebar att både avgas- och insugsventilerna placerades växelvis. Den unika konfigurationen möjliggjorde två små separata turboaggregat på den lilla fyrcylindriga motorn.
Triflux hade en effekt som, beroende på inställningarna, sträckte sig från 600 hästkrafter till cirka 800 hästkrafter. Den är däremot ett perfekt exempel på imponerande ingenjörskonst. Triflux lyckades, trots sin mindre slagvolym, fortfarande erbjuda hög effekt.
LÄS MER:
William Karlsson är examinerad journalist och har bland annat arbetat på Sveriges Radio och Sörmlands Nyheter.
