Klassiska svenska tv-profilen i drama på Autobahn. Trafikmagasinets gamla programledare mötte sin egen Lützendimma.
– Det var här hela svenska arméns framgångar slutade 1632 – liksom våra, säger Carl Ingemar Perstad.
Under Kalla kriget var vi svenskar väldigt intresserade av vad som hände på andra sidan järnridån. Därför var det smått revolutionerande när Trafikmagasinet fick tillstånd att göra en resedokumentär därifrån.
– Det är fortfarande väldigt många som är intresserade av DDR. Därför tänkte jag åka tillbaka och hälsa på några av dem som jag intervjuade, säger Carl Ingemar Perstad på sin Youtubekanal.
Han kom dit 1985. Fyra år innan murens fall. På den tiden åkte färjan från Trelleborg till Sassnitz på den tyska ön Rügen med sina berömda stränder och kalkstensklippor. Carl Ingemar Perstad reste längs den östtyska Autobahn och intervjuade bensinstationsföreståndare och trafikpoliser.
Nu 40 år senare kom den folkkära Carl Ingemar tillbaka för att väcka gamla minnen. Då drabbades han och frun av plötsliga problem.
– Det var under en roadtrip till Tyskland, väst och det gamla DDR. Vi var jättenöjda med den Volvo S90 vi hyrt. Den var som gjord för 150 på Autobahn, sa min fru Susanne. Och jag håller med. Men i Lützen som är fyllt av Sverigeminnen blev det stopp.
Plötsligt tänds varningslampan i instrumentbrädan. Carl Ingemar och Susanne blev lite bekymrade. Snart dök det upp en rastplats.
– Lågt lufttryck signalerade bilen. Vi rullar in till en ARAL-mack och fyller luft, som går ur lika snabbt. Det är då jag kommer att tänka på extraförsäkringen jag tecknade. Den ger service inom en timme vid stopp. Och det vill jag ha när man kör på en tättrafikerad autobahn. Den var dyr, men stopp på motorvägen kostar böter.
Carl Ingemar Perstad var med på den gamla goda tiden. Då hade man ett extrahjul i skuffen för nödsituationer.
– Medan vi väntar i kö i telefon kollar vi efter reservhjul, bara för att konstatera att den här modellen saknar alla former av nödhjul. Det finns ett fack för en luftpump, men det är tomt. Larmcentralen – där pratar man bara tyska, kan vara bra att veta. Vi förklarar vår belägenhet.
Där satt de båda strandsatta utmed en autobahn. Timmarna gick och ingenting hände. De hade börjat undra om man glömt dem, då ringde det i telefonen.
– Jag tror det tog fyra timmar innan de ringde tillbaka. Lösningen består av en bärgning i morgon till en Volvoverkstad ett antal mil bort. Någon ersättningsbil som utlovats i kontraktet finns inte – ska vi övernatta i bilen?
Räddaren i nöden dök upp från ingenstans.
– Det är då en tysk taxiförare uppfattade vår belägenhet. Han tar en bild på däcket, kör till en däckverkstad och kommer tillbaka med beskedet att där finns ett begagnat hjul som ska passa. Men de skulle stänga snart.
Tiden var knapp, Carl Ingemar och Susande försökte skynda sig så långsamt det gick till verkstaden.
– Vi kör i krypfart och möts av en verkstad som skulle platsa i en film från 50-talet. Två anställda har redan korkat upp ölen men den tredje med fimp i mungipan skiftar däcket och en timme senare rullar vi iväg. 500 kr fattigare, men roadtrippen är räddad.
Nu varnar han för dyra extraförsäkringar.
– En dyr extraförsäkring var i det här fallet bara dyr och gav ingen hjälp. Den kom från taxikillen som påstod att hans förfäder hade påbrå från de svenska soldaterna i 30-åriga kriget, avslutar Carl Ingemar Perstad.
LÄS MER:
Andreas Jemn är journalist och författare.
