En ny brittisk dokumentär avslöjar att Hitlers superbilar från 1930-talet var snabbare än dagens Bugatti och Koenigsegg.
Mercedes T80 skulle klara över 600 km/h, men kriget kom emellan.
Fartkapplöpningen krävde sina offer: 28-årige Bernd Rosemeyer dödades just som han satt fartrekord i en Auto Union Streamliner.
Mercedes och Auto Union dominerade racingen och fartkapplöpningen på 1930-talet, med understöd och pengar från Hitler och den nazistiska regimen. Dokumentären ”Hitler’s Supercars” i Channel 4-berättar bortglömda detaljer om hastighetskapplöpningen på 1930-talet.
Innan andra världskrigets början 1939 var Adolf Hitler besatt av motorsport. Förutom att han hade en vision att alla familjer i Tyskland skulle ha en egen bil ville Hitler visa landets överlägsenhet inom racing och fordonsteknik. Med stöd från nazistpartiet kom Tyskland att dominera GP-tävlingarna under 1930-talet.
De två största förarprofilerna var Mercedes-Benz-föraren Rudolf Caracciola, som vann mästerskap 1935, 1937 och 1938, och Auto Unions stjärna, Bernd Rosemeyer, som blev mästare 1936.
Men Hitler och propagandaminister Josef Goebbels nöjde sig inte med det. De ville också att bilarnas enorma hastigheter skulle visas upp på vanliga vägar. De införde en ”speed week” när Mercedes och Auto Unions bilar skulle köra så snabbt som möjligt på den nybyggda Autobahn. Den snabbaste bilen skulle koras till nationell tävlingsbil av Hitler själv. Nu börjar en vansinnig hastighetskapplöpning mellan Mercedes och Auto Union (dagens Audi).
Bilarna som användes från 1937 i landsvägskörning för allmänna vägar hade häpnadsväckande teknik. Mercedes-Benz W125 Rekordwagen var en anpassning avbilen som vann sex av 12 tävlingar Grand Prix-säsongen 1936. Mercedesen fick nu en låg droppformad kaross som utvecklades i samma vindtunnlar som zeppelinare. Bilen fick en V12-motor på 736 hk, för att den inte skulle överhetta kyldes den med is som las i speciella behållare.
Bilen kördes av Rudolf Caracciola och satte hastighetsrekord på Autobahn med 432 km/h. Färden följds oroligt av hans svenska fru Alice Trobeck. Men Auto Union var inte sena med att kontra. De satsade allt de hade på sin nya bil Auto Union V16 Streamliner, en vidareutveckling av märkets Grand Prix-bil. Ingenjörerna jobbade för att bilen skulle få downforce för att sugas fast i vägbanan i jakten på Mercedes rekord. V16-streamlinern var så långt före sin tid att det skulle dröja till 1970-talet innan Lotus kom med en Formel 1-bil som överträffade dess downforce. Dessvärre ledde det tekniska framsteget och det nya fenomenet till en tragedi 1938.
Den bildsköne Bernd Rosemayer blev Grand Prix-mästare 1936 i en ålder av bara 27 år och vann den tyska allmänhetens beundran. Dessutom hade han mött sin fru, flygaresset Elly Beinhorn, när han vann Tjeckoslavkiens GP 1935. Rosemayers var en propagandistisk dröm för nazisterna.
I sin Auto Union V16 Streamliner skulle Bernd Rosemayer 1938 slå Caracciolas rekord på 432 km/h. Han lyckades pressa upp bilen i 433 km/h när olyckan var framme på Autobahn. Än i dag vet ingen om det var ett vindkast eller sönderfallande kaross som fick honom att tappa kontrollen över bilen. Men bilen vobblade till och Rosemayer försökte förgäves återfå kontrollen när markvakuumet försvann.
Bilen slungades upp på gräsbanken och flög sedan genom luften och in i träden och en stenformation. Rosemeyers kropp hittades sju meter från vraket. När läkarna nådde fram till honom hade han svag puls, men hans liv gick inte att rädda. Han efterlämnade fru och en två månader gammal son. Än i dag är platsen markerad med ett litet trämonument, vid en rastplats till Autobahn. Hitler gav Rosemeyer en statsbegravning trots att änkan var motvillig.
Trots det tragiska dödsfallet gick utvecklingen vidare av Mercedes nya rekordbil T80. Bilen konstruerades av ingen mindre än Dr. Ferdinand Porsche och projektet övervakades av Hitler själv. Britten John Cobb lyckades slå nytt hastighetsrekord i augusti 1939 med 592 km/h, vilket gjorde Hitler vansinnig.
Mercedes-Benz T80 hade sex hjul och var över åtta meter lång. Luftmotståndet var 0,18, vilket gör bilen mer strömlinjeformad än dagens superbilar. Bilen hade en Daimler V12-motor på 44,5-liter med 3550 hk från en Messerschmitt Me410 jaktbombare. Bilen var konstruerad för att klara hastigheter på över 600 km/h.
Men kriget kom emellan, bilens premiärtur var planerad till februari 1940 och då stod annat än racerbilar högst på Hitlers agenda. V12-motorn återbördades till Luftwaffe och karossen blev kvar hos Mercedes. Än i dag har bilen aldrig körts och karossen finns nu bevarad och utställd på Mercedes museum i Stuttgart.
Beräkningar som gjorts i nya dokumentären visar att Mercedes T80 sannolikt skulle ha satt ett absolut hastighetsrekord på över 600 km/h och att bilen skulle ha lämnat dagens rekordbilar Koenigsegg och Bugatti rejält på efterkälken. Bugatti och Koenigsegg slåss i dag om att klara 500 km/h, men en stor skillnad mot för 80 år sedan är bilarna är gatlegala produktionsbilar.
Maths Nilsson är motor- och ekonomijournalist och grundare av Carup, har mångårig erfarenhet från stora mediehus och tidningar. Mer information och kontaktuppgifter
