Redan i original beskrivs modellen som en av världens mest eftertraktade hyperbilar. Men denna version är i helt olackerad kolfiber – och tar sällsyntheten till en extrem nivå. Totalt finns bara i tre exemplar i hela världen.
Totalt byggde Ferrari 403 exemplar av modellen Enzo. Tre av dessa skapades som utvecklingsbilar, och användes för att utveckla fjädring, motor och olika komponenter och system. Men nu sprids bilder på Instagram som visar upp en extremt unik version av den redan sällsynta modellen. Enligt källor till Supercar Blondie ska bilens ägare ha bekräftat att detta är ett av totalt tre exemplar i hela världen. Istället för klassisk Ferrari-röd syns den råa kolfiberväven, direkt under klarlacken.
Även om det inte råder något tvivel om bilens sällsynthet, finns det en del förvirring kring just biten om den synliga kolfibern.Därför pågår en het debatt bland Ferrari-experter om var bilen egentligen kommer ifrån. En teori är att Ferrari byggde tre testbilar för att utveckla modellen, och att dessa aldrig lackerades. Det skulle i så fall förklara varför det sägs finnas just tre exemplar. En annan trolig förklaring handlar om att bilarna har byggts om i efterhand.
V12 med över 600 hk
Oavsett vad som är sanningen bakom historien är bilen ett rullande konstverk. Under den råa kolfiberkarossen döljer sig samma Formel 1-teknik som gjorde Enzo till en riktig legend. Bilen drivs av en mäktig 6,0-liters V12-sugmotor som levererar 651 hästkrafter. Bilen väger under 1 500 kilo, och bjuder på extrema prestanda med en toppfart på över 350 km/h.
Dagens moderna superbilar blir alltmer digitala, samtidigt som tunga hybrid- och batteripaket får vikten att skjuta i höjden. I det ljuset framstår en analog Ferrari Enzo i naken kolfiber sannolikt som en god investering för världens rikaste bilsamlare. Som ny kostade den omkring 6,2 miljoner kronor (659 000 dollar) i original. Idag har du tur om du över huvud taget hittar ett exemplar för under 50 miljoner kronor.
Anton Nordgren är en motorintresserad journalist med examen från Umeå Universitet. Han har tidigare arbetat som skribent inom mat och dryck samt som sportjournalist.
