Begagnatmarknaden skriker efter billiga bilar. Ändå finns det modeller som inte ens bilhandlare vill ta i med tång – bilar som ser ut som fynd men som kan bli rena mardrömmen.
– Man kan inte ens ge en tiominutersgaranti, säger bilhandlaren Teemu Rahkonen.
Trots brist på billiga begagnade bilar finns det bilar som inte ens bilhandlare vill ta i. De är helt enkelt för riskabla. Dyra motorfel, kända svagheter och osäker andrahandsmarknad gör att vissa modeller hamnar på en informell svart lista. Det rapporterar finska Ilta-Sanomat, som har pratat med flera finska bilhandlare om vilka bilar de helst slipper få i inbyte.
Teemu Rahkonen driver en mindre bilfirma och arbetar främst med begagnade bilar i prisklassen 3 000 till 10 000 euro. Marginalerna är små och misstagen kan bli dyra. Ett tydligt exempel är en röd Seat Altea från 2007 som blev stående i hela 245 dagar på gården trots flera prissänkningar. Utgångspriset låg först på 3 450 euro men sänktes i omgångar. Till slut såldes bilen för 1 500 euro (cirka 16 000 kronor).
– För det priset kan man inte ens ge en tiominutersgaranti, säger Rahkonen.
Bilen fungerade till stora delar. Den hade körts 4 000 kilometer i företagets egen regi, förbrukade ingen olja och upplevdes som pålitlig i vardagen. Samtidigt fanns ett kylvätskeläckage som köparen informerades om. Ändå ville ingen slå till. Att en bil blir stående för länge är ett varningstecken i branschen. Enligt Rahkonen bör en bil vara såld inom 50 dagar. Därefter riskerar affären att bli olönsam, även om bilen till slut hittar en köpare.
Franska märken är något han generellt är försiktig med, särskilt i större modeller och vid hög ålder. Där kan värdeminskningen bli brutal samtidigt som reparationerna snabbt blir dyrare än bilen är värd. Men det är långt ifrån det enda problemet på begagnatmarknaden. En viktig sak han nämner är att motorvalet ofta är helt avgörande.
Ford-modeller med EcoBoost-motorer som expertmekanikern Jesse Haapala nyligen varnat för är ett exempel som flera handlare nämner för Ilta-Sanomat. Om inte kända problem redan är åtgärdade kan risken bli för stor.
– För en Fiesta eller Focus från runt 2010 bör man förbereda sig på en motorreparation på mellan 35 000 till 40 000 kronor om den inte redan är gjord, säger Rahkonen.
Problemet handlar bland annat om kamremmar som bryts ner och kan täppa till oljepumpens filter. I värsta fall leder det till att motorn går torr och då finns det sällan någon räddning. En annan bilhandlare som Ilta-Sanomat pratat med är Riku Rantanen. Han säljer ännu billigare bilar, ofta i spannet 2 000 till 3 000 euro.
Han har sålt begagnade bilar i över 20 år och säger att även fullt fungerande bilar kan bli en dålig affär om de blir stående för länge. Rantanen är också försiktig med bilar som har kända typfel, även om de vid första anblicken ser bra ut. En billig bromsreparation är en sak. Ett motorbyte är något helt annat, särskilt i den lägsta prisklassen.
Peugeot-modeller med PureTech-motorer nämns också som problematiska. Oljeförbrukning och dyra reparationer gör dem svåra att sälja vidare, om inte problemen redan är lösta. I vissa fall återstår bara att sälja bilen som defekt, med tydlig information till köparen.
– PureTech-motorerna har varit svaga. Allt du behöver göra är att skriva in det i Google så ser du direkt att du borde undvika dessa motorer. Jag tog emot en av dessa Peugeot 208:or. Kunden sa att den förbrukade olja. Den förbrukade 1,5 liter per tusen kilometer. Bilen såldes som defekt, vilket nämndes både i annonsen och på plats. Bakom dörren låg en reparationsräkning på 3 000 euro, säger Rahkonen.
Ett växande problem är enligt handlarna kunder som medvetet försöker bli av med bilar med dolda fel genom inbyte. Vissa problem som hög oljeförbrukning märks först efter lång körning och kan vara svåra att upptäcka direkt. Han säger att sådana fall har blivit allt vanligare och att det slår hårt mot små handlare som saknar ekonomiskt utrymme för större reparationer. Samtidigt är konkurrensen stenhård och utbudet av riktigt bra begagnade bilar krymper i grannlandet.
LÄS MER:
Kevin Neemé har dubbla kandidatexamina i journalistik samt medie- och kommunikationsvetenskap från Umeå universitet. Han har bland annat arbetat som reporter på Sveriges Radio och sportjournalist, bland annat på VLT och Örnsköldsvik Allehanda.
