Polisen beslagtog diktatorns superbilar. Bilar som Koenigsegg One:1, Lamborghini Veneno Roadster och Ferrari LaFerrari såldes på en omtalad auktion. Och nu får invånarna i Ekvatorialguinea 300 miljoner kronor för superbilarna som köpts för deras pengar.
Grannarna på Avenue Foch i Paris är inte vana vid stora polisrazzior. Därför blev det stor uppståndelse när franska specialstyrkor stormade en mycket exklusiv lägenhet 2016. Lägenhetsinnehavaren hette Teodoro Nguema Obiang Mangue, också kallad Teodorino. Han är son till Ekvatorialguineas diktator Francisco Macias Nguema. Polisen möttes av en makalös lyx. Där fanns konst för enorma värden och även Fabergéägg. Åklagaren uppskattade att det samlade värdet på interiörerna var nästan en halv miljard kronor.
Därefter gick polisen ner i garaget. Där fanns Teodorinos samling av lyxiga bilar. Ett makalöst potpurri av superbilar med Koenigsegg One:1, Lamborghini Veneno Roadster (det byggdes bara nio exemplar), McLaren P1, Bugatti Veyron och några vanligare bilar som Ferrari Enzo, LaFerrari, Aston Martin One-77 och Ferrari F12tdf. Dessutom stod det en rad andra mycket exklusiva bilar. Allt togs i beslag som en del av utredningen mot Teodorino som stod åtalad för en rad allvarliga brott. Den bortskämda diktatorsonen har levt mycket gott på landets oljetillgångar. Medan hans folk svälter.
Ekvatorialguinea har en blodig historia. Först var det portugiserna som kom till trakten under 1400-talet. De utforskade territoriet och gjorde området till en blodig slavkoloni. Sedan skiftade det herrar mellan Lissabon och Madrid tills britterna i slutet av 1700-talet sparkade ut dem och istället använde dagens Ekvatorialguinea som bas för att bekämpa slavhandeln i Västafrika. Spanjorerna kom ändå tillbaka och återtog kontrollen. Den behöll de ända fram till 1968. Under diktatorn Francos sista år vid makten i Spanien lyckades Ekvatorialguinea slå sig fria.
Deras första president hette Francisco Macias Nguema. Han var från Mongomoklanen och är en del av det lilla bantufolket Fang. Han avgränsade ett av de minsta länderna i Afrika och skapade en mycket sträng militärdiktatur. Medan den gamla kolonialmakten slets sönder av inre konflikter under fascismens sista år kunde han i lugn och ro grunda sitt imperium.
Under elva år styrde han Ekvatorialguinea med järnhand. Tills hans brorson Teodoro Obiang Nguema lyckades störta sin farbror under en blodig statskupp. Teodoro hade fått militär utbildning i Spanien och hade skickligt lyckats manövrera mellan Madrid och hemlandet. Han kunde uppträda som europé samtidigt som han lätt kamouflerade sig med hemklanens traditioner.
Han blev vald på sex år och har sedan dess fuskat sig igenom varenda val och behållit makten i 46 år. Hans son Teodorino föddes samma år som Ekvatorialguinea grundades. Han har fått titeln som vicepresident, men inte bidragit mycket till den politiska utvecklingen. Istället har han kryssat runt kring Medelhavet och levt ett utsvävande liv som playboy.
Ekvatorialguinea var ett isolerat land fram till 1992. Då upptäckte man stora oljefyndigheter ute i havet. Plötsligt blev landet rikt. Eller i alla fall de som styr. Utländska oljebolag pumpar in pengar i den absoluta makten och sedan delar höga herrar på kakan. Människorna svälter i ett land som borde vara stenrikt.
Mycket av de här pengarna har gått raka vägen in till Teodorinos konto. När polisen beslagtog hans ägodelar 2016 såldes allt på auktion. Även bilarna som gick under klubban vid en spektakulär tillställning i Bern 2017. Sedan dess har pengarna suttit kvar på ett schweiziskt bankkonto. Men nu har en domstol bestämt att pengarna ska till sina rättmätiga ägare. Ekvatorialguineas folk. Men för att säkerställa att det inte hamnar i fickorna på den styrande familjen kommer pengarna att investeras i ett hälsoprojekt som styrs från Europa.
Tedoroino verkar fortfarande leva under välmåga. Han köper nya lyxbilar som han visar upp i sociala medier. Enligt uppgifter köpte han till och med tillbaka några av sina superbilar från dem omtalade auktionen. Var den okammade diktatorssonen håller till verkar inte rättvisa känna till. Han håller sig undan sina domar i Frankrike och lever gott på oljepengarna. Vad som händer när hans åldrade pappa trillar av pinnen vet ingen.
LÄS MER:
Andreas Jemn är journalist och författare.
