Då fanns Kvarkenbron till Finland på riktigt. Nu vill makthavarna återuppliva den historiska bilvägen.
– Jag förstår knappt hur pappa vågade ta med mig, säger Gina Richnau.
På både den svenska och finska sidan pratar det om en bro mellan Umeå och Vasa. Det skulle bli ett monsterprojekt som kan kosta upp mot 300 miljarder kronor. Förespråkarna däremot menar att det skulle ge enorma vinster inför framtiden.
– Man kan nämna att det överhuvudtaget är möjligt att bygga en förbindelse, men framför allt skulle det vara ett dyrt projekt, konstaterar Aimo Huhdanmäki, expert vid Finlands Trafikledsverk.
Politiker i båda länderna har lyft frågan om en broförbindelse över Kvarken mellan de båda städerna.
– Det är inte omöjligt, men det handlar alltid om investeringar och det är en stor kostnad, säger Adriano Maglice, expert på stora broar hos Trafikverket.
I Finland förde tunga personer fört fram brofrågan till Umeå på agendan. Det skulle kunna avlasta och effektivisera transporterna som idag tvingas ta färjan eller vägen förbi Haparanda.
– Om vi i Finland ska klara de utmaningar vi har framöver så behövs det sådana här satsningar, säger nationalekonomen Theo Herold till finska Yle.
Har funnits på riktigt
Det har faktiskt funnits en broförbindelse mellan de båda städerna. Vi backar tillbaka till 1966. Det var en fruktansvärt kall vinter. Man mätte temperaturer under 50 minusgrader i Norrland. Det gjorde så att Bottenviken frös. Då fick Helge Edström en idé.
– Min pappa hade mycket idéer. Han hade redan arbetat i Finland för staten och när isen blev så tjock tyckte han att man kunde bygga en väg, säger Helges dotter Gina Richnau.
Helge Edström var ett motorfenomen. Han körde caterpillar och flög flygplan högt upp bland molnen. Vägen över isen var ingen ny ide. Den hade använts redan under kriget. Vintern 1940 öppnade man isen över Kvarken för biltrafik.
– Under kriget hade man flytt från Finland till Sverige över isen, då tänkte nog pappa att man kunde köra bil över, säger Gina.
Helge Edström samlade sina kollegor. Han presenterade idén om att bygga en bilväg över isen. Efter en del planering så började man projektera.
– Jag var med pappa och det var bara gubbar. Då var jag tolv år gammal och idag undrar man hur han vågade ta med mig, det kunde slutat illa. Men pappa tog alltid med mig på sina upptåg, säger Gina.
En smällkall vinterdag gav sig Helge ut på isen i en jeep. Med sig hade han dottern och sina kollegor. Planen var att hitta den bästa vägen över isen från Vasa till Umeå.
– Pappa hade skaffat amerikanska flygoveraller som gick att värma upp. Men det var inte lätt när man skulle kissa. Det tog väldigt lång tid och det var bara gubbar och is så långt ögat kunde nå. Man fick böja sig ner och liksom dra upp den, jag tyckte att det var så pinsamt, minns Gina.
Borrade provhål i isen
Helge och de andra stannade med jämna mellanrum. Med sig hade de fiskeutrustning för pimpling. Med fiskeborrarna gjorde man hål i isen för att försäkra sig om att den var tillräckligt tjock för att bära de planerade bilarna.
– Det var inte lätt, det snöade och blåste. Ibland fastnade vi och var tvungna att gräva oss ut. Det var ett riktigt äventyr, nu i efterhand är jag glad över att få följa med, säger Gina.
Till slut började det bli mörkt. Sällskapet satt mitt ute i Kvarken och kunde inte se land. Då började man bli en aning oroliga. Allra helst eftersom man hade tagit med sig en liten flicka.
– Vi var alla väldigt trötta och gubbarna fick skotta snön. Mörkret gjorde så att vi inte visste var i Holmsund som vi skulle komma fram. Vi hade också med oss säkerhetsutrustning om bilen skulle gå igenom isen, men som tur var hände det aldrig.
Till slut kom de fram till Sverige. Det var ett välsignat ögonblick. Expeditionsstyrkan körde upp Jeepen på land. Sedan vände man sig om och tittade ut över Kvarken som nu nästan helt badade i nattmörker.
– Pappa hade satt ut pinnar var man skulle köra plogbilarna. Sedan var det bara för dem att skotta fram en väg.
Började ploga vägen
Plogbilarna gjorde som Helge Edström instruerade dem. Det blev en sju mil lång väg mellan Sverige och Finland. Rakt över Kvarkens förrädiska vatten. Mitt ute i havet ställde man ut en korvkiosk. Det gjorde resan mellan länderna lite extra trevlig.
– Sedan blev det väldigt mycket skriverier. Många blev väldigt nyfikna och ville prova vägen. Det var något nytt.
Priset för att köra över Kvarken var 15 kronor per bil samt 1,25 kronor för varje passagerare i bilen.
– Många tyckte att det var dumt att ta betalt för att använda vägen. Samtidigt kostade den mycket att underhålla. Plogbilarna var tvungna att köra hela tiden eftersom det blåste och snöade igen.
Det är inte bara att öppna en väg hur som helst. Speciellt inte om den passerar nationsgränsen. Därför blev det ett styvt arbete att få allting i ordning.
– Man ställde ut en tullkur på var sida av vägen. Sedan behövde man ha personal som kontrollerade alla som skulle ut och köra. Det gick inte att komma i tunna jackor. Man behövde vara väl förberedd om det skulle snöa igen och bilen fastnade. I så fall hade pappa fått ta ansvaret, säger Gina.
Efter tre veckor kom till slut tövädret. Då stängdes vägen. Kanske för gott. Men i vårt tidevarv talas det återigen om att kunna köra bil mellan Umeå och Vasa.
– Vi får se, de kanske bygger den till slut, avslutar Gina och skrattar.
LÄS MER
Andreas Jemn är journalist och författare.
