Så här gick det till när Wunderbaumen blev uppfunnen. Mannen bakom världssensationen blev rik av en tillfällighet. Än i dag frodas imperiet och styrs av familjen
Ingen raggarbil är komplett utan en Wunderbaum. Det slog Ronny och Ragge fast för över trettio år sedan. Ändå är berättelsen bakom en av bilvärldens mest uppskattade detaljer okänd. Kanske är det ett av historiens roligaste sammanträffande att det var en intellektuell jude på flykt undan nazismens förföljelser som uppfann vår älskade doftgran. Julius Sämann heter doldisuppfinnaren. Han föddes 1911 i Uffenheim, Bayern. Familjen var judisk men religiöst flexibla och höll inte för hårt på traditionerna.
Julius pappa Simon var handlare och mamma Lia var mycket intresserad av litteratur. Det var hennes idé att skicka den unga sonen till München för studier. Det var mitt i en tid av politisk oro i Tyskland. I den bayerska huvudstaden hade Adolf Hitler och hans anhang börjat agitera och ge sig på oliktänkande. Från vänsterhåll höll man emot, men Julius tänkte inte så mycket på detta.
Istället förälskade han sig i kemivetenskapen. Genom tydliga formler kunde man förändra livets betingelser och det uppskattade den lite fyrkantiga gossen. När han kom hem till Uffenheim blev mamma förskräckt. Det var inte därför han skulle studera.
Pappa däremot tyckte att det lät som ett bra sätt att försörja sig på. Samtidigt tar Adolf Hitler makten i Tyskland. Demokratin avskaffas och en period av social frihet byts mot ett långt mörker. De fruktade SA börjar förfölja minoriteter och oliktänkande. Familjen Sämann som länge levt i gott samförstånd med sina grannar tvingas bära guldstjärnor och under Kristallnatten 1938 gick pappas hela livsprojekt upp i rök.
Många judar hade redan lyckats lämna Tyskland. Allra helst den intellektuella eliten. Deras kunskaper var efterfrågade i andra länder. Det var också så Julius Sämann lyckades fly precis innan krigsutbrottet. Bakom sig lämnade han sin familj och en hembygd som om några år skulle jämnas med marken.
Han kom till Kanada och slog sig i trakten kring Quebec. Julius fick ett bra arbete på ett kemiföretag och eftersom han än så länge var ungkarl kunde han ägna fritiden till att bege sig ut i naturen. Det var under sina exkursioner som han kom på idéen med att utvinna olja från granar och tallar.
Julius tyckte att det var intressant. Men ingen på företaget förstod poängen med hans upptäckt. Ändå sparade han den i sitt minne med att det en dag skulle komma till användning. Vid krigsslutet var Julius gift med en kanadensisk flicka som väntade sina första barn. Han försökte tappert få kontakt med sin försvunna familj i Europa. Men det verkar lönlöst. Istället lade han sin energi på dem som fanns i närheten, men aldrig utan att sörja.
Han hade dessutom börjat resa i arbetet och en vårdag 1952 var Julius i Watertown, New York. Orten ligger bara någon mil från Kanada och ligger bara någon mil från gränsen mot Kanada. Det var en alldeles underbar dag och Julius spankulerade längs Main Street när han fick syn på ett folkilsket mjölkbud. Mannen verkade rosenrasande och Julius som tyckte om harmoni frågade honom försynt vad som var fel.
Mjölkbudet blev nog glad att någon tog hans ilska på allvar. Han började berätta om vilket elände som arbetet förde med sig. Allra helst soliga dagar som denna när värmen fick gammalt utspilld mjölk att lukta som ett fallfärdigt utedass.
Mannen tyckte han förtjänade löneförhöjning medan Julius åkte hem med huvudet fullt av tankar. Han kom att tänka på de underbara tall och granoljorna. Med dem skulle man kanske få bort lukten. Därför började han använda sin fritid att experimentera hemma i garaget. Julius lyckades ta fram en olja som han penslade på en mjuk kartong. Den hängde han in i bilen och kände hur det spreds en underbar skogsluft.
På något sätt förstod han att familjens lycka var gjord. Julius begärde patent på sin uppfinning och fick den i produktion. Samtidigt var bilkulturen på frammarsch. Hela västvärlden åkte runt som om det inte fanns några som helst bekymmer i hela världen.
Snart blev familjen förmögen på sina granar. Man byggde en fabrik i Watertown med flera hundra anställda och Julius Sämann fick stadens nycklar. Nu var han lika respekterad som pappa Simon hade varit hemma i Uffenheim, innan nazisterna började stövla fram.
I USA kallas den för Little Tree, men i Sverige med flera heter det Wunderbaum. Julius Sämann lämnade jordelivet 1999. Men hans son Ronald ser över deras familjeimperium med granar som fortsätter att må bra och dra in stora pengar.
Foto stora bilden: Pål Berge Wikipedia
LÄS MER:
Andreas Jemn är journalist och författare.
