Bjudresorna är sjuka och ruttna – jag har själv åkt

Jag har själv åkt på ett antal bjudresor med biltillverkare. Jag har känt att det är något som skaver. Nu känner jag att det passerat en gräns – biltester är inte oberoende och opartiska. Att journalister bjuds till Spanien och Portugal och bor på lyxhotell för att testa bilar är oerhört tveksamt och ett sätt för biltillverkare att köpa sig lojalitet.
När Volvo bjuder svenska journalister till ett badparadis i Kalifornien med helpension på lyxhotell för att testa en ny elbil har måttfullheternas gränser för länge sedan passerats. 

KRÖNIKA – ÅSIKTERNA ÄR SKRIBENTENS EGNA. Låt mig börja med att erkänna med att jag åkt på en del bjudresor i Europa med olika biltillverkare. Jag har fått flygbiljetter betalda, bott på lyxiga hotell och ätit dyra trerätters middagar på lyxrestauranger jag själv inte skulle ha råd med. Det har bjudits på dyra viner som jag oftast tackat nej till. Ja, helt nyligen till och med.

När jag började skriva om bilar för några år sedan kände jag att det här var ett konstigt och förlegat system, även om jag hört det berättas om det på redaktionerna. Efter ett tag började jag intala mig att det kanske var normalt, eftersom nästan alla tidningar och många kända motorjournalister som åkte på resorna såg det som något helt naturligt. Systemet ser likadant ut i nästan alla länder i Europa och har funnits länge. Enligt Volvo Cars är det ”praxis”.
LÄS MER: Volvo bjuder svenska journalister på exklusiv USA-resa
LÄS MER: Juridisk expert: Risk för mutor och korruption

Enligt Volvo Cars är bjudresan till exklusiva Newport Beach i Kalifornien ”praxis”. Bild: Unsplash

Jag motiverade resorna med att om vi inte åkte så skulle vi bli sist med att testa den bilen och erbjuda mindre och sämre innehåll till er läsare. Alla bilmärken håller på med bjudresor. Det finns bara ett undantag och det är Tesla som bara bjuder på en kopp kaffe. Om journalister från hela Europa eller ibland hela världen bjuds in, då kan det väl inte vara helt fel? Och vi har försökt vara öppna mot läsarna genom att redovisa att resorna bekostats av bilmärken. 

Men jag har mer och mer börjat känna att detta är ett sjukt och ruttet system. När kolleger har ställt frågor har jag inte kunnat ge bra svar. Det går inte att fortsätta så här. Jag har känt att något skaver i mig, att det inte är rätt och att jag inte kan stå för det här. Skriver jag kritiskt om bilmärken blir jag inte ens bjuden. Biltillverkarna använder detta som ett maktmedel för att försöka köpa journalisters lojalitet. Även om vi också blir inbjudna och åker på resor har tiden kommit för att granska systemet och vara transparent. 

När elbilen Volvo EX90 ska testas för svenska förhållanden görs det i Kalifornien.

Nu har det kommit till en gräns där jag känner att jag inte vill vara en del av detta dekadenta och korrupta system längre. Ni läsare förtjänar att få full insyn i det dolda systemet som påverkar journalister, som gör att provkörningar och tester av nya bilar inte är opartiska och oberoende. Medvetet eller omedvetet påverkas alla av att bli bjudna och sitta bredvid bilchefer och äta gratis middagar och dricka dyra viner. 

De flesta läsare har inte en aning om att journalisten som testar deras nästa bil kan ha fått en bjudresa värd över 100 000 kronor av biltillverkaren. Det är inte rätt och riktigt. Jag kan inte stillatigande ställa upp på det längre. Det är moraliskt förkastligt, sannolikt även brottsligt i vissa fall. Enligt Institutet mot Mutor är det problematiskt och kan vara otillbörligt både för den inbjudande parten och de journalister som deltar i bjudresorna. 

Jag vet att jag kastar sten i glashus och även vi är en del av systemet, att jag själv åkt på bjudresor, och att jag borde tackat nej. Men det är svårt för den enskilde att stå emot ett etablerat system som är standard i hela bilbranschen. Kanske måste man först vara en del av ett sjukt system för att inse hur ruttet det är. 

Jag vet att jag nu kommer att få fiender både bland journalistkolleger och att bilmärkena kommer att hata oss. Men det är viktigare att sanningen och insynen för er läsare sätts i första rummet. Ni som ska köpa bilar, en av livets största investeringar, förtjänar att få veta hur det fungerar bakom kulisserna och kunna läsa bilrecensioner källkritiskt. 

När vi började ställa frågor till Volvo Cars om deras bjudresa till USA blev jag märkligt nog uppringd av chef på Volvo som ville veta om detta verkligen var på riktigt. Är du verkligen medveten om att din kollega ställer de här frågorna till oss? Ni bjuds ju själva indirekt in. Du har ju själv fått en resa av oss till Barcelona, sade Volvochefen. Andemeningen var att vi borde dra tillbaka granskningen. Jo, Volvo, vi kan faktiskt granska saker, även om vi själva är en del av fenomenet. 

Även om man är eller varit en del ett sjukt fenomen så kan man faktiskt granska det.  Det finns inte någon rimlig anledning att flyga svenska journalister på en bjudresa till en fashionabel badort i Kalifornien för att testa en elbil som påstås vara byggd av hänsyn till klimatet. Alla gränser för måttfullhet har passerats. Det finns ett allmänintresse att veta hur ett av Sveriges största företag agerar. Det skulle gå bättre att ha provkörningen hemma i Göteborg. Det skulle vara bättre för alla, inte minst för miljön, om man på allvar värnar om den. 

De journalister som ska testa och skriva om bilen ges inget val än att bli köpta av Volvo. Ingen redaktion har råd att lägga 100 000 kronor eller mer på en resa till USA, och tackar man nej blir man utan test. Har du skrivit för kritiskt tidigare blir du inte ens bjuden. Felet ligger egentligen inte hos journalisterna, det ligger hos biltillverkare som tvingar journalister att vara en del av ett korrupt system som de beskriver som ”praxis”. Det tjänar biltillverkarnas syften väl och är ett fungerande påtryckningsmedel gentemot många journalister. 

Skriver du inte trevligt om en biltillverkare och agerar på deras villkor får du inga inbjudningar till resor och du förlorar din försörjning med att rapportera från resor och din plats på journalistlistan. På så sätt skapar biltillverkarna en lojalitet och självcensur bland journalister och många vågar inte skriva kritiskt av rädsla för att inte få åka på nästa bjudresa. För alla vill kunna rapportera om det senaste och hetaste. 

Det perfekta systemet existerar inte. Man måste ha bra relationer och underlätta för att kunna samarbeta. Och det är väldigt svårt att transportera 10 nya bilar till Sverige av en ny bilmodell som inte är släppt på marknaden. Till viss del är bevakningen omöjlig om tillverkaren inte bjuder på vissa saker när det är de som bestämmer plats och förutsättningar. Men det gick under pandemin. Då testkörde vi i Sverige och blev på sin höjd bjudna på en lunchwrap. Och det fungerar uppenbarligen för Tesla. 

Kanske är det godtagbart att bli bjuden på någon lunch och middag som relevant representation. En betald flygbiljett till en bilpremiär på en mindre attraktiv plats som tidningen annars inte haft råd att bevaka? En övernattning på ett sunkigt tyskt flygplatshotell i Tyskland i november är knappast något nöje. Men var ska gränsen dras? Nolltolerans är nog inte är möjligt. Varken moralpanik eller mutkultur är bra. Men gränsen bör dras långt borta från Kalifornien-resor. 

Hör gärna av er och berätta vad ni tycker. Jag tycker att alla förtjänar att öppet veta hur systemet fungerar, att det är transparent, diskuteras och debatteras. Idag sker saker i det fördolda, utan att läsarna eller Youtube-tittarna vet förutsättningarna. Mycket är ruttet och tål inte dagsljus. 
LÄS MER: