Fabriksny Trabant med 9 kilometer på mätaren hittad i Tyskland. Bilen är rena tidskapseln från DDR-tiden. Nu kan den bli tidernas dyraste Trabi.
Västtyskarna kom först i kapplöpningen med att skapa en folkbil. Lanseringen av Volkswagen Typ 1 kring 1950 var en prestigeseger för det kapitalistiska väst. I Östberlin samlades Politbyrån och röken från Sojuz-cigaretterna hängde tungt i konferensrummet.
Det nybildade DDR sattes under hård press. Västländerna låg före. De lockade med en flärdigare vardag och gyllene framtid. Från Moskva hördes ett varningsrop. Man var tvungen att stoppa flyktingströmmen. Det socialistiska projektet skulle fullföljas.
Det var här som idén om Trabanten föddes. Uppdraget gavs till några av landets främsta ingenjörer. Man skulle skapa en billig och enkel bil som alla medborgare i den tyska folkrepubliken hade råd med. Uppdraget var inte enkelt. Man hade kravlat sig ut ur ruinerna från Nazityskland och ladorna var inte proppfulla med naturtillgångar.
Trabanten presenterades ändå 1954. Den visades upp vid en mässa i Frankfurt am Oder och väckte hoppet om en modernare framtid. Trabanten blev en stor exportframgång för DDR. I Ungern, Polen och Rumänien uppskattade man östtysk ingenjörskonst i kombination med en potpurri av märkliga tekniska lågprislösningar.
Med tanke på förutsättningarna är Trabanten ett litet underverk. I DDR saknades reservdelar. Ingenjörerna fick hela tiden vrida och vända på saker. Man var tvungen att vara kreativ för att hela tiden överbrygga utmaningarna. Man ville så gärna bygga något som kunde konkurrera med Volkswagen. Men det var inte lätt. När det till och med saknas plåt för karossen. Istället fick de använda fenolharts och återvunnen bomull som pressades till en slags plast. Men eftersom det var den enda bil som vanligt folk kunde köpa tog det flera år innan man kunde köpa en.
Trabanten kom i två modeller. Den första tillverkades fram till slutet av 1980-talet. Då presenterades en nyare modell. Samtidigt började verkligheten att gräva sig allt djupare in under Berlinmuren. Perestrojka och Glasnost välte allt över ända och när ledningen bad Moskva om hjälp fick de besked om att klara sig själva.
Den sista Trabanten tillverkades den 30 april 1991, flera år efter murens fall. Då hade de flesta forna medborgarna i DDR skaffat sig en rekorderlig västbil. Trabanterna skrotades eller såldes vidare till hippies i väst.
Nu har man hittat en fullständigt unik Trabant. Fabriksny och i samma skick som när de rullade ut från fabriken i Zwickau. På kilometerräknaren står det bara nio kilometer. Det är också en av de sista som någonsin byggts. Årsmodellen visar 1990, nästan ett år efter att folk började hacka sönder Berlinmuren. Bilen tillverkades i juni 1990, bara fyra månader innan Öst- och Västtyskland gick ihop.
Den är himmelsblå i lacken. När man öppnar dörren möts du av en klassisk DDR-nyans. Brun klädsel och en enkel inredning. Det är en P601 de Luze med inbyggd belysning i handskfacket. En lyx som inte många medborgare i DDR kunnat föreställa sig. Motorn är inget kraftpaket. En 0,6 liters tvåtaktare med 26 hästkrafter för att ta sig fram i maklig takt. Priset är ungefär 110 000 kronor. Och det är skyhögt för en Trabant. Men så är den också helt oanvänd. Den finns hos ATF-Tuning i Hamm i ett per mil från Dortmund.
LÄS MER:
Andreas Jemn är journalist och författare.
