Norska elbilsimportören älskar V8-motorer. Tjänar miljoner på grön bilism men kör fossilt.
– Jag har en Chevrolet Camaro med 400 hästkrafter. Det är politiskt inkorrekt, säger han till Motor.
Löparen är också investeringsdirektör på storbanken Nordea. Robert Naess började sin karriär för över 30 år sedan. Senare blev han en av Norges elbilspionjärer och har gjort en förmögenhet på grön bilism. Trots det är Robert Naess hopplöst förälskad i stora bilar med förbränningsmotorer. Han byter bil sex gånger om året, oftast till stora V8-bilar som BMW och Camaro.
– Jag har alltid varit intresserad av bilar och läst biltidningar sedan jag var liten, säger Robert Naess till Motor.
Importen av elbilar har gjort det möjligt för Robert Naess att byta häftiga bilar som de vore underkläder. Ändå väntar han att köpa en elbil tills det finns någon som passar hans tycke och smak.
– En elbil är vettig, för den sparar dig bensinstationer, bland annat. Jag längtar efter coola elbilar – cabrioleter. En bil kan jämföras med kläder. Jag tycker att en bil ska vara fin. Det är därför jag gillar cabrioleter, säger Robert Naess till Motor.
Kanske är det sår från barndomen som gjort honom så fanatiskt kärleksfull när det kommer till stora motorer. Rober Naess växte upp i en rimlig familj under en period då Norge inte var lika rikt som idag.
– Vi hade aldrig coola bilar hemma. Min pappa hade bara fula bilar, som till exempel Bubblan. Jag var med och valde att köpa en Volkswagen 412. Jag var väldigt avundsjuk på dem som hade en Volvo som tjänstebil.
I Norge är han inte bara känd för sin elbilsimport. Robert Naess är också en omtalad löpare. Snart 60 år gammal tävlar han i maraton. Inte heller döljer han sitt outtröttliga begär efter nya bilar.
– Vanligtvis byter jag bil efter ett par månader. Om jag har varit registrerad som ägare i två månader eller mindre behöver jag inte betala någon registreringsavgift. Under loppet av ett år byter jag bilar fem eller kanske sex gånger.
Man skulle kunna tro att han investerar sin lediga tid att köra bil. Ändå verkar det som den här norrmannen mest låter dem stå i garaget.
– Till jobbet springer jag eller tar bussen. Det blir inte mer än ungefär 500 mil per år, den längsta sträckan är till stugan, det tar ungefär en timme att köra dit, avslutar Robert Naess.
Stora bilden foto: Nordea
LÄS MER:
Andreas Jemn är journalist och författare.
