Hitlers övergivna motorväg – 7 mil autobahn i skogen

Strecke 46 – Den bortglömda motorvägen. Hitlers drömprojekt står kvar i den bayerska skogen. 

Den 23 september 1933 var det stort pådrag mellan Darmstadt och Frankfurt. Det pånyttfödda Tyskland skulle genom sin nyvalda Führer ta ett historiskt spadtag och börja utbyggnaden av det tyska motorvägsnätet. Autobahn som vi känner det. Världens kanske mest mytomspunna motorvägsnät. Känt för sin fria fart och miljontals minnen av bilsemestrar genom Europa. Vid dess rastplatser har människor i generationer stått och ätit korv medan lastbilarna rusat förbi. 

Kom i Mercedes
Den lille böhmiske korpralen kom i en öppen Mercedes. Folk gav honom unisont den ökända fascisthälsningen. Han hälsade dem likadant tillbaka, tog tag i spaden och gjorde klartecken att den nya tiden var här. Efter det följde några år av intensivt byggande. Reichautobahn kopplade samman de tyska storstäderna med världen på andra sidan Alperna. Det var något som hade lockat sedan 1920-talet.  Då hade depressionen och verkligheten kommit i fatt. Nu fanns det inga begränsningar för vad den nya regimen kunde åstadkomma. Med Autobahn blev Tyskland enat på många sätt och slog världen med häpnad. 

Idéen om den vackra motorvägen
Men den nationalsocialistiska ideologin bygger på lika delar funktionalism som känsla. Det räcker inte med att allt fungerar efter logikens lagar. Adolf Hitler bestämde därför att man skulle bygga motorvägar som fungerade rekreativt.  Vägar som var vackra att åka utmed. Där bilisterna kunde stanna och äta sin picknick för att få en skymt av den storslagna tyska naturen.

Makthavarna i Berlin hittade en perfekt sträcka. Mellan Bad Hersfeld i Hessen och Wurzburg i Bayern. Sträckan var perfekt. Genom en lummig bokskog med begynnande alper som börjar med flacka berg. Hösten 1937 började bygget av vägen. Man slog på stort och skapade enorma monument längs vägen. Vid den lilla staden Schonderfeld byggdes stora betongpelare för att ge plats en stor bro över en ravin. 

Den första september 1939 bröt kriget ut. Slagskeppet Schlesvig Holstein ger eld mot den polska staden Gdansk och därefter bryter sex år av ofred i den gamla världen ut. Den tyska militären mobiliserar. Man vet att det är tuffa tider som väntar.

Därför sköts motorvägsbygget i framtiden. Någon gång när den ariska rasen hade segrat skulle man bygga klart den. Men först var det viktigt att fokusera på att vinna kriget. Vi vet alla hur det slutade. Efter freden var det ingen som kom på idéen att bygga en motorväg för att den skulle vara vacker att åka längs. I Västtyskland fortsatte man utbyggnaden av Autobahn, men med praktiska motiv.

Men den gamla ruinen blev kvar. Sju mil övergiven motorväg genom den sydtyska skogen. I vår tid är det väldigt populärt bland vandrare. Den omväxlande naturen ger lite utmaning för dem som inte vill ha det för enkelt. På vägen kan man stanna till och få en skymt av hur det var tänkt att se ut en gång i tiden. De för diktaturer så typiska pampiga kolonnerna. Broar och avfarter som var före sin tid rent ingenjörsmässigt, men som hade en mörk baksida.  Strecke 46 är idag K-märkt. Ett stycke ingenjörshistoria från ett tidevarv som aldrig slutar fascinera oss människor. 

Några sevärdheter längs Strecke 46:

• Monument 25: (underfart för kommunvägen Rupboden – Weißenbach) nära Rupboden
• Monument 69: (tunnel vid Salus-fontänen) bredvid den kommunala anslutningsvägen Roßbach – distriktsväg MSP 17
• Monument 91: (underfart för distriktsväg MSP 17 mellan Burgsinn och Gräfendorf) utan återfyllning av strukturen
• Monument 144: (bro över Frankiska Saale nära Schonderfeld). Detta är också den enda nuvarande användningen av de strukturer som byggdes vid den tiden. Tyska Alpinklubben – Main-Spessart-sektionen – använder en av pelarna som klättersten.
  FOTO STORA BILDEN OVAN T H: TILMAN2007/WIKIPEDIA

LÄS MER: