Uppfinnaren av 2+1-vägen stämplades som en idiot. Idag hyllas han för att ha räddat tusentals människoliv.
– En buss är ganska korkad och har sämre teknik än en liten Toyota, säger Claes Tingvall.
Världspremiären i juni 1998 blev knappast ett champagnegalopp. När den första 2+1-vägen invigdes på E4 norr om Gävle var det ingen av potentaterna som vågade närvara.
– Jag fick åka dit själv och inviga den, säger Claes Tingvall.
Nu har han fått medalj av statsministern. I dag hyllas Claes Tingvall för sina insatser. Hans idéer har räddat oräkneliga människoliv. Men så har det inte alltid låtit. I begynnelsen fick han nästan gå med hundöron och blev offentligt idiotstämplad för sina idéer.
– Det var roligt att få en medalj, tillställningen var trevlig. Sedan vill jag lyfta fram alla andra som var med i arbetet med att utveckla 2+1-vägarna. Man måste vara modig och lite naiv. Inte heller får man vara rädd för kritik. Det började med en barnslig idé. För hur svårt kan det vara. Man ska bara inte komma över på fel sida.
Under 1990-talet satt Trafikverkets ingenjörer och kämpade mot dödstalen i trafiken. Man behövde komma på en lösning. Allt för många människor miste livet. Den stora boven var de stora vägarna med höga farter och mötande trafik.
– Då fanns det bara motorvägar. Det kostar väldigt mycket pengar och man kan inte bygga dem överallt. Då kom vi på en sådan här lösning. Det var barnsligt enkelt, man skulle få bort alla mötesolyckor.
Mitträcke skulle rädda liv
Claes Tingvall som var säkerhetsdirektör på Trafikverket satt och grunnade på en idé. Varför inte sätta ett mitträcke på vägarna. Då skulle bilarna inte kunna kollidera med varandra när de möts.
– Vi gjorde en enkät och det var inte många som tyckte att det var en bra idé. Bara ett par stycken av tusen tillfrågade. Inte heller var mina chefer särskilt entusiastiska. Jag gick in till min generaldirektör. Han sa att det här måste vi prova, men det är du som förlorar jobbet.
Claes Tingvall såg trafiksäkerhet ur ett annat perspektiv. Här handlar det om att minska antalet döda. Inte få ner antalet olyckor.
– Man skulle minska antalet olyckor. Men att reparera bilar är ingen konst. Det är annorlunda med människor. Det är dödliga och svåra skador som man inte blir hel ifrån. Det är vad trafiksäkerhet handlar om. Att sätta räcken i mitten av vägen blev då en spännande idé.
Under 1990-talet hade vi ett arv från det förgångna. Ett decennium tidigare hade man kläckt en idé som tog många liv.
– På 1980-talet byggdes 13-metersvägarna. De var breda men också läskiga och det dog många på de här vägarna eftersom man kom upp i höga hastigheter.
Skissade på en ny idé
Claes Tingvall satt med kollegorna och skissade över hur de nya vägarna skulle se ut. Han förstod att det skulle bli kritik. Nya idéer brukar inte alltid hyllas av den breda massan. Men i det här fallet blev det ramaskri. De stora tidningarna tyckte att deras planer var helt vansinniga.
– De nya 2+1-vägarna gav goda effekter direkt. Men till en början var det mycket kritik. I en ledarartikel på Dagens Nyheter kallade man det för korkat och det var ett fasligt hallå.
Självklart sved kritiken en gnutta. Ändå inte tillräckligt för att Claes skulle backa. Hela karriären hade han lutat sig mot en övertygelse. För att lyckas med något måste man våga. Det går heller inte att vara rädd för att göra fel.
– Själv kom jag från en vetenskaplig värld. Där tar man reda på saker från början. Vi hade haft räcken till höger i hundra år, varför skulle det inte fungera till vänster också. Sedan var övergången till de nya 2+1-vägarna, det var lite läskigt. Men jag var säker på att det skulle fungera. Bara det inte inträffade någon otäck olycka direkt.
Sommaren 1998 stod den första 2+1-vägen klar. Ingen av potentaterna ville komma till invigningen. Man vågade inte stå med skammen om det skulle misslyckas. Därför fick Claes själv åka upp till E4 norr om Gävle för att klippa bandet.
– På invigningen kom det bara tre journalister och jag öppnade den själv. Ingen annan ville vara med eftersom det varit så mycket negativt ståhej kring vägbygget.
Han var inte rädd för kaos. Det nya projektet borde lyckas. Bara det inte inträffade något oförhappandes i början.
– Övergången blev inte farlig, men det kunde bli lite otrevligt till en början. Det var just när det gick från två till ett körfält som skulle bli lite knivigt.
Snart började folk tycka att det var en bra idé. Dödstalen sjönk och 2+1-vägarna räddade liv. Nu blev det ett helt annat liv i skällan. Plötsligt ville alla viktiga makthavare synas med 2+1-vägarna och Claes var inte längre en stolle.
– Det här var en del av Nollvisionen. Vi skulle få ner antalet döda på vägarna och 2+1-vägarna hjälpte till.
Skapade Euro NCAP
Claes Tingvall konstruerade inte bara nya vägar. För att göra trafiken säkrare behövde bilarna bli bättre. Därför kom han på idéer med att krocktesta alla nya bilar. Euro NCAP var fött. Numera är det viktigt för biltillverkarna att få bra betyg. Men i början var de kritiska.
– Euro NCAP var ett sätt att skapa konkurrens. Först samlades biltillverkarna bakom kulisserna och sa att man inte skulle bry sig om detta.
Svenska Volvo kunde inte låta bli att skryta om sina betyg på Euro NCAP. Det bröt fördämningarna. Sedan dess har bilmärkena slagits för att bli bäst på fordonsbranschens eget Europamästerskap.
– Sedan fick Volvo väldigt bra resultat på Euro NCAP och då kunde de inte låta bli att berätta det för alla. Sedan blev det konkurrens. Många ville vara med och konkurrera. Några var extremt före, medan andra kom efter.
Claes Tingvall tror inte att lagar alltid är rätta vägen till en säkrare trafik. Med morot och piska kan vi få bättre resultat.
– Lagkrav sätter ingen konkurrens, det är något som alla måste klara av. Med Euro NCAP fick vi biltillverkarna att göra sitt bästa för att höja säkerheten.
Idag är han pensionär och lever ett lagomt stilla liv i Dalarna. Det finns ändå saker som gnager honom. Sådant som de inte hann med under yrkeskarriären.
– Det finns en sak som jag är besviken över att vi inte klarade av. Det är att koppla arbetsmiljölagen med trafik. Om någon förolyckas vid ett bygge utreder man de ansvariga, så är det inte om det sker en trafikolycka med en lastbil eller buss.
Yrkestrafiken behöver bli säkrare och de som arbetar måste få bättre villkor. Det menar Claes Tingvall.– Föraren i yrkestrafik är pressad av tid och kollegor som ska komma fort fram. Det gör att vi får en yrkestrafik som körs under fel premiss. Det är stolligt och konstigt att vi inte har fått någon förändring här.
Här kommer han till lagstiftningen. Genom den kan vi pressa åkerier och företag inom yrkestrafiken att ta ett större ansvar.
– Vi behöver koppla arbetsmiljölagen in i trafiken så att arbetsgivarna blir ansvariga att se till så de inte kör för fort och kan arbeta under säkra förhållanden.
Han ger en känga till tillverkarna. De som bygger bussar och lastbilar har inte samma säkerhetstänk som de traditionella biltillverkarna.
– Om man tittar på lastbilar och bussar så har de inte alls samma säkerhetsteknik som personbilar. En buss är till exempel korkad. Den har inte alls samma säkerhetsteknologi som som en liten Toyota Yaris.
LÄS MER:
Andreas Jemn är journalist och författare.
