Stridspiloten försökte flyga hem till basen med bara en vinge. Detta är berättelsen om en av flyghistoriens mest otroliga händelser.
– Om man flyger tillräckligt snabbt blir man som en raket och behöver inga vingar, sa Mcdonnell Douglas-ingenjörer efter incidenten.
Morgonsolen värmer upp Negevöknen. Det är den första maj 1983 och det brinnande kriget mellan Israel och Libyen går in i ett avgörande skede. Israelerna har ett trumfkort. Det nya amerikanska jaktplanet F15. Byggt för luftherravälde ska det ge dem segern mot Khadaffis flygvapen som försörjs från Moskva. På Ramonbasen mitt i öknen tränar man intensivt för att skola om piloter från de gamla A4-F Skyhawksen. Den här morgonen ska kapten Zivi Nedivi få en slutlektion i hur man manövrerar de nya supermaskinerna från USA.
Under genomgången informerar befälet dem om övningen. Det ska ske med skarpa vapen och Zivi kommer att flyga med den erfarna F15-piloten Yehoar Gal. Han ska visa honom vägen mot att bli en fullfjädrad F15-pilot. Förutom Zivi och Yehoar ska ett annat F15 plan lyfta den här morgonen. De ställs mot fyra stycken A-4F Skyhawks. Uppdraget är att kämpa ner dem och visa på det nya stridsflygplansets överlägsenhet. Alla flygplanen kommer att vara beväpnade. Eftersom det är fullt krig är man alltid på helspänn. Allvaret känns i luften, men eftersom det bara är en övning kan varken Zivi eller Yeohar föreställa sig att de snart ska skriva flyghistoria.
Berättelsen om en av tidernas mest framgångsrika stridsflygplan börjar ett par decennier tidigare. Under 1960-talet är kalla kriget hetare än någonsin. I maj 1960 hade ryssarna lyckats skjuta ner amerikanernas nya spionplan U2. Piloten Gary Powers togs som fånge och blev ett slagträ i propagandakriget.
Det fick USA att satsa helhjärtat på nya militärplan. Ett nytt spionplan utvecklades under ledning av den svenskättade Kelly Johnson. Med det skulle man ta sig djupare in över Sovjetunionen och avslöja ryssarnas hemligheter. Resultatet blev Blackbird som fortfarande används av det amerikanska flygvapnet. Vid mitten av 1960-talet blev det nya MiG 25 känt för NATO. Det skulle vara det snabbaste jaktplanet som någonsin byggts. Med tung beväpning kunde det på kort tid hota den västra intressesfären. I Pentagon kallade man till krismöte. Det krävdes ett jaktplan som kunde möta det nya hotet.
Svaret blev F111. Ett stort och tungt jaktplan som visade sig odugligt i kampen mot de kvicka och snabbmanövrerade MIG-planen. Därför kallade Pentagon in en av sina mest vildhättade experter och piloter. John Boyd hade börjat flyga under andra världskriget och var en flygnörd av sällan skådat slag. Tillsammans med några andra utgjorde han en hemlig grupp som kallades för Fighter Maffia. De förespråkade lättare flygplan som snabbt kunde manövrera i luften och effektivt möta den fruktade fienden.
Resultatet blev F15 Eagle. En tvåmotorig skapelse som var byggd för att ta kontroll över himlen och skaffa USA luftherravälde. Den första provflygningen genomfördes 1972 och fyra år senare började F15 Eagle att tjänstgöra inom det amerikanska flygvapnet. John Boyd sa själv senare att den slutliga produkten blev en kompromiss. Han hade helst sett ett mindre enmotorigt och lätt flygplan som de svenska Saab-kärrorna. Istället fick han ett relativt tungt plan som skulle visa sig framgångsrikt.
Händelsen över Negevöknen
På morgonen den första maj 1983 startar då till slut kapten Zivi Nedivi och sätter kurs mot platsen för övningen. Tillsammans med kompisen i den andra F15 tar man upp striden mot de fyra A-4:orna. Plötsligt ser Zivi hur en av övningsfienderna ligger bakom hans rotekamrat. Vännen är på väg att förlora. Då styr han själv och placerar sitt plan ovanför fienden. Sedan händer något oförutsett. Piloten i AF4-an styr hastigt rakt upp och skär igenom Zivis vinge.
Vingen bryts av och faller ner mot öknen. Samtidigt som planet börjar spinna okontrollerat. Men eftersom bränslet börjar ryka ser inte Zivi detta. Yehoar Gal ber honom att omedelbart skjuta ut sig. Men Zivi är högst i rang. Han beordrar därför sin instruktör att sitta kvar. Själv lägger han full gas och trycker plattan i botten på de båda efterbrännskammarna. Då lyckas han faktiskt häva spinnen och får kontroll över planet. Ramonbasen ligger tio sjömil bort. Med normal marschfart ska det bara ta en minut.
Men med bara en vinge är detta inte helt enkelt. Han måste ligga i en exakt vinkel med planet samtidigt som hastigheten inte får ändras. Till slut ser de basen och förbereder en nödlandning. Normalt landar de här planen i ungefär 240 knyck. Men Zivi kan inte bromsa. Han måste landa i 500 kilometer i timmen och det blir en mardröm. Planet slår hårt ner i asfalten. Han slänger ut landningshaken som bryts likt en torr kvist av den höga farten. Sedan ställer han sig på bromsen och vraket kanar under ett öronbedövande skrapande längs banan.
Det tar slut sex meter innan avspärrningarna. Sedan tar det en stund medan räddningsmanskapet är på väg till platsen. Sedan öppnas luckorna och de båda piloterna stiger ur.
– Om jag sett att vingen fattades hade jag nog inte försökt att flyga hem planet, sa Zivi till Discovery Channel för några år sedan.
Händelsen har gått till historien om hur en pilot lyckas landa ett flygplan med bara en enda vinge. Det har gett F15 ett eget kapitel i flyghistorien. Och planet som aldrig har blivit nedskjutet finns fortfarande kvar i tjänst. F15 Eagle har genom historien skjutit ner 104 fiender. Den har i vår tid utvecklats till det nya stridsplanet F15 Strike Eagle, där man har bevarat John Boyds tankar om att bygga lättare jaktplan för att bättre kunna möta fienden.
LÄS MER:
Andreas Jemn är journalist och författare.
