Gary Foust sköt ut sig från sitt stridsflygplan. Sedan inträffade en av flyghistoriens mest omtalade händelser. Planet landade – helt utan pilot. Här är den otroliga historien om “Cornfield Bomber”.
Det började som en vanlig luftträning över ett iskallt Montana. Datumet var den 2 februari 1970 och piloten Gary Foust flög ett av USA:s vassaste jaktplan, Convair F-106A Delta Dart. Mitt under övningen dök ett problem upp som ingen skicklighet i världen kunde lösa. Vid drygt 4 200 meters höjd fick planet för hög anfallsvinkel och nosen pekade för högt upp. Det gjorde att luften slutade strömma jämnt över vingarna. Planet tappade greppet om luften. Sedan föll jaktplanet rakt ner, med en vertikal hastighet på 30–40 meter i sekunden.
Foust följde alla instruktioner för att häva fallet, men planet vägrade att reagera. Samtidigt fortsatte flygplanet falla. Till slut fanns bara en utväg.
– Till slut, efter att ha blivit uppmanad av min wingman, sköt jag ut mig på ungefär 8 000 fots höjd, förklarar Gary Foust för National Museum of the U.S. Air Force.
När huven flög av och katapultstolen skjöts ut försvann drygt 100 kilo vikt från planet. Därefter sedan hände något som varken ingenjörer, piloter eller läroböcker hade förutsett. Jaktplanet slutade falla. Foust fick se sitt obemannade jaktplan flyga vidare under “kontroll”.
– Direkt efter att jag sköt ut mig från planet dök det tvärt med näsan före. Det tog sig ur spinnen och flög iväg flera mil bort fortsätter Foust.
Utan pilot sjönk stidsplanet sakta ner genom molnen och gled över det frusna Montana-landskapet. Till slut nådde det obemannade jaktplanet marken och gled mjukt på buken över ett snötäckt vetefält, nära Big Sandy. Snön dämpade nedslaget och förhindrade allvarliga skador. Mot alla teoretiska sannolikheter hade planet landat på egen hand – och blev stående på fältet med motorn igång.
– Det kanade säkert ett par hundra meter eller mer innan det stannade, och motorn gick på tomgång tills bränslet helt enkelt tog slut, förklarar Foust.
Flygplanet fortsatt i drift
Trots den osannolika kraschlandningen blev skadorna lindriga. Flygvapnet bärgade planet och tog det oväntade beslutet att reparera det. Flygplan 58-0787 transporterades till en underhållsanläggning och fick en ny huv. Sedan godkändes det för flygning – och sattes åter i drift. Flygplanet kom att tjänstgöra i ytterligare 16 år innan det slutligen pensionerades 1986.
I dag står “Cornfield Bomber” på National Museum of the United States Air Force i Dayton, Ohio – som ett av samlingens mest populära inslag. Framför planet berättar en liten skylt den osannolika historien för förbluffade besökare. Och som en sista knorr: Nio år senare, under en övning i Florida 1979, fick Gary Foust kliva in i cockpit och flyga exakt samma plan igen.
Anton Nordgren är en motorintresserad journalist med examen från Umeå Universitet. Han har tidigare arbetat som skribent inom mat och dryck samt som sportjournalist.
