Dödsolyckorna på svenska vägar vägrar att ge vika. Trots miljardsatsningar på fartkameror och säkrare vägar. Nu reses krav på utbildning för alla som redan har körkort.
– Samhället måstege bättre återkoppling och stöd till förare, inte bara övervakning och böter, säger trafikläraren Amer Adem.
Nollvisionen ser ut att vara på väg att misslyckas. Även målet om att antalet dödsoffer i trafiken ska halveras till 2030 är i akut fara. Trots miljardsatsningar på fartkameror och säkrare har dödsolyckorna på svenska vägar legat kvar på samma nivå. Hittills får har 139 svenskar omkommit. Redan i augusti är det över målet för hela året som börjar gälla 2030.
Politiker och myndigheter satsar hårt på att höja säkerheten på vägarna. Men nu slår trafikläraren larm. De glömmer något viktigt. Människan. Trafikolyckor orsakas oftast inte av vägar eller av bilar. Utan av människan bakom ratten. Ändå satsas ingenting på att vidareutbilda våra förare, eller att försöka höja säkerheten hos de som ska bli nya förare.
– Man glömmer ofta den mest avgörande faktorn: människan bakom ratten. Som trafiklärare ser jag varje dag hur mycket förarens beteende påverkar säkerheten. De flesta olyckor orsakas inte av brister i vägar eller fordon, utan av mänskliga beslut: för hög fart, mobilanvändning, trötthet, stress eller ren okunskap. Ändå satsas förhållandevis lite på att utveckla förarens riskmedvetande och ansvarstagande, säger Amer Adem som är trafiklärare på på Autoklar Trafikskola i Vällingby.
Nu kommer han med krav till politikerna som kan hjälpa oss att nå närmare nollvisionen, utan böter och övervakning. Både för nya och gamla bilförare.
– Förarutbildningen behöver bli mer än en biljett till körkortet. Den måste ge kunskap om hur vi kan förebygga olyckor i praktiken – att förstå risker, tolka trafikmiljön, hantera press och fatta rätt beslut när det gäller. Samhället behöver också erbjuda bättre återkoppling och stöd till förare, inte bara övervakning och böter.
Trafiklärarens öppna brev till makthavarna: ”Människan glöms bort”
Nollvisionen har i snart tre decennier varit Sveriges ledstjärna för trafiksäkerhet. Visionen är enkel men kraftfull: ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken. Mycket har hänt sedan den infördes 1997. Antalet döda har halverats, och satsningar på mitträcken, hastighetskameror och modern fordonsteknik har spelat en avgörande roll.
Men utvecklingen har stannat av. Antalet döda minskar inte längre i samma takt, och målet om högst 133 döda år 2030 ser allt mer avlägset ut. Myndigheterna fortsätter att fokusera stort på teknik och infrastruktur – men glömmer ofta den mest avgörande faktorn: människan bakom ratten.
Som trafiklärare ser jag varje dag hur mycket förarens beteende påverkar säkerheten. De flesta olyckor orsakas inte av brister i vägar eller fordon, utan av mänskliga beslut: för hög fart, mobilanvändning, trötthet, stress eller ren okunskap. Ändå satsas förhållandevis lite på att utveckla förarens riskmedvetande och ansvarstagande.
Förarutbildningen behöver bli mer än en biljett till körkortet. Den måste ge kunskap om hur vi kan förebygga olyckor i praktiken – att förstå risker, tolka trafikmiljön, hantera press och fatta rätt beslut när det gäller. Samhället behöver också erbjuda bättre återkoppling och stöd till förare, inte bara övervakning och böter.
Teknik och säkrare vägar räddar liv, men det räcker inte. För att Nollvisionen ska bli verklighet måste vi satsa mer på människan i trafiksystemet. Vi måste ge förare de verktyg, insikter och den motivation som krävs för att köra med både hjärna och hjärta.
Det är först när vi kombinerar teknikens möjligheter med människans ansvar som vi på allvar kan nå målet: en trafik utan dödsoffer.
Amer Adem, trafiklärare
LÄS MER:
Maths Nilsson är grundare av Carup.
