Bilarnas interiörer har aldrig varit så moderna – och aldrig så irriterande. Expert listar de mest värdelösa nya funktionerna.
– Det här är inte innovation. Det är problem som ingen bad om, skriver motorjournalisten Amos Kwon.
Efter över tio år i bilbranschen har experten fått nog. Bakom blanka ytor, jätteskärmar och futuristiska reglage döljer sig lösningar som gör körningen krångligare i stället för enklare. Det menar Amos Kwon som är motorjournalist på Autoblog med över tio års erfarenhet:
– Jakten på ett futuristiskt och minimalistiskt utseende har lett till en rad dåliga idéer som nu sitter i helt vanliga bilar.
Det handlar inte om teknikfientlighet. Tvärtom menar Kwon att mycket har blivit bättre som exempelvis säten, ljudsystem, röststyrning och ergonomi. Problemet är när minimalism och marknadsföring får gå före hur bilen faktiskt används i vardagen. Resultatet blir lösningar som ser bra ut på bild men irriterar varje dag. Han listar fem exempel där biltillverkarna enligt honom helt missat målet.
Instrumentpanelen försvinner: Ett av de största misstagen är när den klassiska instrumentpanelen framför föraren försvinner. Hastighet, varningar och räckvidd har alltid varit placerade där blicken naturligt hamnar. Nu flyttas allt oftare till en mittskärm eller trycks ihop till minimala symboler.
– När blev den traditionella instrumentpanelen en dålig idé? Aldrig, konstaterar Kwon.
Han pekar på att viktiga varningar göms i menyer och att alla förare inte uppskattar head-up-display, som dessutom inte alltid ingår. Passagerare ser dessutom exakt hur fort du kör när hastigheten visas i mitten. En enkel lösning menar han är att behålla en tydlig förardisplay, digital eller analog spelar mindre roll så länge den är lättläst och konsekvent.
Touchreglage: Nästa irritationsmoment är de beröringskänsliga touchreglagen för volym, temperatur och fläkt. En idé som enligt Kwon fungerar utmärkt i ett designrum men faller platt en kall vintermorgon med handskar på.
– Det som saknas är fysisk återkoppling, skriver han.
Med riktiga reglage går det att justera utan att titta. Touchreglagen kräver istället att du tittar, justerar och tittar igen. Det ser minimalistiskt ut, men skapar mer arbete och mer distraktion vilket är raka motsatsen till premiumkänsla.
Pianolackad plast: Sedan kommer den blanka pianosvarta plasten, som under kort tid tagit över kupéer hos nästan alla märken. Den ser exklusiv ut på pressbilder men i verkligheten räcker det med några dagar för att den ska se smutsig och repig ut. Han menar att materialvalet ofta används som en billig genväg till ”lyx” trots att matta och strukturerade ytor både håller längre och känns mer påkostade över tid.
– Det är som att ha vita sneakers på en lerig festival, sammanfattar Kwon.
Viktiga funktioner långt in i menyer: Allt fler funktioner som tidigare hade egna knappar har också flyttats in i pekskärmar. Klimatanläggning, sätesvärme och till och med handskfack styrs numera via menyer.
– Pekskärmar är inte problemet. Pekskärmar för allt är problemet, skriver Kwon.
Problemet är både säkerhet och konsekvens. En fysisk knapp kan hittas på känsla. En skärm kräver att blicken lämnar vägen, ibland flera gånger. Dessutom kan mjukvaruuppdateringar flytta runt funktioner så att det som var enkelt i går är krångligt i dag. När systemet dessutom laggar eller startar om försvinner tillgången till grundläggande funktioner.
Märkliga växelväljare: Till sist tar han upp de allt märkligare växelväljarna. Rattar, knappar, skjutreglage och lösningar placerade där handen inte naturligt hamnar. Att växla är en handling som sker ofta och ibland under stress.
– Det ska vara intuitivt, omöjligt att missförstå och svårt att göra fel, skriver han.
När lösningar görs annorlunda bara för att sticka ut skapar det osäkerhet. Och osäkerhet leder till misstag. En enkel testfråga avslöjar mycket, menar Kwon: hur snabbt kan du göra en trepunktsvändning (alltså backa runt hörn) utan att titta? Klarar reglaget inte det, är designen misslyckad.
Det mest frustrerande enligt honom är att inget av detta är svårt att rätta till. Det handlar inte om att backa teknikutvecklingen, utan om att minnas vad bilinteriörer faktiskt är till för. De bästa kupéerna framöver blir de som prioriterar fokus, minskar mental belastning och gör vardagliga moment enkla. För bra design ska förbättra körningen och inte stå i vägen för den.
– Interiörer är inte smartphones, konstaterar han.
LÄS MER:
Kevin Neemé har dubbla kandidatexamina i journalistik samt medie- och kommunikationsvetenskap från Umeå universitet. Han har bland annat arbetat som reporter på Sveriges Radio och sportjournalist, bland annat på VLT och Örnsköldsvik Allehanda.
