Fords kärnkraftsdrivna bil Nucleon hade kunnat förändra bilhistorien. Men projektet är ett spännande stycke 1900-talshistoria från atomens guldålder. Bakom idéen fanns starka krafter inom den amerikanska vetenskapseliten.
I början av 1950-talet hölls ett hemligt möte på den Amerikanska Atomkommissionens huvudkvarter i Washington DC. En av deltagarna var den amerikanska atomfysikern och Nobelpristagaren Glenn T Seaborg, född i det fattiga gruvhålan Ishpeming, Michigan av svenska föräldrar. Han hade svenska som förstaspråk under barndomen, men fick läras sig engelska i skolan.
På andra sidan konferensbordet satt representanter för biltillverkaren Ford. Alla trodde att man var där för att skapa historia. Professor Seaborg hade nämligen en vision om att allt i framtiden skulle kunna drivas av atomenergi.
Det var inte bara kärnkraftverk och atomubåtar. Utan vanliga amerikanska hem i efterkrigstidens finansiella uppsving som kunde ha små kärnkraftverk hemma för att få hushållet att gå runt. En av anledningarna berodde på oljan, man visste att den var ändlig och i USA ville makthavare inte sitta i knät på främmande makt.
Professorn hade en idé om att bygga en atomdriven bil. Om vetenskapen försåg Ford med kunskap kring kärnenergi, skulle de sköta kaross och design. Fords representanter nappade på idéen. Det här var under atomenergins absoluta guldålder. De stora smällarna ovanför Nagasaki och Hiroshima var bara tolv år bort. Men allmänheten hade en nästan vansinnig tro på atomens förmåga att lysa upp deras framtid. En vision som de delade med vetenskapen och inte minst den här exceptionella svenskamerikanen.
Visserligen saknade Ford kunskap i hur man utnyttjade atomenergin. Men det fanns gott om sådant kunnande hos den amerikanska marinen. Där var man i full gång med att färdigutveckla de första atomubåtarna. Det var också den tekniken, fast i mycket mindre skala som man tänker använde i den här framtidsbilen.
Den fick ut på att en kärnfission hettar upp en ånggenerator som kokar vatten till en ångturbin och skapar tryck som i sin tur driver två generatorer, en för drivmomentet till bilen. Medan den andra skulle ta hand om den elektriska generatorn. Därefter återanvända vattnet i det slutna systemet tills uranet var uttjänt.
På den här tiden var symbolen för uran mycket positivt laddat. Samtidigt slog en ny generation av science fiction-författare som Isaac Asimo igenom och det fanns en tro på att framtidens bilar skulle kunna flyga med små kärnkraftverk i bagageutrymmet.
Att man såg på nyheterna hur militären sprängde bort hela paradisöar i söderhavet och förorenade oceaner för lång tid framöver, påverkade inte den allmänna opinionen.
Uppdraget att designa den här bilen gick till den unga talangen Jim Powers. Han skulle 1961 göra sig själv ett världsnamn som mannen bakom Fords legendariska Thunderbird, men nu fick karriären en något mer futuristisk start.
Jim Power ritade en stor bil, den var över fem meter lång och nästan tre meter bred. Coupén placerades långt fram så att passagerarna inte skulle komma för nära det lilla kärnkraftverk som fanns långt bak på bilen. Och vid taket placerade han kylningssystemet.
Ford presenterade idén 1957 och ingen frågade efter rim och reson om det här projektet verkligen var möjligt. Den här bilen skulle kunna ta sig hela 800 mil på en enda laddning och Ford såg framför sig en framtid där bensinmackarna skulle ersättas av laddningsstationer.
Givetvis blev inte oljebranschen eld och lågor över den här nya idéen. Oljelobbyn uppvaktade snabbt makthavarna i Washington, som satt klämda mellan starka viljor. Snabbt hittade man kritiska punkter med Fords nya bil Nucleon. Men det var inte slutförvaringen av uranet som bekymrade vetenskapen, utan hur en liten bil skulle kunna hantera den fruktansvärda mängd energi som bildas vid fusionen.
Ford skulle aldrig försöka förverkliga sin bil, mer än som en experimentell modell. Men den finns kvar och är utställd på Henry Fords Museum i Dearborn, Michigan.
Stora bilden från: The collections of The Henry Ford, Dearborn, Michigan
LÄS MER:
Andreas Jemn är journalist och författare.
