Därför blir vägstrecken plötsligt tre gånger så långa. Detta är varningen som alla bilister måste känna till.
Du kör på en vanlig svensk landsväg. Mil efter mil passerar de vita strecken under bilen utan att du ägnar dem en tanke. Sedan händer något. Strecken i mitten av vägen blir plötsligt mycket längre. De flesta fortsätter bara att köra. Nästa år är det 70 år sedan de långa vägstrecken dök upp på svenska vägar. De kom till för att varna oss bilister och trafikanter och kan användas på lite olika sätt.
Normalt ska våra vägmarkeringar vara korta med långt mellanrum. Experterna på Transportstyrelsen pratar om formatet 1:3. Det betyder att mellanrummet ska motsvara samma avstånd som tre sträck. Men plötsligt vänds allt upp och ner. Strecken blir långa och avståndet mellan kort. Nu har dimensionerna blivit omvända. Strecken är tre gånger så långa som mellanrummet.
En varningslinje
Det här kallas för en varningslinje och ska berätta för bilisterna att det är olämpligt att passera dem. Antingen är man på väg mot ett lömskt vägavsnitt. Eller så kommer det snart att bli en heldragen linje. Det långa strecket är inte förbjudet att passera. Men det är olämpligt. Du kan egentligen inte få några böter för detta. Det är däremot förbjudet att gå över en heldragen linje. Men skulle du ställa till med förtret för andra i trafiken eller rent av ställa till med en olycka och du har passerat långa streck. Då kommer polisen att ta det i sitt beaktande.
Lång historia
Den långa varningslinjen har en lång historia. I Sverige fick vi den redan 1967 vid högertrafikomläggningen. Då standardiserades hela det svenska vägnätet. När den stora reformen slog igenom med buller och bång blev plötsligt bilkörningen mer institutionaliserad.
Det här var en del av en internationell överenskommelse. Samtidigt enades alla europeiska länder under FN:s Wienkonvention om att sträva efter enhetliga trafikregler, vägmärken och vägmarkeringar. Då kom vi alla överens om att det skulle bli lätt att resa mellan länder och samtidigt förstå trafikreglerna. De här långa strecken, eller varningslinjerna som det heter hos Transportstyrelsen är en sådan reform som slagit igenom i hela Europa.
När det begav sig 1967 var det många som klagade. Man tyckte att bilkörningen tappade sin tjusning och institutionaliserades med alla regler. Nu har vi vant oss. Vi moderna människor skulle nog få spader om vi körde bil i det anarkistiska gamla Sverige. Där var vägmärken sällsynta och vägmarkeringar något som sköttes kommunalt och lokalt efter god vilja och lite kreativt samtycke.
Vägmarkeringarnas historia
De första bilarna började dyka upp vid 1900-talet början. USA blev förbränningsmotorns förlovade land. Och den nya uppfinningen ställde saker på ända. Plötsligt blev det viktigt att hålla sig på sin sida av vägen. USA har ända sedan kolonialtiden haft högertrafik. Det var ett sätt att visa distans mot makten i London. Men folk hade svårt att hålla sig på sin sida.
En lysande idé
En dag var vägkommissarie Edward Nines ute och inspekterade vägar i Michigan. Då fick han syn på en mjölkbil som lämnade ett vitt spår efter sig. Med det fick han en idé som slog rot runt hela världen.
Det dröjde bara några år innan britterna började använda vägmarkeringar på särskilda avsnitt. I Sverige kom idéen inte förrän 1930-talet. För vi ska tänka på att vårt moderna och utvecklade Sverige under industrialismens gryning faktiskt var civilisationens utkant. Vi låg efter alla andra.
Det här gäller fär vägmarkeringar enligt Wienkonventionen:
- Färgval: Vägmarkeringar ska huvudsakligen vara vita. Gul färg får dock användas för specifika ändamål, såsom tillfälliga markeringar (vid vägarbete) eller för att markera särskilda restriktioner (som förbud mot att stanna eller parkera längs en kant).
- Syfte och funktion: Vägmarkeringarna delas in i olika typer för att reglera, varna eller vägleda trafikanter. De kan användas antingen separat eller i kombination med fysiska vägmärken och trafiksignaler.
- Linjetyper och utformning: Konventionen standardiserar skillnaderna mellan till exempel avbrutna linjer (körfälts- eller varningslinjer) och heldragna linjer (som anger att det är förbjudet att korsa dem eller köra om).
- Internationell harmonisering: Tanken är att en bilförare ska känna igen linjernas och markeringarnas innebörd oavsett vilket land inom konventionen man befinner sig i, vilket ökar trafiksäkerheten och underlättar gränsöverskridande trafik.
LÄS MER:
Andreas Jemn är journalist och författare.
