Fast i bilvraket i åtta dygn – mobilen låg centimeter bort

Mobilen lyste bara några centimeter bort medan hon låg krossad i bilen. Där blev Tanya kvar i åtta dygn utan mat eller vatten.
– Det slog mig att jag höll på att dö och jag accepterade det ganska sakligt, säger Tanya.

Mobiltelefonen började lysa inne i den kraschade bilen. Någon försökte ringa men Tanya Rider satt svårt skadad och fastklämd och kunde bara se skärmen tändas framför henne. Telefonen låg bara en liten bit bort men hennes skador gjorde den omöjlig att nå. Tanya hade varit på väg hem efter ett nattpass när hennes bil plötsligt lämnade vägen och försvann ner i en ravin nära hemmet i Maple Valley i amerikanska Washington. Själv har hon inget minne av själva olyckan eller vad som fick bilen att köra av vägen.

När hon vaknade satt hon svårt fast i förarsätet. Säkerhetsbältet skar över kroppen samtidigt som hon pressades mot ratten och instrumentpanelen. Vänsterbenet hade kilats fast och ena armen var illa tilltygad. Varje försök att röra sig orsakade kraftig smärta. Samtidigt syntes nästan ingenting från vägen ovanför. Bilen hade plöjt genom täta björnbärsbuskar innan den hamnade nere i ravinen. Där dolde vegetationen vraket så effektivt att andra bilister kunde passera utan att upptäcka det.

Tanya försökte hålla sig lugn och hoppades att hennes make Tom snart skulle förstå att något hade hänt. Men timmarna gick och mörkret föll utan att någon kom. Då började ett blått ljus plötsligt lysa inne i bilen. Det var hennes mobiltelefon. Någon försökte ringa henne och Tanya sträckte sig så långt hon kunde, men kroppen satt fast mellan säkerhetsbältet och ratten. Telefonen låg bara en liten bit bort och trots hennes försök fattades de sista centimetrarna.

Hon skrek efter hjälp medan telefonen ringde men ingen hörde henne. När skärmen slocknade var hon fortfarande ensam nere i ravinen. Timmarna blev till dygn. Tanya hade varken mat eller vatten, kunde knappt röra sig och blev allt svagare. Uttorkningen tilltog samtidigt som hon började hallucinera och periodvis förlorade medvetandet. Ändå återkom samma plågsamma situation. Mobiltelefonen lyste när någon försökte nå henne och varje gång kämpade Tanya för att komma loss ur säkerhetsbältet och få tag på den. Smärtan tvingade henne gång på gång att ge upp.

Efter hand började dagarna flyta ihop. Hon kunde bara försöka hålla reda på tiden genom hur dagsljuset kom och försvann utanför bilen. Till slut började hon tro att hon skulle dö där nere. Samtidigt hade hennes make börjat förstå att något var allvarligt fel. Parets långa och oregelbundna arbetstider gjorde att han först trodde att Tanya befann sig på jobbet men när hon fortsatte vara borta började sökandet efter henne.

Ingen visste däremot var hon fanns. Den kraschade bilen låg dold bara några minuter från parets hem och trots sökandet fanns länge inga tydliga spår som ledde fram till ravinen. Efter flera dagar fick polisen till slut fram ledtråden som förändrade allt: hennes mobiltelefon. Genom att använda telefonens signal kunde sökområdet begränsas och insatsen koncentrerades till vägen som Tanya normalt körde mellan arbetet och hemmet.

När sökpersonal tog sig fram genom vegetationen hittade de till slut bilen nere i ravinen, något som NBCNews rapporterade om då. Tanya trodde först att människorna hon såg utanför bilrutan bara var ännu en hallucination. Sedan hörde hon någon ropa:
– Hon lever!

Tanya fick skäras loss ur vraket och fördes till sjukhus. Där visade det sig hur nära döden hon hade varit. Hon hade brutna revben och ryggkotor, brutet nyckelben, en axel ur led och ett svårt krossat vänsterben. Uttorkningen hade dessutom gjort att njurarna höll på att svikta. Efteråt kunde hon själv beskriva hur nära hon varit att ge upp.
– Det slog mig att jag höll på att dö och jag accepterade det ganska sakligt, sa hon till The Guardian.

Hon berättade också om det kanske mest plågsamma under dagarna i bilen – telefonen som hela tiden fanns precis framför henne.
– Då och då lyste min mobiltelefon upp när någon ringde. Jag klöste på säkerhetsbältet och försökte nå den, men gav till slut upp på grund av smärtan.

Vid ett tillfälle, när hon var svårt uttorkad och hallucinerade, upplevde Tanya att smärtan försvann och att hon stod på en solig äng. Ett ljud ryckte henne tillbaka till verkligheten – och då såg hon ansikten utanför bilrutan. Räddningen kom efter åtta dygn i ravinen utan mat eller vatten. Läkarna befarade först att det svårt krossade benet skulle behöva amputeras, men det gick att rädda.

När Tanya senare vaknade på sjukhuset fick hon veta hur räddarna till slut hade hittat henne. Polisen hade spårat hennes mobiltelefon och när sökområdet väl ringats in tog det mindre än 20 minuter att hitta bilen. Olyckan inträffade i Washington i USA 2007. Den mobiltelefon som under dagarna i ravinen hade varit plågsamt nära men omöjlig för Tanya att nå blev till slut också det som ledde räddarna fram till henne.

LÄS MER: