Kinesiska batteritillverkaren Shenzhen Senior Material tillåts släppa ut 900 ton av giftigt ämne per år. Det är en ökning med 267 gånger Sveriges totala utsläpp av samma kemikalie år 2022. Kemikalien är förbjuden i Sverige sedan 1996 men kan tillåtas genom dispens via Kemikalieinspektionen.
Den kinesiska batterijätten Shenzhen Senior Material satsar på att expandera sin verksamhet till Europa. I Sverige har valet landat på Eskilstuna och industriområdet Svista, skriver Dagens Arbete i deras granskning. Där planerar man att bygga upp en verksamhet som ska kunna producera upp till 700 miljoner kvadratmeter separatorfilm till Northvolt och andra europeiska tillverkare av elbilsbatterier. Projektet avslöjades 2021 och investeringar på 2,5 miljarder och 600 nya arbetstillfällen garanterades.
Projektet är den största industriella satsningen i Eskilstunas historia och det kinesiska företagets första fabrik utanför hemlandet. Enligt kommunen är det ett steg i rätt riktning för Eskilstuna och en nödvändig sådan ur miljösynvinkel.
Så varför ställer sig regionala och lokala myndigheter emot? Separatorfilmen produceras med hjälp av en väldigt giftig kemikalie vid namn metylenklorid. Förutom att ämnet kan vara dödligt vid direkt inandning kan det även på sikt orsaka cancer, fosterskador, missfall, demens och nervskador. I Sverige finns ett förbud som innebär att kemiska produkter som helt eller delvis består av metylenklorid eller tetrakloretylen inte får saluhållas eller överlåtas.
– Man måste undvika exponering. Jag hoppas att de fabriksanställda inte utsätts för det, det skulle gå väldigt illa, säger Åke Bergman till Dagens Arbete, senior professor vid Örebro universitet och professor emeritus i miljökemi vid Stockholms universitet.
Kemikalien har varit förbjuden i Sverige sedan år 1996, men går att få dispens för via Kemikalieinspektionen. Dessa dispenser gäller endast i två år åt gången och hänger ihop med krav på att ämnet ska fasas ut. Detta har lett till att ämnet minskat avsevärt sedan 1996. Då låg nivåerna på 427 ton om året medan det 2022 låg på drygt 10 ton. I och med att Senior nu fått sin ansökan om tillstånd beviljad innebär det att företaget nu har tillåtelse att släppa ut 267 gånger mer under två års tid jämfört med den totala mängden utsläpp 2022.
Projektet drog igång redan år 2023 men då i mindre utsträckning och utan ämnet. Kemikalieinspektionen motiverade tillståndet med att det inte finns alternativ i framställningen av separatorfilm. En tidigare chef på Senior som vill vara anonym säger till Dagens Arbete att användningen av ämnet är problematisk.
– Det lät som galenskap. Men sedan… Vi fick se bilder och filmer från anläggningarna i Kina och de verkade veta vad de höll på med. Det ska ju inte komma ut då. Det ska vara ett slutet system.
Dagens Arbete avslöjar däremot att systemet inte är helt slutet och att man dessutom har tillåtelse att släppa ut 900 ton per år.
– Så stora läckage vill jag inte se. Det känns synnerligen konstigt att man inte kan sluta systemet bättre än att 900 ton läcker ut. Det är illa. Om man släpper ut så stora mängder så är det ju inget slutet system, säger Åke Bergman till Dagens Arbete.
I en intervju med Dagens Arbete berättar Seniors HR-chef Cecilia Vallin, via email, att 900 ton är mängden man sökt tillstånd för, men att det i själva verket rör sig om betydligt lägre mängder och att man tänker uppfylla alla lagar och regler i sin hantering av giftet.
– Eftersom vi måste ha en öppning för att filmen ska kunna komma in i utrustningen, kan det inte vara ett helt slutet system. Koncentrationen som släpps ut genom öppningen är låg och följer alla säkerhetskrav, skriver Cecilia Vallin.
När Dagens Arbete knackat dörr i fabrikens närområde visar det sig däremot att ingen boende eller verksam i omnejden känner till mängden utsläpp.
Hur är det möjligt att de närboende inte känner till att det kan bli 900 ton utsläpp? Frågar Dagens Arbete.
– Det är självklart olyckligt och det är tydligt att vi kunde ha varit bättre i vår kommunikation. Vi har varit noga med att kommunicera tydligt med allmänheten om utsläppsvolymerna. Vi har publicerat projektets detaljer i lokala tidningar och svarat på frågor från allmänheten. Vi har också skickat ut skriftlig information till de boende i området, men uppenbarligen kunde vi ha varit tydligare, skriver Cecilia Vallin.
LÄS MER:
Elis Kalmér är examinerad journalist och har bland annat arbetat på SVT och Värmlands Folkblad.